Artikel
av Charlie Weimers
publicerad 29 jul kl. 06.00:
Charlie Weimers, ordf. KDU
Småföretagarna är den nya arbetarklassen
"Om vi kommer överens om att småföretagarna är hårt arbetande människor som ofta saknar den sociala trygghet som ett kollektivavtal ger, så kan vi också komma överens om reformer som skapar ett bättre småföretagarklimat." Är entreprenören en rovgirig kapitalist eller en hårt arbetande människa som kämpar under tuffa villkor? Politikernas svar på den frågan spelar naturligtvis roll för hur företagarklimatet blir. Det är hög tid att diskutera förutsättningarna för Sveriges småföretagare, och för arbetarrörelsen att uppdatera sin syn på arbetarklassen.
För fem år sedan väckte Ebba von Sydow stor uppmärksamhet när hon beskrev sig själv som arbetarklass. Självaste Marita Ulvskog (S), på den tiden partisekreterare, ryckte ut och upplyste om att "om man har en pappa som är skeppsmäklare och en mamma som är läkare, då är man inte arbetarklass". När LO-Tidningen för tre år sedan kartlade medlemmarnas löner blev det också ett väldans liv. Journalisten anklagades av en ombudsman hos IF Metall för bristande seriositet och tveksamma syften. Undersökningen visade att Golvläggare och VVS-montörer tjänade 36 500 kronor i månaden, medan en sopåkares lön låg på 34 000 kronor. Bara att gratulera till dessa löner, kan tyckas. Men det hela blir känsligt när någon konstaterar att detta ju är ganska stabila medelklasslöner. Inte minst när det jämförs med lärarlönen på 26 000 kronor.
Arbetarklassbegreppet är heligt för socialdemokratin, och det är inte på något sätt märkligt med tanke på att det handlar om rörelsens självbild och identitet. Problemet är att arbetarrörelsen inte går in i 2010-talet med en aktuell definition av vem som är "arbetarklassen", utan plockar istället fram ett bleknat fotografi som kunde vara taget på den tid min mormor och morfar arbetade på bruket i Skoghall.
Jag ger i och för sig Marita Ulvskog rätt i att en nöjesredaktör vid landets näst största kvällstidning knappast är att betraktas som arbetarklass, men det är ju inte för att hennes föräldrar råkar vara höginkomsttagare. Ulvskog utgår i sitt resonemang ifrån att individuell kompetens och egna meriter inte betyder något. Så har det tyvärr alltför ofta varit historiskt, men i dagens samhälle bör varken Ebba von Sydow eller vi andra definieras utifrån våra föräldrars yrken. Men, låt oss gå tillbaka till Ebba, som framhöll sina 60 timmars arbetsveckor som ett kriterium för att tillhöra arbetarklassen. Förmodligen var lönen och förmånerna därefter. Semester kunde hon med all sannolikhet ta ut. Blev hon sjuk fanns nog möjligheten att stanna hemma. Ebba arbetade hårt, men helheten gör att hon inte riktigt utgjorde typexemplet för arbetarklass.
Reaktionerna på LO-Tidningens undersökning visar på att det för vissa inom arbetarrörelsen är väldigt jobbigt att traditionella arbetaryrken numera ger en tillräckligt god inkomst för att klassresan ska vara ett faktum, eftersom det kolliderar med bilden av hur arbetarklassen ska se ut. Att en lärare tjänar klart mindre spelar ingen roll.
Jag tror dock att jag skulle kunna komma överens med Marita Ulvskog om att många kvinnligt dominerade yrken innebär arbetsförhållanden som traditionellt förknippats med arbetarklassen. Men frågan är om Ulvskog och hennes kollegor i arbetarrörelsen skulle acceptera påståendet om att småföretagarna är den nya arbetarklassen.
Butiksägare som inte har vågat ta ut en sjukdag på tio år, snickare som måste vara anträffbara under hela semestern, arbetsveckor som med råge överstiger 60 timmar per vecka, flera företag som drivs samtidigt för att det ska gå runt, stora privatekonomiska risker förknippade med konjunktursvackor… Listan kan göras lång och helt klart är att bilden av vem som arbetar under tuffa villkor behöver uppdateras och kompletteras. Inte för att arbetarklassbegreppet i sig självt är det viktiga, eller för att vi ska leta "offer". De småföretagare jag känner skulle protestera vilt mot ett sådant resonemang. Det handlar istället om att gemensamma insikter också kan leda fram till gemensamma lösningar. Om vi kommer överens om att småföretagarna är hårt arbetande människor som ofta saknar den sociala trygghet som ett kollektivavtal ger, så kan vi också komma överens om reformer som skapar ett bättre småföretagarklimat.
Många människor drömmer om att starta eget. Det kommer helt säkert att vara en speciell tillvaro att vara småföretagare även i framtiden. Men en större förståelse för de utmaningar som entreprenörer står inför skulle göra företagandet tillgängligt för fler. Det skulle vara ett viktigt steg för att kunna skapa framtidens jobb.
