 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Gisela Jönsson
publicerad 17 mar 2001 kl. 12.54:
Språket är vårt!
Språket är vårt - låt oss använda det!
Det förargar mig hur vi låter förfula vårt språk. Det är tämligen vanligt att se ordet "dig" stavas "dej", samt "de" och "dem" gemensamt stavas "dom". Det är vanligt att höra "jag är bättre än dig" istället för "...än du". För att inte tala om alla särskrivningar. Det här i sig behöver inte vara någon fara, utveckling av språket skulle man kanske kunna kalla det, men vi får inte förlora makten över vårt språk! Det är vi som skall ha makten över språket, inte tvärtom. Våra tankar, vår vilja skall betvinga orden.
Förenklat, fördummat språk i skvallerpress och liknande riskerar förenkla och fördumma vårt tänkande. Ju snävare ordförråd vi har, ju kortare sträckor kan vår tanke färdas och desto mindre komplex blir den väg tanken klarar. Känner vi till fler ord kan vi lättare precisera oss och lättare förmedla exakt vad vi vill säga. Framförallt förbättrar det vår förmåga att se igenom och värja oss mot makthavares och självutnämnda experters ordbajseri.
Att utveckla den förmågan är viktigt. Att minnas de ord man lärt sig är viktigt, även om andra försöker tränga ut dem i periferin. Om man inte minns ordet "frihet", hur skall man minnas vad det är och hur ska man veta om man blir berövad den? Vårda språket (lär dig gärna ännu fler språk)! Använd det! Finessen med språkliga regler är att man inte *måste* följa dem, man kan bryta dem när det passar och behövs för att få fram det som verkligen ligger bakom - tanken, känslan. Skit i om det skulle verka pretentiöst, huvudsaken är att budskapet når fram så fritt och oförstört som möjligt.
Jag riktar detta kanske främst till den yngre generationen, vi som ännu är för unga för att ha fastnat i mönster och blivit inrutade, men som också är de som i mångt och mycket "förfular" språket, som anammar skitblaskornas sätt att tala och skriva. Förstör inte språket, men utveckla det gärna! Alla borde uttrycka sina riktiga känslor och tankar, så att vi inte glömmer hur man gör där vi sitter framför tv:n. Nu, innan det är försent.
|
