 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Idioten Puckosson
publicerad 7 jul 2003 kl. 15.43:
Storföretaget Svenska Staten AB
Liberalisering über alles. Frihet för folket.
På senare tid har det klagats mycket på vårt kära gamla Posten, numera Svensk Kassa-service. Servicen, priserna, ja i princip allt har försämrats, ur kundperspektivet. Det har blivit dyrare att skicka, det har blivit dyrare att ta emot, köerna är längre, det har tagit längre tid att skicka, ja nästan allt har förämrats.
Statens Järnvägar är ett annat bolag med problem. Biljettpriserna har ökat, servicen håller på att klappa igen och numera kan man bara beställa vissa biljetter på internet, något som får t ex Pensionärernas Riksorganisation att rasa.
Även gamla goda Telia har stött på tråkigheter. Bl a lyckades man blåsa hela svenska folket på pengar när man sålde aktierna till dem. Sedan dess gar man släppt in privatföretag att koppla mot deras server, viet innebär att man kan vara uppkopplad mot Telia och något annat företag samtidigt, och därmed bli tvungen att betala dubbel taxa. Det går även tankar i banorna att låta införa timtaxa på bredbandet(ADSL). Själva idén med ADSL är inte bara att hastigheten ökar, utan just att man betalar en månadsavgift som är oberoende av hur mycket man surfar, istället för en timtaxa.
Brist på pengar någon? Börjar det sina i kassan, månne?
Vad är det då som är upphovet till allt detta?
Jo, det är politiken, som alltid.
Det är nämligen så att EU förbjuder staten att gynna vissa företag framför andra. Det är/var således förbjudet att våra skattepengar går/gick till SJ, Posten eller Telia. T ex.
Att alla tre bedriver former av samhällsservice som det är svårt att ha lönsamhetskrav på är inget som EU, eller regeringen Persson ser som något besvärande. Något som i längden kan straffa sig.
Järnvägen i Storbritannien har varit privatiserad, men det är den inte längre. De privata företagen hade uppenbara problem att driva jränvägen lika fritt som staten hade gjort med British Rail. Det gick inte att tjäna pengar på tågtrafiken på samma sätt som till exempel på mobiltelefoner eller mat. Folk var inte villiga att betala hur mycket som helst för att åka tåg, i alla fall inte så mycket om det skulle behövas för att chefen skulle bli nöjd. Profithungern i sig var problemet och därför har man nu beslutat att återförstatliga järnvägen i Storbritannien. Samma beslut togs i Sverige, där man förstatligade järnvägen av samma anledning.
Idag år 2003 är SJ på väg neråt, men till skillnad från Telia eller Svensk Kassa-service har SJ konkurrenter. Vad händer om SJ går i botten och i konkurs? Järnvägsnätet blir privatägt. Undrar just hur länge det kommer dröja innan det blir statligt igen? Hur förbannade kommer man kräva att folk ska bli, hur mycket skit ska vi ta?
Svensk Kassa-service står på samma sätt som SJ för en samhällsservice som det är svårt, om inte omöjligt att tjäna stora pengar på. Vi fotfolk i Sverige blir bara surare och surare verkar det som, allteftersom Posten först blir Svensk Kassa-service, får ett lönsamhetskrav och svångremmen dras åt. Till och med så kallade moderater gnäller över förändringarna, som ironiskt nog kommer av en politk som det moderata samlingspartiet i sig hyllar.
För som alla borde känna till är inte privata företag intresserade av att bedriva samhällsnytta, så länge de inte tjänar pengar på det.
Men det här är än så länge bara småpotatis, jag menar, alla dessa tre är betydande institutioner, ja, men de bedriver fortfarande service för en stor allmänhet, som inte nödvändigtvis lider av några särskilda skador.
Värre är det då med Samhall, som preics som Telia, SJ och Posten/Svensk Kassa-service, försetts med ett lönsamhetskrav. Samhalls funktion är/var att hjälpa skadade, handikappade, psykiskt sjuka och andra som inte riktigt klara av ett vanligt jobb tillbaka in på arbetsmarknaden. Man skall alltså tjäna grova stålar på svaga människor. Olönsamma människor tvingas till förtidspensinering, trots att de inte vill. I Sölvesborg stoppades förut stolar åt IKEA, en produktion som numera är flyttad till Litauen, därför att arbetskraften där är billigare. Numera handlar arbetet i Sölvesborg mest om att vara där under arbetsdagen, inte att arbeta.
Är före detta Posten, Samhall, SJ och Telia till för oss, eller är de bara statliga reserver? Antagligen både och, men vi betalar skatt för att de ska fungera. Om de inte fungerar, varför betalar vi skatt? För att man ska höja statsrådslönerna?
En förtroendevald tjänar idag mer i genomsnittligt förhållande till en industriarbetare än vad h-n gjorde på 50-talet. Och det under en tid när svångremmen för industriarbetarna dras åt, och arbetsmarknadsdomstolen dömer mot den svenska grundlagen, vad gäller fackliga rättigheter. Det fanns inte pengar att höja Kommunalarbetarnas löner, men visst finns det pengar till att höja statsrådens, som ökat med nära på 4000 per år sedan 1995, förutom Göran Perssons då som ökat med 5000 per år under samma period.
När blev den svenska staten ett företag med lönsamhetskrav upp över öronen?
Och vem gav riksdag och regering rätten att höja sina egna löner, när resten av svenska staten måste spara?
Dum fråga egentligen, men vill vi ha det så?
|
Michael Lundahl
