Det förekommer då och då generaliserande bilder över vem den typiske sverigedemokratiske väljaren är. Ofta porträtteras de som lågutbildade unga män som också är låginkomsttagare. Även om det säkerligen stämmer in på många av sverigedemokraternas väljare så finns också raka motsatsen och allt däremellan. Det intressanta med detta är att det borde finnas en stor inre konflikt i partiet, men som slumrar så länge partiet angrips utifrån gång på gång. De kan alltså enas tack vare att de har en gemensam "fiende".
För vad har egentligen någon som bor i ett invandrartätt lågstatusområde gemensamt med någon som bor i ett högstatusområde där det inte bor en enda invandrare och där kommunen kanske säger nej till flyktingförläggningar? Skillnaden i deras livssituation är som natt och dag. Den förstnämnde är sannolikt låginkomsttagare och den senare i regel höginkomsttagare. De bor i helt olika stadsdelar och lever helt olika liv.
Höginkomsttagarna har ofta borgerliga värderingar och har sällan något emot segregation även om de inte talar högt om det. De tycker att det är bra att vissa kommuner har rätt att avsäga sig flyktingförläggningar, och de flesta borgerliga är också positiva till de marknadshyror som skapat segregationen. Även om vi inte har tillåtit marknadshyror på pappret så vet man genom en rad undersökningar att hyrorna på bostäder i regel skiljer sig avsevärt åt mellan olika bostadsområden. Dessa höginkomsttagare förespråkar nästan aldrig ett mindre segregerat område. Och om de någon gång säger sig vara för det, så står de motsägelsefullt nog bakom en politik som säger det rakt motsatta.
På motstående sida har vi låginkomsttagarna som precis som nyanlända invandrare också av ekonomiska skäl är tvingade att bo i något lågstatusområde där hyrorna är som lägst och bostadsköerna är kortast. De bor i områden där det kan vara över 75% av de boende som har ickesvensk bakgrund, och det är inte osannolikt att de jobbar på en arbetsplats där invandrare är överrepresenterade. Och när de tar bussen hem och till jobbet så är det säkerligen en invandrare som kör den. Det finns ingen kyrka i närheten av deras bostadsområde, men däremot planerar man att bygga en moské. I deras vardagsliv träffar man kanske på fler invandrare än svenskar. Även om de är medvetna om att det är en skev bild så får de ändå en vardagsbild av ett Sverige som i princip domineras av invandrare.
Båda grupperna har till vardags en väldigt skev bild av det Sverige vi lever i, men de har också en del helt motsatta viljor och åsikter. Om vi bortser från att alla sverigedemokrater är överens om att de vill minska invandringen så vill säkerligen de som bor i invandrartäta bostadsområden att Sverige ska bli mindre segregerat, dvs att alla invandrare ska spridas ut jämnare och inte ska samlas på samma ställe. Även om höginkomsttagarna eller medelinkomsttagarna sällan säger det så vill de säkerligen bevara segregationen så att inte invandrare bosätter sig i deras etniskt homogena bostadsområden.
Varför verkar då denna potentiella inre strid inte existera? Kanske beror det på att Sverigedemokraternas främsta fokus brukar handla om invandringen och inte om segregation och integration. Många, i synnerhet höginkomsttagare med borgerliga värderingar, anser också att segregationen är självvald, dvs att invandrarna själva valt var de vill bo. Det använder man också som ett argument mot invandring, dvs att "de kommer hit och söker sig till sina egna och vägrar integrera sig i det nya landet", när det i själva verket är socialen som tvingar dem söka de billigaste lägenheterna för att de ska få någon typ av försörjningsstöd utbetalad. Men även tack vare uppkomsten av segregerade bostadsområden som orsakats av insmugna marknadshyror på bostadsmarknaden .
Hur som helst så köper många det felaktiga påståendet att invandrare frivilligt söker sig till vissa bostadsområden och det gör sverigedemokraterna som bor i dessa områden frustrerade på invandrarna. Så istället för att rikta sin ilska mot de som är positiva till segregationen så riktar de sin ilska mot de som också är offer för segregationen, dvs invandrarna. Sannolikt är det säkert det också just det som höginkomsttagarna och högersympatisörerna vill också.
Samtidigt måste man medge att det är samma metod som många kritiker till sverigedemokraterna använder sig av allt som oftast. Istället för att partier och debattörer i frågor om invandring uppmärksammar och ifrågasätter den segregation som eskalerat de senaste 20 åren, så lägger man allt fokus på att kalla sverigedemokraterna (som många gånger bor i dessa segregerade områden) för rasister.
Men jag tror nog att det bästa vi icke-sverigedemokrater kan göra är att diskutera segregationen och ifrågasätta hur bra det är att det växer fram bostadsområden med nästan enbart invandrare (utan att för den skull problematisera invandrare eller invandringen). Den frågan tror jag skulle kunna sätta en kil mellan de olika grupper av sverigedemokrater jag nämnt tidigare, och skulle till och med kunna få en hel del sverigedemokrater att inse att de har sina värsta fiender inom samma parti och att det är segregationen som är problemet och misslyckandet och inte invandringen i sig.
Till sist vill jag säga att jag själv bott i flera invandrartäta områden och har mycket positiva erfarenheter av det. Problemet är knappast att många invandrare bor på samma ställe, utan det verkliga problemet är att det inte finns någon valfrihet när det gäller bostadsmarknaden för de grupper som har det sämst ställt, dit både låginkomsttagare, utsatta och invandrare hör. I demokratins namn så vore det gynnsamt med så uppblandade och heterogena områden som möjligt, där man kommer i kontakt med alla sorters människor och får inblick i deras liv, istället för att leva i en skyddad verkstad där man bara träffar samma sorts människor som en själv.
Tobias Jeppsson, debattör och marodör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
