Imorse vaknade jag med en våldsam lust att svina. Efter att ha levt på kakor och bröd i två dagar, och verkligen frossat sötsaker, längtade munnen inte längre efter en tandborste. De få timmar som sovits på soffan hos polarn med kläderna på gjorde sitt, precis som solen, värmen och doften av människa, som stod omkring mig som ett taggtrådsstängsel.
Jag ville gå ner på stan i sommarsolen och dricka upp spriten som var över från Roskilde. Bli skitfull, springa omkring och sjunga, spy, få örfilar av överstajlade brudar och snedblickar av hobbybratsen. Bara för att göra det. Bara för nöjet av att få svina lite.
Jag kommer ihåg en lektion på mellanstadiet. Jag satt som vanligt och rensade näsan från alla kråkor som byggde bo därinne. Som så mycket annat som kom i min väg hamnade även de i munnen till slut, men när jag tittade upp för att rekognosera med fingret lite stiligt uppkört i näsan fick jag syn tjejen i klassen som jag var sådär hopplöst kär i. Hon satt med en kompis och pekade åt mitt håll och de viskade till varandra. De såg ut som om de just hade sett det äckligaste någonsin äga rum precis här i klassrummet.
Efter det petade jag mig aldrig mer i näsan när någon annan var i närheten. Hon fick mig at skämmas över att jag hade något som alla andra också har, även hon. Snor. Men hur blir alla andra av med sitt snor, tänkte jag, om de inte petar ut det? Min näsa blev mer och mer igenmurad, kändes det som. Så fortgick det, ända till jag i sann Yrrolanda hade "tänkt klart", och bestämde mig matnyttigt för att det var skit samma vad den där bruden tyckte, hon var ändå inte intresserad av mig.
Om det finns någonting som förpestar världen vi lever i, så är det just det där kravet på att allting skall hända på klockslaget och vara precis perfekt. I skolan får man en utskällning om man kommer fem minuter för sent. Fem minuter. Fem minuter? FEM JÄVLA MINUTER. Det är så man får ont i huvudet för att det är så töntigt petnoga. På samma sätt springer folk omkring och oroar sig för fem minuter hit och dit överallt i vårt sekundvisarbundna klocknördsamhälle. Stressjukdomsfallen skjuter i höjden och utbrändhet är inte längre något konstigt fenomen som bara drabbar små tjänstepigor på landsorten.
Renheten är en annan samhällsnoja som stigit oss åt huvudet. Allt ska vara rent och fräscht, och glänsa i morgonsolen som en nyputsad silvervas. Att lukta som en människa är ungefär som att be om att bli stämplad som stans äckel. Att bajs, kiss, snor, sperma, blod och fittsav alla är delar av att vara människa precis som ben och armar har helt glömts bort i renlighetshetsen. Det har till och med gått så långt att det är förbjudet att utföra behov i naturen, trots att naturen inte mår annat än bra av detta, för att det upplevs som stötande och äckligt med exkrementer och andra lämningar.
Man ska raka sig här och raka sig där, för att det ser fräscht ut, får vi veta av de människor som DN På Stan frågat. Sjäv kör jag på gorillastilen, det vill säga hår överallt. Om någon sedan dissar mig för att jag har för bred raggarsträng, då är det väl så. Men det är väl struntsamma kan jag tycka, för jag är ju glad ändå.
Allting som man behandlar kroppen med är numera parfymerat, för att inte tala om all den svett som säljs på flaska under välkända designermärken som Ralph Lauren, Hugo Boss och Esprit.
Ännu ett steg på vägen är bruket av ordet "fräsch" som direkt synonym till "snygg", när man talar om andra människors utseenden. Plötsligt blev en människa som från början endast var ren till en attraktiv varelse. Min röv är också ren när jag stiger ur duschen på morgonen, betyder det att jag har snygg häck? Skulle inte tro det, du.
Det verkar för mig som om alldeles för få människor i dagens samhälle tagit fasta på värdet av att slappna av lite. Det är liksom inte hela världens undergång om könshåret hänger nere vid knäna någon gång ibland.
Jag väntar med spänning på det kliniskt rena samhället, och vad det kommer att bjuda på. Under tiden tänker jag luta mig tillbaka, fisa lite, dricka en öl och rapa.
Ha en bra dag.
Idioten Puckosson, smutsig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Lundahl