 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Maria Ryberg
publicerad 16 aug 2002 kl. 09.26:
Soffliggare ÄR lata
Det är bara några veckor kvar nu. Det är dags att bestämma sig. Låt inte soffan hålla fast dig.
Det finns de som på fullaste allvar tror att de protesterar, att deras ickeröst räknas som ett missnöje när de väljer att inte gå till vallokalen, alls.
De har nog missuppfattat en del.
För att protestera måste man agera. Och att ligga kvar på soffan är inte att jämföra med ett agerande.
Långt ifrån.
Någonstans måste man ändå inse att man har en skyldighet gentemot sig själv och det samhälle man lever i. Då kan man inte nöja sig med att hamna bland soffliggarna. Som soffliggare anses man nämligen vara lat och kanske till och med ganska dum.
Det finns äkta soffliggare också, så klart. De som faktiskt ger blanka sjutton i hur valet går och vem som leder vårt land. För dem är gruppnamnet rätt, de ÄR lata. Det är slött att inte ta sitt anvar. Slött och ganska så dålig stil.
Jag förstår att det kan vara svårt, att man river sitt hår och inte hittar det endaste lilla parti som man kan sympatisera med. Det är nog ganska vanligt att det är så. Men att bara strunta i det, att helt enkelt sluta ögonen och tro att det räknas som ett missnöje är fel, och en missuppfattning.
Om man inte tycker att det finns något parti som är det där självklara, då får man rösta blankt. DÅ har man tagit sitt ansvar, DÅ har man protesterat och visat sitt missnöje.
Det tar dessutom inte särskilt lång tid eller ens särskilt mycket engergi att rösta blankt. Det är en enkel och blank lapp som ska läggas i ett kuvert. Man behöver inte ens vänta till valdagen, man kan göra det långt innan, på ett postkontor.
Sedan finns de som anser att hela valprocessen är snedvriden, att de inte kan identifiera sig med den överhuvudtaget. Men jag tror ändå inte att de vill förknippas med chokladpralinsätande soffliggare.
|
Michael Lundahl
