Vet ni hur det gick till när jag upptäckte Sourze? Jag läste om sajten i en recension hos Internet World. Jag blev nyfiken och surfade in, läste ett par artiklar och slängde ett par kommentarer. Inom en timme hade jag fått gensvar, snart var jag mitt inne i en het diskussion och där var jag fast.
Jag fortsatte kommentera och läsa tills jag slutligen vågade ta steget att skicka in en artikel. Jag prenumerade direkt, 150 kronor kostade det då, medveten om att jag var här för att stanna. Jag uppskattade enkelheten och möjligheten att inte bara bli läst, utan skapa debatt dessutom. För en lång tid var jag i himmelriket.
Idag tog Sourze ett steg mot självmord.
När ni sänkte prispengarna från 10 000 kronor till 5 000 var jag en av dem som applåderade beslutet. Det var ofta man såg helt bisarra artiklar, designade till att bli de mest lästa, skrivna av mediahoror som var ute efter en snabb peng. Efter sänkningen till 5 000 kronor blev saken lite bättre, antalet sensationsartiklar minskade, inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle bli gladare.
Sedan höjde ni prenumerationpriset till 300 kronor. Även här höll jag käften. Jag fruktade en deflation av artiklar och såg till min fasa att jag hade haft rätt. Antalet intressanta artiklar minskade avsevärt, många skribenter som jag hade ansett vara ovärderliga... bara slutade. Jag bet ihop. Sourze var fortfarande platsen där jag bäst kunde föra fram mina ord och åsikter. Debatterna fortsatte att hagla. Läsa och kommentera var ju gratis.
Idag tog Sourze ett steg mot självmord.
Jag läser att det kostar 50 öre per dag att läsa Sourze från och med idag. Första gången den nya VD:n nämnde möjligheten att ta betalt för läsning trodde jag ärligt talat att han skämtade, eller i minsta fall insett att man inte kan få så många betalande läsande att Sourze skulle må bra.
Det är nästan surrealistiskt att jag idag upplever hur man stänger Sourze för allmänheten. Ni säger att skribenter självklart ska få läsa Sourze gratis, precis som om det vore något bra. Forumet Sourze, folkets röst, ni förvandlar den till klubben för innebördes beundran.
Kom nu inte och säg att ni har ont om pengar, vi skribenter betalar faktiskt för att skriva ner våra egna tankar, bekymmer och drömmar. Varje gång jag berättar att jag betalar för att skriva i Sourze möts jag av hånskratt och oförsåelse. "Är det inte dem som borde betala dig?" Jag brukade alltid säga att de inte förstod, att de skulle gå in på sajten själva och se hur det är. Och det var just vad mina vänner gjorde, knappade in adressen till Sourze och upptäckte härligheten.
Idag bestal Sourze folket nöjet att vara en del av gemenskapen.
Idag kostar det pengar att läsa Sourze och steget mot självmord är taget.
Hur i helvete kunde ni?
Naseer Alkhouri, skribent.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna-Carin Collin