POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Elisabet Persson publicerad 17 dec 2007 kl. 16.11:

Socialen stal vår son

Jag födde vår underbare son i mars förra året. Jag hade en svår förlossning och Socialen kopplades in efter tips av BVC. Det blev början till en lång mardröm.
Vi fick något som kallades för Boendestöd. Vi visste inget om det. Ingen sade åt oss att det egentligen bara ska hjälpa missbrukare och psykiskt sjuka. Vi var ingetdera! Boendestöd skulle stötta mig i upp till 10 timmar i veckan. Kvinnan som kom hem till oss var aldrig där längre än sex timmar i veckan och stöttade mig inte. Vi klagade och allt skulle bli bättre. Men det blev det inte. Det blev ännu färre timmar istället. En dag kom hon hem till oss just då vår son skrek. Vi hade nyss påbörjat kolikmassage då hon kom. Boendestödskvinnan reagerade omedelbart och sade att "så kunde vi ju inte göra". Hon slet till sig vår ledsna son och började gå runt med honom och han blev lugn efter ett tag. Vi hade fått rådet om kolikmassage från BVC.

Boendestödskvinnan anmälde händelsen till Socialen, som startade en utredning som vi inte fick veta något om förrän senare! Vi visste inget om att någon anmält oss heller! Vi visste alltså ingenting om utredningen förrän den startats. Då var vi på en familjegård i Umeå. Vi var där för "råd och avlastning" som det så vackert hette! Vi skulle några dagar senare till sjukhuset med vår son för utredning av hans mage. Vi var där i tre dagar. Inget fel hittades och då skulle vi få åka hem. Det var så det var bestämt. Men det fick vi inte. Det var då som vi fick veta att det hade startats en utredning och vi blev kvar på familjegården i sex veckor till.

Personalen, som bestod av 16 olika personer var inte på plats ofta. Några dagar innan utredningen skulle vara klar, fick vi veta att vår son skulle familjehemsplaceras! Vi fick veta att orsaken var "brister" hos oss. Mer fick vi inte veta. Självklart blev vi upprörda. Soc sade att om vi inte gick med på detta skulle vår handläggare gå till rätten och få en fällande dom där. Hur kunde de veta att det skulle ha blivit en fällande dom?

Vi tvingades tacka ja eftersom vi inte visste någonting om Socialens utredningar och lagar. Vi fick ta del av utredningen först två månader senare. Den stämmer inte! Det finns massor av fel i den! Först fick vi bara två papper där man såg att de täckt över en del av texten. Varför det? Efter mycket tjat fick vi äntligen läsa resten av utredningen.

De stödjer sig på läkare och psykolog som vi träffat endast två gånger och som pratat med familjegårdens personal, som beskrivit vår son som glad, välutvecklad, välmående, nyfiken och aktiv. Vår handläggare på Soc var ofta sjukskriven eller ledig. Vi bad att få prata med chefen för handläggarna, men hon ringde aldrig upp, var aldrig anträffbar. Vår son mådde dåligt på familjehemmet. Vi mådde dåligt alla tre. Det som står i utredningen är:

1. Gamla uppgifter, från november och december 2006.
2. Allt som var positivt har vänts till negativt i utredningen.
3. Lögner. Påståenden om att vi sagt saker som vi aldrig har sagt.
4. Kränkande uppgifter om oss som inte heller stämmer!

De har vänt sig till auktoriteter som knappt känner oss alls och går efter deras omdömen. Ingen brydde sig om att vår son faktiskt var välmående, välutvecklad, glad, nyfiken och aktiv, alltså en helt normal liten pojke som placerades 10 månader gammal hos helt främmande människor som han inte fick träffa innan! De kontaktade inte min mor som var på besök på familjegården i fem dagar. Hon var med oss i stort sett hela tiden. Hon har sagt att hon inte kunde se att vi gjorde något fel!

De har även pratat med en psykolog på Familjecenter: BVC och mödravård. Där tyckte man att vi utvecklats som nyblivna föräldrar. Men Soc tog inte med det omdömet i beslutet där det står att vår son skall vara placerad under lång tid.

Det värsta var att föräldrarna i familjehemmet pratade om vår son som om han vore deras! Vi missade hans första steg. Han grät och klängde sig fast i min arm då vi skulle gå. Vi orkade inte med detta! Vi blev sönderstressade av allt.

Vi flyttade direkt efter att Länsstyrelsen beordrat att vår son omedelbart skulle hem. Då hade det gått sex månader av mobbning och trakasserier av Socialens personal. Vi hade försökt få hem vår son två gånger, men då blev det LVU (tvångsvård)! Första gången tog Soc tillbaka sin ansökan om LVU då vi satt i rätten. Andra gången satte Länsrätten stopp för det.

Socialen förföljde oss till den nya kommunen som kom på oanmält besök. Denna kommun gjorde en helt annan bedömning av oss och Soc i X-kommun lade ner den nya utredning som startades då vi fick hem vår gullunge.

Nu får vi vad som kallas "Social Tillsyn" av Länsstyrelsenoch och vår son har snart varit hemma i ett halvår och det fungerar bra! Vi har rutiner, han får mat, rena kläder, ren blöja, är ute mycket, han älskar att bygga med klossar och leka med bilar. Han får kärlek, stimulans och skyddas mot farliga saker. Vi lär honom rätt och fel, läser för honom, går på öppen förskola, pratar mycket med honom om allt möjligt, sjunger tillsammans ibland, lyssnar på musik, äter tillsammans.

Han är ofta glad, han är välmående, välutvecklad, nyfiken och aktiv, enligt BVC och förskolans personal. Så, varför placerades vår son egentligen i ett familjehem?

Alla inblandade kände familjehemsmamman väl. Familjehemmet hade inga egna barn. När vi skulle få hem vår son, sade familjehemsmammans mamma att de då skulle ordna en ny pojke dit! Nu försöker vi läka såren med mycket kärlek.