 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anna Maria Nilsson
publicerad 4 jan 2002 kl. 10.05:
Snälla förlåt mig, jag är rasist
Förlåt.
Jag erkänner: Jag känner mig mer rädd för unga invandrarkillar än för svenska. Jag tänker på talibaner när jag ser mörkyade män med helskägg. Jag sätter mig bredvid kvinnor med sjal på pendeltåget mest för att ingen ska tro att jag är rasist, och jag håller extra hårt i mobilen när jag åker blålinjen mot Hjulsta. Jag vill inte att det ska vara såhär, jag vill vara lika antirasistisk som jag säger att jag är, men jag kan inte hjälpa det.
Förlåt, snälla förlåt mig, det är inte med flit.
Har funderat länge på varför jag inte kan komma ifrån tankar jag själv vet är felaktiga, och jag har kommit fram till en helt ovetenskapligt grundad teori: Problemet är att min hjärnkapacitet är begränsad. Jag förstår mig inte på hur mycket som helst. Ett tag funderade jag på om jag var osedvanligt trög, men jag tror faktiskt inte det. Inte trögare än genomsnittet iallafall. Hela mänskligheten har defekta, smygrasistiska hjärnor som baserar hela sin funktion på fördomar.
Den mänskliga hjärnan har en smart funktion: Minnet.
Om man, till exempel, bränner sig på en spisplatta registrerar hjärnan händelsen för att vi ska se till att det inte händer igen. Om vi kommer till en helt annan spis fattar vi att vi inte ska sätta handen på den spisplattan också. Praktiskt, och effektivt. Man slipper bränna sig två gånger och alla blir nöjda och glada.
Samtidigt har hjärnan en annan smart funktion: Möjligheten att dra slutsatser.
Vi behöver inte ha en exakt likadan spis med en exakt likadan spisplatta för att förstå hur vi ska gå tillväga för att inte bränna oss. Vi kan se en helt annorlunda spis (eller en eldstad, en vulkankrater, whatever), och förstå vad som händer om vi sätter handen i den. Praktiskt, effektivt, hurra hurra.
Och det blir ännu bättre: vi behöver inte ens bränna oss på plattan själva för att förstå att den är farlig - det räcker med att vi har hört talas om någon som gjort det för att vi ska undvika den. Eller bara att någon förklarar för oss vad som händer om man sätter handen på spisplattan. Hade vi inte haft de här funktionerna hade vi muckat med lejon och käkat ihjäl oss på giftiga växter flera hundratusen år sedan.
Men någonstans slår det hela fel och minne + slutsats = fördom. Människor kopplar ihop fel minnen med fel slutsatser och resultatet kan bli nästintill fjantigt.
Personligt exempel: När jag gick i mellanstadiet var två olika flickor med svår astma elaka mot mig. Det var länge sedan nu, men jag grips fortfarande av viss misstänksamhet när jag ser en person med en inhalator (patetiskt, eller hur?). Min tröga hjärna fattar inte att deras elakhet inte hade någonting med deras astma att göra. Och eftersom jag förutsätter att jag inte är mindre intelligent än genomsnittet räknar jag med att ni andra tänker likadant, även om ni inte erkänner det på direkten. Jag kan inte hjälpa det. Ni kan inte hjälpa det. Ingen kan hjälpa någonting.
Det är alltså helt mänskligt att en pojke jag känner som upprepade gånger blivit av med mobil och moped till mörkhyade jämnåriga, numera inte har något hår. Det är naturligt att bilmacksägare vill förbjuda romer tillträde efter att han blivit bestulen. Det är äckligt och fel och obehagligt, men likväl något vi inte kommer att komma ifrån. Hudfärg är ett av de mest framträdande karaktärsdragen vi har, och hjärnan vill gärna göra det lätt för sig när den sorterar in människor i sina fack. Alla är vi lika tröga.
Varje dag får vi höra hur diverse personer orsakar hemskheter i världen. Muslimer kör flygplan in i WTC, sydafrikaner våldtar niomånaders baby, palestinska självmordsbombare usch och ve, invandrare låg bakom våldtäkten i Rissne, och så vidare, och så vidare. Det är inte så konstigt att vi blir smygrasister allihop. De flesta svenskar ser ju inget annat av mörkhyade människor än hur de förstör. Den naturliga mänskliga reaktionen blir att akta sig för invandrare. Ingen vill bli sönderbombad eller våldtagen.
OBS: Bara för att någonting är mänskligt ska det inte accepteras. Med sådana argument kan man lika gärna förespråka mord och våldtäkt. Att vara människa är och kommer alltid att vara en genetisk defekt, och det går inte att basera ett samhälle på någonting defekt. Men vi måste börja bekämpa rasism på ett annorlunda sätt. Fördomar kommer alltid att finnas, det enda vi kan göra är att försöka förändra vilka som utsätts för dem. Det absolut bästa scenariot skulle vara att alla människor gick runt med sina egna, högst personliga fördomar, så att ingen speciell folkgrupp / politisk åskådning / kön blev extra utsatt.
Att mörk hy inte är = muslim = terrorist = ve och fasa, behöver jag knappast upprepa. Det låtsas vi alla iallafall att vi har förstått. Men uppenbarligen är våra hjärnor ointelligentare än oss själva. Alla människor, oavsett ursprung och politisk tillhörighet är egentligen fördomsfulla smygrassar som skyller världens problem på dem som är annorlunda. Och om någon av er försöker förneka det så är ni stora lögnare allihop. Det är så vi fungerar, vi är alla efterblivna.
Jag hatar mänskligheten. Förlåt, snälla förlåt att jag finns.
|
