En familj, två singlar som stretar åt olika håll och en kusin som är osäker på vilket liv som ska föras. Så ser svensk politik av idag ut. Moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna utgör tillsammans en stark Allians, en familj. Mot oss står en splittrad opposition där socialdemokraterna vill avvakta till 2009 innan de ger svar på vilken politik de vill föra. Där har vi den ena singeln, den andra är Lars Ohlys vänsterparti som finner sig ensamt längst ut till vänster. Sen har vi miljöpartiet som i frågorna kring småföretagande och skola mer har kommit att likna Alliansens politik än socialdemokraternas och vänsterpartiets. Se där: en politisk kusin.
Svensk politik har förändrats till att bli ett lagspel. Det handlar inte längre om enstaka partier som söker mandat för att ensamma bilda regering. Istället handlar det om samverkar mellan flera partier. Så hur ska det gå för kusinen och de två singlarna som träffas sporadiskt men har svårt att komma överrens?
Än så länge har jag svårt att se någon familjebildning. Störst kan inte gå först i alla lägen och det handlar inte bara om samarbetssvårigheter vid enstaka radioprogram eller fototillfällen. Det handlar om att sluta upp kring en hållbar, trovärdig politik där alla partier står som självklara.
Bildandet av Allians för Sverige var ett steg framåt för den parlamentariska demokratin i Sverige. För första gången samlades flera partier med ett gemensamt genomarbetat program. Vi bestämde oss för att nu var det dags. Högfors blev startskottet: Det måste bli mer lönsamt att arbeta, att anställa och driva företag. Tillsammans står vi fyra partier för delvis skilda traditioner men vi förenades kring gemensamma värderingar och istället för att väljarna skulle få reda på vilken politik som skulle följa, gav vi tydliga besked före valet.
"Vi tänker inte drabba vanliga löntagare med höjda skatter", sa Mona Sahlin nyligen i Ekots lördagsintervju. Ja, vi får väl se hur länge hon kan stå för det påståendet. Nu läggs ytterligare ofinansierade löften på Monas utlovade 15 miljarder till förorten, Maritas fem miljarder till kulturen och Nuders 30-miljarderssatsning för utvidgande av jobbavdraget till dem som inte jobbar.
Vänsterpartiet å sin sida filar på en återkommunalisering av offentliga verksamheter och utlovar miljardsatsningar. Miljöpartiet däremot går helt åt andra hållet och arbetar för skattelättnader för företagare med sänkta och slopade arbetsgivaravgifter. Det är tydligt att Mona inte bara står utan eget regeringsalternativ, hon står också utan familjealternativ.
Moderaternas samarbete i Alliansen fördjupas dagligen. Vi har valt partner, i det här fallet hela tre stycken, och nu vårdar vi relationen för att den ska hålla. Än så länge finner jag bara luft, löften och låg profil hos oppositionen som mer förhåller sig till Alliansen än till Sverige.
Per Schlingmann, Partisekreterare Moderaterna
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
