 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Mats Hägglöf
publicerad 19 okt 2008 kl. 11.50:
Svensk rasbiologi - en skam utan like
"Ett inslag av zigenarblod, även i stark utblandning, verkar ofta rent förstörande på individens moraliska halt."
År 1920 framlades i båda kamrarna likalydande motioner med yrkande på att en utredning borde tillsättas för att ett rasbiologiskt institut skulle kunna inrättas. Man ansåg att ett rasbiologiskt institut skulle kunna fungera som ett SKYDD MOT INRE FIENDER! Dessa fiender var de defekta, asociala, abnorma och brottsliga människorna. Förslaget antogs år 1922, Statens Institut För Rasbiologi var ett faktum och kom att ledas av major Herman Lundborg, en riktig häxmästare. Institutet hade som uppgift, att genom långt drivna forskningar "finna de djupare liggande orsakerna till brottslighet, vanart, alkoholism och sinnessjukdom och kunna bringa annan undermålighet i dagen".
Hur extrema och motbjudande dessa synpunkter än må synas för merparten av dagens svenskar var de närmast lika med etablerad sanning kring förra sekelskiftet och en god bit in på det nya seklet. Ur Förningen Heimdals årsbok år 1939 följande citat: "Det torde helt enkelt ligga så till, att de nordiska stammar, som bildade indoeuropéerna, varit skarpt medvetna om sin fysiska och psykiska överlägsenhet och ej tolererat någon uppblandning.(...) Ett inslag av zigenarblod, även i stark utblandning, verkar ofta rent förstörande på individens moraliska (mindre dess intellektuella) halt. (...) Pro primo kan rashygien knappast komma mycket längre än att den håller de värsta graderna av urartning någorlunda tillbaka".
En tysk version av svenska forskningsresultat fick stor betydelse för Adolf Hitlers raspolitik och förintelseverksamhet. Titel: Medizinische-Biologische Familienforschungen innerhalb eines 2232-köpfigen Bauerngeschlechtes in Schweden.
Det var bland andra politiker som Hjalmar Branting och Arvid Lindman, som hade undertecknat motionen om ett rasbiologiskt institut. Det kan var intressant att notera vad en ledande socialdemokrat som Arthur Engberg, hade att säga i riksdagen om eutanasi, den mest radikala fomen av rasbiologi, där man avlivar "olämpliga" personer:
"Det är min övertygelse, att det moderna samhället nog måste tillerkännas rätten att även släcka ett liv. Att släcka sådana liv, som från början är dömda att vara samhället till börda och alla andra och sig själv till förbannelse."
För rashygienens häxmästare, Herman Lundborg, stod det klart att de skilda så kallade raserna hade olika mental beskaffenhet. I Linnés efterföljd ansåg han det vara väsentligt att noggrant klassificera människor och raser enligt ett eget "vetenskapligt" system. Ett resultat av Lundborgs mödor härvidlag var verket Svenska folktyper.
De idéer som Herman Lundborg, Arthur Engberg och i hög grad makarna Myrdal förespråkat fortsatte att leva vidare långt efter andra världskrigets slut. Främst då genom steriliseringspolitiken, riktad bland andra mot utvecklingsstörda, tattare och zigenare och i denna dag finns svenska medborgare, som drabbats.
|
