Ok, att bronsmedaljerna för Teuta Cuni (60 kg) och Katrin Enoksson i (51 kg) kanske inte får någon uppmärksamhet i skuggan av de två guldmedaljerna. Det jag verkligen undrar är varför det är så svårt att hitta en bild på Anna Laurell (75 kg) medan alla tidningar på nätet som fallit offer för mitt granskande öga har minst en bild på Frida Wallberg (63,5 kg) med? Det kräver mig tre olika sökmotorer innan jag hittar ett par bilder på vår andra guldmedaljör i det första VM-et i boxning för damer.
En kvinnlig krönikör på Aftonbladet har till och med mage att säga att Annas guld inte är lika imponerande som Fridas! (http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,111236,00.html)
Där kan inte alla hästar stå i rätt spilta som vi brukar säga ute på glesbygden. Varför är inte hennes guld lika mycket värt? För att det var fler deltagare i 63,5-kilosklassen eller för att Frida är arton medan Anna är hela tjugoett år gammal? Det var nog bland det sämsta jag har hört. Är Elofssons skidmedaljer någonsin föremål för en sådan granskning som hur många han besegrat i varje enskilt lopp?
Enligt min alldeles egen, och icke bevisade, "Ainbusk-teori" så har detta en skamlig förklaring som alla involverade i massmedia borde skämmas över. Jag tror personligen att det i slutänden faller på utseendet och det gör mig oerhört uppgiven. Frida gör sig onekligen riktigt bra på bild. Hon ser "bra ut", har långt ljust hår och en tjejig framtoning, vilket inte är helt självklart i en så "manlig" sport. Har detta gjort de svenska sportjournalisterna så intresserade av fenomenet Frida? Hur förklarar man annars frånvaron av uppmärksamhet kring Anna?
Någon med bättre insikt i det hela kanske kan ge mig en anledning som är lite mera hedervärd än den jag misstänker ligga bakom medias bristfälliga rapportering. Det kan ju faktiskt vara så att Anna bett journalistskaran låta henne vara ifred och skulle så vara fallet är det ju en helt annan femma.
En annan tanke som slår mig är att folk utan insikt kanske uppfattar en så stor stark kvinna som Anna som mer skrämmande än de övriga medaljörerna. Jag för min del skulle aldrig fundera på att vifta med ett par handskar ens framför flugviktaren Enoksson även om hon är aldrig så späd. Det vore väl ändå skrattretande om Annas framgångar förbises av den enkla anledningen att hon är den "farligaste" av dem alla?
När det sedan gäller våra bronsmedaljer så bör Katrin Enoksson ha en extra påse beröm. Inte för att hennes brons värderas annorlunda än Teuta Cunis, men för att utan Katrin kanske de stora medierna aldrig rapporterat från detta VM. Hon har under ett par år nu varit den enda svenska damboxaren synlig i media och har dessutom synts och hörts väl. I Katrin har svensk damboxning en kaxig, intelligent och vältalig ambassadör för sin sport och jag vill bara påpeka att hon inte talat för enbart döva öron. Vissa av oss har allt hört dig Katrin. Nästa gång kommer du hem med guld du med! Respect!
Här hittar ni Anna Laurell http://www.mersmak.kf.se/nr9_01/reportage/Annaenboxare01.html http://www.mersmak.kf.se/nr9_01/reportage/Annaenboxare03.html
"Ainbusk-teorin"?? I en trio av välsjungande damer är det en som syns betydligt mer i tidningarna än de övriga två. Dra era egna slutsatser och berätta för mig om jag har fel.
Krister Hallberg, Överkänslig?
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
