Någonstans i mitt bakhuvud cirkulerar en liten mening som jag inte kan formulera exakt, men den går ut på att eskimåerna har en himla massa ord för snö. Jag kan komma på högst fem stycken ord för snö i svenskan, om man bortser från alla dubbelord som har snö i stammen. Det kan givetvis bero på att jag är uppväxt på Närke-slätten. Min pappa har år efter år förklarat för mig att så lite snö som det är det aktuella året inte är normalt. När han var liten var det minsann snö upp till takåsarna varje år. Fast det här handlar inte om snö. En annan gång, kanske. Det här handlar om att eskimåerna kan ha uppåt sjuttio olika ord för snö. Det här beror såklart på någonting.
I Sverige har vi jättemånga ord för färger. Jag har fått lära mig att i Liberia snackar de inte alls om lika många färger som vi. Då talar jag ändå bara om de vanliga standardkritpakets-färgerna. Vad jag har förstått säger de bara tre-fyra olika ord för färgerna i Liberia. Det är skumt det där. Det finns fler exempel, i ryskan har man nästan dubbelt så många ord som i svenskan för killen som vi brukar kalla svåger, i finskan lär de säga olika saker för håret på huvudet och det andra håret på kroppen. Min förklaring är att det man behöver sätta ord på sätter man ord på och behöver man precisera sig kommer man upp med ett nytt ord. Se bara på orden kombo och rinkebysvenska, be gammelmormor dra en utläggning om vad de orden betyder. I Sverige har vi tydligen ett väldigt behov att exakt beskriva tingens olika nyanser. Hur förklarar vi annars uppkomsten av alla ord för vitt? På Grönland är det antagligen viktigare att veta exakt vad det är för snö som trillar ner från himlen än det är för en genomsnitts-närking. I Ryssland blir det snurrigt om man inte har koll på om det är syrrans make man snackar om eller makens syrra. Kanske är det så att ju viktigare någonting är för människor som talar ett visst språk, desto fler ord finns det för det viktiga i språket.
Nu kommer vi till saken. Det finns ett spår av egen erfarenhet också, vilket torde ge min artikel en uns skärpa och ett seriöst djup. Varför är det så svårt med kärlek? Varför är så många människor ensamma i dag? Folk krigar och slåss och våldtar och spottar på varandra, de kissar på varandra och sticker ner varandra med spjut och knivar. Var är kärleken, gott folk? Vad är kärleken? Och vad har vi för kärlek egentligen 2004? Det här är en kort lista över människor som jag definitivt älskar: mina föräldrar, min syster, min systers son och kanske en eller två vänner. Jag älskar hunden också. Sedan finns det ett antal skuggpersoner som jag gillar skarpt, men inte älskar: jobbarkompisar, mormor och morfar, min fasters man, mina elever och min systers sambo. Det är helt omöjligt att beskriva vad jag känner för vem och för vad. Det är ett shit. Och när man hånglar med en snubbe och gillar honom för att han är så söt i sina pop-tröjor, men man tröttnar på honom efter en vecka, vad för slags kärlek är det?
Jag älskar dig och jag är kär i dig är oftast alldeles för avancerat för att man ska kunna säga dem för ofta. Och när man verkligen älskar någon har man hört orden till leda så man kan inte använda dem utan att det känns klyschigt. Var finns orden för den fina, rena ordlösa kärleken? Kan vi inte bara försöka sätta ord för alla känslor vi har så att vi vet exakt vad vi känner vid varje tillfälle. Så att vi slipper säga till våra kill-kompisar att vi är kära i dem när vi egentligen bara tycker att de är så förbannat bra att killarna vi möter framme vid bardisken över en öl framstår som bleka siluetter. Och kan vi inte göra det enklare för oss genom att särskilja kärleken vi känner för de finaste jobbarkompisarna från den vi känner för världens bästa syster? För love WILL tear us apart och om man använder fel ord i de här sammanhangen är skadan nästan irreparerabel. Det gör så ont, för det är så onödigt.
Kanske om jag slutar använda så många ord för färg, så kan jag utveckla mitt ordförråd på andra områden så att det inte är lika enkelt att förstöra en good thing going. För det är så: ibland är man varken förälskad, betuttad, kär, attraherad, kåt på, förtjust i, gillar, tycker om eller älskar, man tycker bara att personen är så himlans bra. Det är så enkelt, fast orden betyder ingenting längre. När det är inflation på orden trycker vi nya och jag orkar inte dra en skottkärra ord när jag vill berätta för mina barn att jag älskar dem 2023. Ta tillbaka kärleken, gott folk!
Språkrevolution 2004: fler ord för kärlek och devalvera kärleken så att orden får större betydelse. Okej?
Johanna Karlsson, Missförstådd, missnöjd, rastlös kärlekssoldat
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
