Sitter på jobbet (söndagar är arbetsdag i Israel) men har svårt att koncentrera mig. Radion rapporterar att 13 Katjusjaraketer landat de senaste tjugo minuterna i Haifaområdet och alla boende norr om linjen Haifa-Tiberias beordras att vistas i skyddsrum. Magen David Adom bekräftar åtta döda, 14 svårt skadade och ett antal lätt skadade eller som lider av chock. General Gershoni från det israeliska hemvärnet (pikud haoref) säger att han har ett lugnande budskap: alla som bor söder om Haifalinjen bör befinna sig nära skyddsrum och de kommer att höra varningssirener ca en minut innan raketerna faller, så att de har tid att gå in i skyddsrummen eller gå ut ur bilen och lägga sig ner vid en husvägg om så skulle behövas.
Känns ENORMT betryggande, eller hur? Tänk att få en hel minut på sig för att kunna stanna bilen, kliva ur och lägga sig ner vid en vägg.
Min chef som är en av de tuffare människorna jag känner meddelade just att hon åker hem. Hon är frånskild, bor på Carmelberget i Haifa och hennes barn är ensamma hemma eftersom alla sommarläger i Haifaområdet stängts.
Mina ungar är på "sommarlekis", på sitt vanliga lekis, där det finns skyddsrum och ansvarig personal. Vi bor kanske två kilometer söder om linjen Haifa-Tiberias. Jag jobbar i Yokneam fem kilometer längre söderut. Det är fömodligen i praktiken ett rätt oväsentligt avstånd för en Katjusja, även om det verkar som om Hizbollah koncentrerar sig på industrin i Haifabukten inklusive oljeraffinaderierna.
Gud i himlen, just nu sänder de direkt från där raketerna faller i Haifabukten och telefonledningen till den säkerhetsansvarige bröts mitt under pågående sändning, han skrek bara "ta skydd, fler raketer" och så hördes en pipton. Det är kanske en mil härifrån.
"Varför i hela fridens namn bestämde du dig för att bo i Israel", frågade min chef i morse. Det kan man ju fråga sig. Men nu är faktum att jag bott här i tretton år och det har blivit mitt hem. Som jag inte tänker lämna i första taget, definitivt inte nu. Jag är nog mer förbannad än rädd. Det här kriget hade inte utlösts om inte Hizbollah attackerat Israel och kidnappat soldaterna. Massor av människoliv kunde sparats. Jag lider med de oskyldiga libaneserna som dödats eller skadats, men det här kommer att hända igen om inte Libanon tar militärt ansvar över hela sitt område.
Anna Veeder, Korrespondent för Sourze i Israel
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Anna Veeder, Korrespondent för Sourze i Israel
