 |
Artikel
av Henry Bronett
publicerad 27 apr 2012 kl. 12.12:
Sverige och vapenexporten: "Ett fredsälskande folk"
Vi lyckas sälja vapen, de strikta reglerna till trots, och det betyder att någon gång, då och då, måste det tryckas på knappen. Någonstans måste det dras i sprinten.
Sverige tillverkar vapen. Fast detta inte är en nyhet, verkar vi ändå fullständigt överrumplade över vapenavtalet (förlängt) med Saudiarabien! Tolgfors blir så förskräckt av våra reaktioner att han avgår och Annie Lööf får svårt att säga huruvida Kina är eller inte är en diktatur!
Det var säkert enklare förr då Sverige var "neutralt". Vi var ett fredsälskande folk som tillverkade vapen, just därför att det avskräckte andras eventuella lust att angripa. Det var så då, med svensk värnplikt och svenska vapen värnade vi rikets gränser.
Nu är det mer komplicerat. Även om vi ännu är ett fredsälskande folk, så har vi ingen värnplikt och det var ett bra tag sedan vi förde en neutralitetspolitik. Vi är med i EU och med Nato har vi sedan lång tid ett samarbete. Vi skjuter och blir beskjutna och svenska soldater har dödats i Afghanistan. Nej, rikets gränser värnas inte som förr, men vi tillverkar fortfarande vapen...
Bröd är trevligt och doftar gott och dess egenskaper talar vi gärna högt om. Det är dessutom inget problem att sälja i stort sett till alla som vill ha. Med granater är det däremot inte lika självklart. Även om du säger dig gilla krutlukten, är den inte ett tillräckligt argument för att få köpa granater. Vi har strikta regler för vem som får och inte får köpa och till vem eller vilka vi får sälja, betydligt striktare än vad som gäller för brödförsäljning.
Men vi lyckas ändå sälja, de strikta reglerna till trots, och det betyder att någon gång, då och då, måste det tryckas på knappen. Någonstans måste det dras i sprinten. Och då säger det: "pang!" och "pang!" är bra. Det ska vara så för "pang!" skapar arbetstillfällen, "pang!" skapar inkomster, fast i viss mån också döda människor. Det där sista är en beklaglig konsekvens av vapenförsäljning, som i avsevärt högre grad undviks vid brödförsäljning.
Men så är det nu en gång. Så länge vi tillverkar och säljer vapen kommer vissa människor att använda dem (och andra att råka ut för dem). Produkter är till för att säljas, så väl bröd som granater. Någon måste äta brödet så det kan bakas nytt. Det genererar arbetstillfällen, inkomster och mättar magar. Någon måste slänga granater, så det kan tillverkas fler och precis som med bröd, genereras arbetstillfällen, inkomster och magar mättas.
Och saudierna då, ska de verkligen få köpa av oss? Tja, debatten har varit rätt så högljudd i omgångar, skandal och hemlighetsmakeri, tjuv och rackarspel! De indignerade ropen har stigit till skyarna, i alla fall tills vi börjar tala om hur många arbetstillfällen och hur mycket pengar som försvinner ifall vi skulle upphöra med vår vapenexport (bara saudierna har gett oss 20 miljarder SEK enligt en uppgift).
Tystnad blir nog resultatet till slut och vi tittar kanske lite generat i marken - för även om vi upprörs över att vi säljer vapen till Saudiarbien med flera - vet vi att vi tjänar bra pengar på det. Det skapar arbetstillfällen och bidrar till vårt lands välstånd. Därför kan det hända att människor kommer i vägen för en eller annan granat tillverkad i vårt land och vi, för att vi är ett fredsälskande folk, talar inte gärna högt om det.
|
