Koreafrågan är i grunden en kamp för nationell befrielse från kolonialism, imperialism och stormaktsdominans, för landets fredliga återförening och självständighet. Den är inte en konflikt mellan norra och södra Korea, inte en konfrontation mellan socialism och kapitalism.
Under första hälften av 1900-talet var Koreafrågan en kamp mot den japanska kolonialismen. Sedan september 1945 är den kamp mot USA-imperialismen, en konflikt mellan den koreanska nationen i dess helhet å ena sidan och USA å den andra.
Denna konflikt har två aspekter: 1. USA:s ekonomiska, politiska och militära herravälde över södra Korea.
2. USA:s oavslutade krig, fiendskap och hot mot Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Att lösa Koreafrågan förutsätter dels att vapenstilleståndsavtalet mellan USA och DFRK ersätts av ett fredsavtal, dels att de två delarna av Korea tillåts att utan utländsk inblandning söka former för återförening, eller med andra ord att USA upphör med sin militära och politiska kontroll över södra Korea.
En sådan lösning är detsamma som att avsluta andra världskriget i Ostasien.
Förutsättningarna för en fredlig lösning finns:
Ramavtalet med USA 21 oktober 1994 om byggande av två lättvattenreaktorer i norra Korea och normalisering av relationerna mellan de två länderna lade grunden för ett fredsavtal.
Det gemensamma nord-sydliga uttalandet vid toppmötet 15 juni 2000 lade grunden för ett närmande och en federation mellan norra och södra Korea.
Den part som hindrar genomförandet av dessa överenskommelser är inte den nordkoreanska regeringen, utan Bushadministrationen. Kampen för fred och rättvisa (det vill säga för en fredlig och självständig återförening) är därför en kamp mot USA:s strävan att söndra och härska i Korea och Ostasien, inte en kamp mot någon annan part i konflikten.
Statsskicket i norra Korea är en rent intern koreansk angelägenhet. Folkrätten säger att länder ska respektera varandra och hålla fred med varandra, den ger inte USA eller någon annan stat eller grupp av stater rätt att sätta sig till doms över vilka länder som har ett acceptabelt statsskick. Varken USA eller någon annan stormakt, inte heller EU, har någon som helst rätt att blanda sig i Koreas inre angelägenheter, att avgöra vem som är demokrat och vem som inte är det.
Det är mot den bakgrunden som vi arbetar för en bred folklig solidaritetsrörelse och ett stärkt vänskapsarbete med Demokratiska Folkrepubliken Korea och uppmanar till stöd åt den internationella namninsamlingen till stöd för Koreas oberoende och fredliga återförening och den gemensamma nord-sydliga deklarationen 15 juni 2000.
Crister Lundgren och Thomas Rönström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
