Förmodligen är det någon typ av 35-årskris som fått mig att försöka piffa till mig på ett närmast patetiskt sätt. Först lurade frisören mig att lägga röda slingor till de blonda jag brukar ha - så nu ser jag ut precis som alla andra i barret. Sedan fick jag ett ryck och installerade ett tandsmycke, trots att min man deklarerade att han tycker det är "fulare än en ring i näsan".
När kompisen berättade att över 50 procent av alla trosor som säljs är stringtrosor insåg jag att då förmodligen ytterst få kvinnor över 40 år köper stringtrosor måste en klar majoritet av alla under 40 trots allt ha stringtrosor. Tidigare har jag kunnat avfärda stringtrosor som ett idiotiskt påfund som enbart mycket osäkra små tonårsflickor kan tänkas köpa. Alla under 40 kan väl dock inte betraktas som osäkra tonårsflickor - hur gärna de än vill vara i alla fall tonårsflickor. Och i vilket fall som helst vill jag inte räknas in i 40+ gruppen redan. Alltså beslutade jag mig för att stringtrosor var nästa steg i 35-årskrisen - nej jag menar min tillpiffningsprocess.
Nu ställdes jag dock inför ett problem värdigt kapten Haddock (sova med skägget över täcket - nej under - nej över...) På vilken sida om hemorrojderna ska själva stringen gå egentligen?
För er som svävar i lycklig okunnighet om vad hemorrojder är - vilket jag själv gjorde tills jag fick barn - kan jag berätta vad det är. Som jag förstått det hela är det när man får ett sorts åderbråck i ändtarmen som dessutom kan bubbla ut och hamna utanför ändtarmsmynningen. Det orsakas vanligen av för mycket stillasittande och för lite fibrer i kosten. (Taxichaufförer är en drabbad yrkesgrupp har jag hört. Tänk på att varje gång ni låter en taxichaufför lägga in ditt bagage så låter du honom också lufta sina hemorrojder.)
Eller som sagt graviditet eller snarare förlossning då. När jag efter första förlossningen skulle inspektera mina krigsskador med hjälp av en liten handspegel upptäckte jag plötsligt en bula av plommonstorlek som såg bortkommen ut. När jag så fick lite avsvällande medel kändes det plötsligt mycket bättre att sitta. Den försvann dock efter bara några veckor.
Andra förlossningen var värre. Då hjälpte ett välnärt gossebarn på 4,5 kilo till att vända ut och in på i stort sett hela tarmpaketet. Jajajaja, jag vet att tarmarna är flera meter och jag överdriver men det kändes så.
Nu behövdes inga handspeglar utan när jag tittade på mig själv bakifrån i stora hallspegeln så såg det faktiskt ut som att jag hade pung. Det är säkert! Det såg riktig kul ut, tyckte jag och ropade glatt på maken, men han vägrade komma. Jag tror att han försökte klamra sig fast vid någon sorts föreställning om mig som sexobjekt. Tappert gjort, men det hade varit kul att få dela synen med någon. Inget kort ville han ta heller.
Jag vickade lite försiktigt på rumpan (efter en förlossning gör man det mesta försiktigt när nedre regionerna berörs) men megahemorrojden dinglade inte alls lika kul som en riktig pung gör. Den var stinn och blodfylld liksom. Redan här märktes dock de första tydliga tecknen på en annan förlossningsåkomma. Pruttinkontinens. En av de få mycket pinsamma sjukdomar om vilken man inte kan säga att man lider i det tysta. Om ni förstår vad jag menar. Det går helt enkelt till så att man inte känner någonting, ingen förvarning utan rätt som det är släpper man en riktig brakare. En totalt socialt handikappande sjukdom om man försöker ta sig fram utan bebisen vid sin sida. Annars kan man skylla på bebisen så mycket man orkar - de är helt försvarslösa mot den typen av anklagelser. Delvis är det ju deras fel så det är inte mer än rätt att de får en del av skulden. Men fullständigt omöjligt att till exempel ha mitt vanliga jobb med mycket föreläsningar. Undra förresten om man kan bli sjukskriven för pruttinkontinens? Finns det överhuvudtaget som diagnos och vad heter det i så fall på latin? "Härmed rekommenderar vi att Anna Linusson omplaceras i synnerligen enskilt arbete på grund av incontinentus pruttis". Nåja det blev inte aktuellt då både pruttinkontinensen och megahemorrojden försvann på sisådär ett halvår. Nästan får jag väl säga när det gäller hemorrojden då en liten flik återstår.
Nåja, nu när jag gett hemorrojden ett ansikte så återkommer jag till min fråga - på vilken sida om hemorrojden ska man ha stringsnöret?
Det här kanske inte har varit så aktuellt hittills. Men i takt med att dagens stringtrosefrälsta tonåringar blir tanter som föder barn kommer frågan att aktualiseras. Jag tror jag ligger i fronten när det gäller problemidentifiering här.
Nu kanske ni tror att jag undrar av bekvämlighetsskäl, men så är inte fallet. Jag har testat stringtrosor tidigare och vet att det känns som att ha en ovanligt grov tandtråd i dajmkrysset när man går, så någon bekvämlighet har jag inte räknat med.
Nej jag undrar helt enkelt vilket som är sexigast; HTH eller HTV?
Vad tror ni?
Anna Linusson, din hemorrojd på sourze
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
