Jag har kommunicerat i elektroniska forum av olika typer i snart tio års tid, men det är inte förrän på senare tid jag sett den typen av fenomen jag tänkt att ta upp nu.
Vi kallar henne bara Anna, fast egentligen hade hon ett efternamn också. Hon var vacker på foto och även om hon inte öppet filosoferade över livet, universum och allting var hon åtminstone måttligt intelligent.
Hon dök upp i ett on-line forum av något slag under en ganska sansad diskussionsvecka. Anna ställde frågan hur det kom sig att bara 2 kvinnor skickat meddelanden till henne för att säga hallå, när nära nog hundra män hade gjort detsamma.
Många höjde på ögonbrynen och de vana debattörerna plockade fram de stora analysmetoderna för att spekulera i skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller att ta kontakt med andra kvinnor. Underligt, märkligt, sådana är män, sådana är kvinnor - det gamla vanliga.
Något dussin inlägg senare lade någon märke till Annas personliga beskrivning som innehöll ett helkroppsfotografi av en vacker ung kvinna i aftonklänning. Männen gapade så att det nästan hördes. "Men hallå där! En fika kanske?" Kvinnorna log uppskattande. "Vackert foto! Underbara kläder" sa de först, men det tog inte lång tid innan något ljushuvud fick idéen att detta inte var en riktig kvinna. Det är någon som driver med männen! Det är en elak feminist som vill få oss män att se korkade ut (som om någon människa någonsin behöver hjälp med det)!
Männen rasade. Kvinnorna skrattade. De som inte bestämt sig vad de skulle idenfiera sig som studerade kvinnorna och männen och konstaterade att det inte längre var någon som trodde att Anna fanns på riktigt. Plötsligt var det någon som tyckte att Anna var dum i huvudet, att såhär gör man faktiskt inte och du är så jävla patetisk, "Anna".
Varför gjorde de så? Varför var Anna för god för att vara sann? För att hon var en vacker person i ett on-line-forum? (Nästan mer intressant, varför var det ingen som ifrågasatte FOTOTS äkthet?)
I männens fall tror jag att det handlar om rädslan för att göra bort sig, rädslan för att kanske ha visat upp sidor av sig själva som de inte tror att andra kan se vanligtvis. De inser plötsligt att de kanske ser ut som idioter som trånar efter någon som kanske inte existerar. De känner sig plötsligt skyldiga för ett beteende de inte alls verkar skämmas för när de är ute på krogen. Intressant, eller hur?
I kvinnornas fall... tja... de hade åtminstone roligt.
Men ingen visade något tecken på att känna sig skyldig för att de behandlat en människa som om hon vore en lögn.
Per Edman, anonym
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
