Jag hade ett ärende uppe på Södermalm åt Rosenlunds sjukhus till. (Södermalm i Stockholm alltså.) Jag kom gående norrifrån och kom via Slussen upp i den ände av Hornsgatan som vetter mot Slussen. Då passerar några poliser. Stadiga bitar. Detta är så pass ovanligt att jag reagerar på det.
(Patrullerande poliser känns ju numera lite högtidligt att se. Får mig att associera till tidig barndom och smaken av Kungen av Danmarks bröstkarameller som mormorsmor brukade bjuda på efter att vi hade skojbrottats om hennes käpp.)
I alla fall kom sedan ännu fler poliser och sedan ett demonstrationståg på håll. Detta var på väg ner mot Slussen och jag valde den södra gångbanan bredvid Maria Kyrka för att kunna uppfatta ordentligt vad saken gällde. Redan innan jag kom fram till tåget insåg jag att något definitivt var fel. På långt håll gick det att se att följande förvånande komponenter samverkade i tåget:
1) Nästan alla som gick i täten var svartklädda.
2) Flertalet av dessa hade täckt över större delen av ansiktet med halsdukar och annat.
3) Disciplinen var egendomligt god, formationerna närmast militäriskt perfekta.
4) Främre delen av demonstrationen bildade en rektangel på så sätt att man tillsammans bar fram banderoller i midjehöjd. Detta både i demonstrationens front och på dess sidor.
Jag hade aldrig sett något liknande i verkligheten. (Endast på teve.) I verkligheten var intrycket klart obehagligt. Mycket mer obehagligt än man skulle kunna tro. På samma sätt kändes det egendomligt att konstatera att många av de som gick i främre ledet såg rätt vältränade ut. Vältränade av fel anledning föresvävade det mig.
Tåget gick raskt och jag försökte betrakta banderollerna och lyssna på slagropen innan jag fortsatt. Jag hade inget anteckningsblock och har inte den sortens minne som gärna behåller det som sagts ordagrant. Men jag minns ändå så mycket som att en banderoll, till min stora förvåning, kopplade ihop orden nationalism och rasism. Andra banderoller handlade om att krossa kapitalet. Kombinationen av paroller var hur som helst förvirrande.
Ännu mer förvirrande var slagropen. Ett av dem gick ut på att "borgarna älskade nassarna". Ett annat gick ut på att rasisterna skulle få vad de förtjänade, nämligen en sjukhussäng. Det ropades högt och hest, och stämningen var klart adrenalinrusig.
Om jag inte hade fattat innan att det var fråga om stollar så gjorde jag det nu. Jag tänkte att dessa ungdomar, för det var nästan bara sådana, ju helt enkelt var ute efter bråk, fysiskt bråk och inget annat. Sedan såg jag att det stod AFA på banderollerna. Jaha, tänkte jag, det är detta som är det berömda AFA. Mycket ska man se!
Jag kände mig allt annat är road och skyndade vidare. Då ser jag att efter tåget går tio-tolv poliser. Det ska tilläggas att tåget inte är stort. Det kan vara fråga om några hundra personer. Det är heller inte vilka poliser som helst. De är alla män och minst en och nittio, flera är över två meter, De är breda som ladugårdsdörrar och skulle passa strålande som jättar i någon Wagneropera. Efter dem kommer fyra (4) piketbilar fulla med ännu fler poliser. Jag är nästan tvungen att nypa mig i armen. Finns det så här många poliser i Stockholms innerstad över huvud taget?
Det hela är obegripligt. Sveriges motsvarighet till Karelin gånger tolv samt ett större antal polisbilar följer efter några hundra demonstranter. Jag kan dock inte att grubbla mer över saken eftersom mitt ärende är brådskande och jag skyndar vidare.
Väl hemma kikar jag i DN och Expressen över nätet och får förklaringen: Tåget hade gått från Mariatorget vilket långt innan den utsatta starttiden hade ockuperats av olika nazistgrupper. Detta enbart för att störa demonstrationståget. Nazisterna hade vägrat ge sig av och hade därför gripits och bussats iväg så att demonstrationen hade kunnat komma igång. Aj, aj, aj, tänkte jag. Så det var "de snälla" jag såg, och funderade oroligt över vilket intryck "de stygga" hade gett innan de blev ivägbussade.
I DN och Expressen fick jag veta att tåget gått vidare ner till Mynttorget strax utanför Riksdagshuset men att det blivit attackerat av nazister på vägen och även blivit attackerat med stenkastning strax efter det möte som hållits på Mynttorget.
Tre saker slog mig när jag läste rapporteringen i DN och Expressen:
1) DN talade om högerextremister och vänsteraktivister. Expressen talade om höger- och vänsterextremister. (Nu såg jag ju bara AFA-gänget, men efter att ha sett dem i verkligheten ansluter jag mig helt till Expressens variant.)
2) Det var något egendomligt "objektivt" och färglöst över båda tidningarnas beskrivning av händelserna. I DN fanns inga slagord med. I Expressen hette det, som enda exempel, att demonstranterna ropade: " "kampen fortsätter, krossa rasismen". Ingenting om sjukhussängar där inte!
3) Hur hade polisen kunnat ge tillstånd till demonstrationsstopp på en plats mellan riksdagshuset och slottet? Man måste väl ha känt till att det skulle bli bråk? Varför hade annars "Wagnerpoliserna" utkommenderats?
Det framgick tydligt nog av både DN:s och Expressens artiklar att det var nazisterna som var de verkligt farliga i sammanhanget. De ordnade otillåten demonstration. De kastade stenar på AFA:arna som även hotade att träffa "vanliga civilister", och så vidare.
Men det var ju inget nytt. Det som var nytt för mig var att AFA verkligen var så pass extrema som de var. Deras attityd och stil och slagrop och banderoller visade detta hur klart som helst, och det hade tydligen Expressen lagt märke till men inte DN.
Att Expo och andra granskar högerextremister är ju alldeles uppenbart nödvändigt och bra. Men nu är hög tid att börja granska vänsterextremisterna på samma närgångna sätt. Innan de urartar ännu mer. Vem bildar "Nexpo" och tillskjuter pengar så att arbetet kan börja? Jag kan tänka mig att själv bidra med några rader, i all blygsamhet, till denna tänkta tidning.
Om jag tänker efter vore det allra bäst om tidningen Expo-Nexpo startades. Eventuella finansiärer kan maila mig så tar jag kontakt med Expo och hör om de är intresserade.
Magnus Löwendahl
publicerad 7 jun 2004 kl. 00.55:
