Den stora stålkroppen Jag vet det Du gick frivilligt Om än med tårar på kind Jag vet att den slukade dig Hermetiskt innesluten i sin kropp Förde den dig längre och längre Bort ifrån mig Jag vet det fast jag inte såg det Det fanns avspärrningar Bortom dom kunde jag inte Jag fick inte Dom hindrade mig
Jag följde med dig Så långt jag fick Vi höll ihop våra suckar Dom fanns inom i oss Inte för än du vinkade Försvann bortom synhåll Smärtan överföll mig Bokstavligen slogs jag ner Satt ensam på ett golv En flygplats tortyr Tänk alla blickar Alla par, familjer, väskor skit... Och ett flygtåg där ifrån När personalen frågar efter Om du ska ha bara en biljett
Jäkla stålfågel kom tillbaka Med honom du tog Han råka få med sig hela alltet Mitt liv i sin hand All luft och värme Jag kan inte andas Kom tillbaka och ge mig konstjord Och värm mig snälla Jag frostryser under den ilskna Heta solens strålar. Stålfågel stålfågel Hur kan jag få dig att vända Och lämna åter Han du nyss tog?
Bente Wikman, Brinner för de utsatta små, kreativ mångsysslare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Karnerfors