Den stickande, söta stanken fick deras ögon att tåras direkt när de steg in i rummet. På vissa ställen hade den gulnade tapeten släppt. Sängen var slarvigt bäddad och på det lilla sängbordet låg det en halvfull toarulle. Lukten var vidrig men den blev snabbt uthärdbar.
De blev en del av rummet, en del av stanken, en del av historien. Den mänskliga tystnaden var total, men det djuriska kved och vred sig inuti deras kroppar. Utanför var verkligheten, därinne var fantasin. Trafiken störde deras sinnen för en kort sekund, men också det försvann rätt snabbt och hungern tog över. Hungern efter kött, hungern efter smärta, hungern efter den totala förnedringen.
De ställde sig på var sin sida av sängen och tittade på varandra. Inga ord. De klädde av sig sakta, plagg efter plagg utan att tveka. Nakna inför livet och smärtan, gick de sedan varandra till mötes framför sängen.
Hon satte sig ner på knä framför honom. Tog ett hårt fast tag om hans kuk och lät de långa röda naglarna pressa sig in det tunna skinnet. Han kved till, men bara för ett ögonblick, sen såg han ner på henne och mötte hennes blick och log. Hans händer tog tag om hennes långa hår och han borrade in fingrarna i det och tog ett fast grepp och drog till!
Hennes huvud flög bakåt och han såg hennes ögon tåras av smärtan. Han log och ryckte henne i håret än en gång, men nu mot sitt dunkande skrev. Hon skrattade till och öppnade munnen, lät honom sjunka djupt in och bet till! Hårt och snabbt! En gång.. sen en gång till.
Hon kände hur hans ben vek sig och hur han kvävde ett skrik. Hon log och en värme spred sig genom hela hennes kropp. Deras ögon möttes. - Jag älskar Dig, sa han.
Åsa Welin, som sig bör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
