Vad har egentligen socialdemokratin för vision i dag? Ja, det är inte lätt att begripa. För några decennier sedan hade partiet en tydlig grundidé, man stred för "ökad jämlikhet", som en känd valparoll lydde på Palmes tid. Genom hög, progressiv beskattning av folk med höga inkomster såg man till att staten tog in mycket pengar till den offentliga sektorn, som sedan omfördelades till de mindre bemedlade. Sådan var i alla fall grundidén, låt vara att det inte alltid i praktiken fungerade så.
Fram till början av 80-talet var också Sverige ett av världens mest jämlika länder. Sedan dess har dock mycket hänt. I tider av nyliberalism och galopperande privatiseringar har ojämlikheten återigen börjat öka, och det i accelererande takt. Och socialdemokratin gör ingenting för att hejda utvecklingen, utom möjligtvis med lite ordsvall. Nu har till och med stödpartierna vänstern och miljöpartiet blivit indragna i kampen för "ökad ojämlikhet".
Någon omfördelning från rik till fattig sker inte längre, trots att skattetrycket är oförändrat högt. I vårbudgeten läggs huvudansvaret för de aviserade besparingarna som bekant på arbetslösa och sjukskrivna. Sjukersättningen sänks, arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs från två till tre veckor, etcetera.
Resultatet påminner om den gamla stalinistiska parollen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete" (ur Sovjetunionens konstitution 1936). Vi får ett samhälle som i första hand är till för starka människor, högproducerande arbetare och specialister, stakhanoviter kallades de i det gamla Sovjetunionen.
På detta sätt sviker det statsbärande partiet sitt stolta arv från 1930-talet. Sverige blev världskänt vid mitten av 1930-talet genom boken "Sweden the middle way" av den amerikanske författaren Marquis Childs, som hyllade Sverige för dess lyckade balansgång mellan socialism och kapitalism.
I dag har vi i stället fått det sämsta från bägge system. Vi har en stor offentlig sektor, som mest gynnar statsapparaten själv - precis som i Sovjetunionen. I den privata sektorn råder dock rövarkapitalism. Till vänster om vänsterpartiet finns fortfarande en opposition mot denna samhällsutveckling. I dagens politiska läge har jag bara en sak att säga: Gå vänsterut, unge man och unga kvinna!
Andreas Björsten, samhällskritisk
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Andreas Björsten
publicerad 15 apr 2003 kl. 09.57:
