Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Sunny Börjesson
publicerad 3 jul 2010 kl. 06.00:
Slaget vid Waterloo
"Samma historiska förening som förra året återupprepade Sveriges sista fältslag 1809 återskapade slaget vid Waterloo den 16-18 juni år 1815. Det var föreningar ifrån alla de berörda länderna och kanske upp till 3 000 deltagare."
Vår soldat återvände från Waterloo efter det flera dagar långa slaget, frisk och oskadd. Vi frågade förstås ut honom, för vi visste ju att nu var de 100 dagarna slut och despoten Napoleon oskadliggjord för gott.
- Jag trodde inte att det skulle vara så stort, sade soldaten lite trött. Så väldigt stort!
Han hade förstås mött Blucher först, berättade han eftertänksamt, redan den 16:e vid Ligny och Blucher var inte att leka med. Preussarna var 117 000 man starka men Napoleon hade ganska många mannar med sig redan, så det såg dramatiskt ut. Hade inte både Österrike och Ryssland stött oss kunde det ha gått hur som helst. Men det var nog vår landstigning i Belgien som blev dödsstöten för honom. Vi hade hela England bakom oss, eller så kändes det i alla fall. Vi anföll honom vid Quatre men då delade den lille jäkeln på sina trupper. Han ville till varje pris hålla isär Blucher och hans preussare ifrån oss som stred under Wellington. Men vädret kunde han ju inte göra någonting åt. Himlen var öppen och vattnet förvandlade hela slagfältet till en enda lerhög. Hästarna gick omkull och kanonerna sjönk ner i leran. Båda sidor fick avvakta och Wellington samlade oss runt kullen Mont Saint Jean, bara en halvmil ifrån Napoleons högkvarter nere i Waterloo.
Han hade gett sin bror Jerome kommandot över den grupp som var tänkt att falla oss i flanken men denne var ingen bra strateg. Han tröttade ut för stor del av sina styrkor för tidigt. Under villervallan slank Blucher förbi med cirka 60 000 man. På eftermiddagen den 18:e var slaget över, sade vår soldat och torkade sig i pannan.
Även i vår tid tar det ett tag att köra en buss full av soldater från lilla Waterloo i Belgien och upp till Stockholm. Samma historiska förening som förra året återupprepade Sveriges sista fältslag 1809 återskapade slaget vid Waterloo den 16-18 juni år 1815. Det var föreningar ifrån alla de berörda länderna och kanske upp till 3 000 deltagare.
OBS! Texten fortsätter under klippet -->
Alla känner till Waterloo där Napoleon mötte sitt öde. Abba har ju till och med skrivit en hit om det. Bakgrunden är mera komplicerad men så mycket har skrivits om Napoleon att de flesta känner till huvuddragen i hans liv.
Napoleons militära begåvning, som man måste erkänna, och många segrar på slagfältet gjorde honom till sin tids störste fältherre. Det skulle ta 20 år för Napoleons motståndare att slutligen besegra kejsaren vid Waterloo den 18 juni 1815, delvis genom att kopiera hans egen taktik men också med hjälp av den ryska vintern året innan, som i alla tider slagit ner arméer.
Under andra världskriget blev Stalingrad Hitlers Waterloo. Jag anser att det var tre nödvändigheter som möjliggjorde den lille korsikanarens enorma framgångar. Det första var att Korsika blev franskt (via försäljning) samma år han föddes (1769) och att han blev fransk medborgare. Det andra var den franska revolutionen. Men man ska nog inte underskatta den tredje faktorn: Mamma Letitia som var fanatiskt hängiven sin förstfödde och inte skydde några medel för att bringa sonen framgång. Som tioåring skickades han till fastlandet för militärutbildning liksom senare bröderna. 1784 kom Napoleon till krigsskolan i Paris och blev underlöjtnant vid artilleriet.
Den franska revolutionen kom att bana väg till makten för Napoleon. Han blev först general, sedan chef för inrikesarmén och efter det chef för den franska armén i Italien. Det följande fälttåget var framgångsrikt och etablerade honom som Frankrikes "starke man".
År 1799 genomförde han en militärkupp som gjorde honom till förste konsul (av tre). Efter ytterligare segrar mot Österrike blev han förste konsul på livstid 1802 och lät efter en folkomröstning utropa sig till fransk kejsare 1804.
Nu dominerade Napoleon hela sin samtid. Vi har sett män med liknande ambitioner och den kapacitet det trots allt krävs för att komma ända till toppen. Likt senare tiders självutnämnde despoter Hitler och Stalin måste han ha haft en karisma utöver det vanliga. Han arbetade hårt, sov lite och var i bland uppe flera dygn i sträck. Han hade stor nytta av sitt enormt bra minne och sin förmåga att koncentrera sig på flera saker samtidigt.
Han sades utöva en närmast hypnotisk makt över människor. Samma sak sades om Hitler. Napoleon var medveten om sin förmåga och utnyttjade den systematiskt. En genomträngande blick från hans gråa ögon räckte för att han skulle bli åtlydd. Detta gällde militära förhållanden där Napoleon hade kännedom om minsta detalj.
I sina förhållanden till kvinnor verkar han ganska osäker. (Även Hitler hade ju problem med just detta med kvinnor och Stalins fru begick självmord.) Sin förlovning med Desirée, då bara 16 år, bröt han när han träffade sin stora kärlek Josephine. Desirées syster gifte sig med Napoleons bror och eftersom hon själv senare gifte sig med Karl Johan Bernadotte och blev drottning Desederia av Sverige så är vårt kungahus släkt med Napoleon genom ingifte.
Den äldre och mycket mer erfarna Josephine, vars adlige make blivit avrättad under revolutionen, tog först inte den unge soldaten på allvar. Hon brukade skrattande läsa upp hans tafatta kärleksbrev från sina afrikanska fälttåg för sina muntra väninnor. Han var så mycket yngre än hon och väldigt oerfaren i kärlek. Hon bedrog honom öppet men han var enormt förälskad i henne och när han steg i graderna började hon fundera på äktenskap. Hon var ju inte ung längre. Ändå kunde ingen väl då ens tänka tanken att hon skulle kunna bli Frankrikes kejsarinna?
Efter alla sina segrar på slagfälten: Marengo emot Österrke och Friedland där han slog ryssarna 1789 växte hans självkänsla och han utropade sig till Kejsare av Frankrike år 1804. Senare lät han kröna Josphine till kejsarinna.
1796 när den franska armen tågat över alperna in i norra Italien utropad han sig själv till kung av Italien och gjorde styvsonen Eugene de Beauharnais (Josephines son) till vicekung av Italien. Österrike protesterade men tystnade efter nederlaget vid Marengo.
Napoleon var enormt släktkär och sina syskon gjorde han till kungar och drottningar. Brodern Joseph blev förstkung i det besegrade Holland men fick efter ockupationen av Spanienår 1808 bli kung här. Till Neapel sändes i stället marskalken Joachim Murat som var gift med en av Napoleons systrar, Caroline, som kung och drottning. Brodern Louis som hade fått ta över i Holland avsattas dock av sin bror som tyckte att han gynnande Holland på Frankrikes bekostnad. Preussen var en verkligt farlig fiende för Napoleon som han besegrade genom ett tvåfrontsangrepp varefter han utnämnde sin bror Jerome till Kung av Westfarlen.
Napoleon underskattade heller aldrig kyrkans makt. Efter förhandlingar med Påven utnämnde denne Napoleons morbror Joseph Freschtill kardinal. Sannolikt hade påven kniven mot strupen, som man brukar säga. Ingen fick dock en så central roll att spela vid hovet som Napoleons mor Letitia som skulle tilltalas Madame Mere.
Österrike hade all anledning att frukta denna nya fara som Napoleon utgjorde. Han var helt inställd på att erövra. Krig - inte fred. När polska Marie Walewska födde honom en son insåg han att Josefin hade lurat honom att han var steril. Hade inte hon fött två barn kanske? Marie Walewska var i Paris med sonen när Josfine gav henne ett förslag. Hon skulle utge sonen för sin och han skulle då en dag bli kejsare av Frankrike. Marie Walewska lämnade Frankrike i all hast, livrädd för lönnmördare. När Napoleon nu gjort kejsarämbetet ärftligt blev situationen prekär. Den åldrande kejsarinnan skulle inte föda några barn. Det var ett svårt beslut att skilja sig. Hon hade varit hans livs stora kärlek. Men det var oundvikligt.
Vem vore lämplig efterträderska? Hon måste vara ung och fertil och gärna högt uppsatt. Marie Louise av Österrike var ett kap. Napoleon räknade med att svärfadern skulle dämpa fientligheterna emot honom. Marie Louise var bara 18 år. Vad hon tyckte frågade ingen efter och hon lyckades föda Napoleon en son som vid födseln fick titeln kungen av Rom. Napoleon visade några av sina allra bästa sidor som småbarnspappa. Han tog enormt stor del i barnetsskötsel och lät till och med den lille avbryta viktiga gäster.
Till slut måste Napoleon ge upp: motståndarna blev för många och för starka. Efter slagen vid Borondo 1812 i september började marschen mot Moskva där Napoleon förlorade stort. Året därpå stod slaget vid Leipzig den 16-19:e oktober och nu stod hela Europa emot Napoleon som fick abdikera. Han fick ön Elba som en slags reträtt. Där hade han en utsiktspunkt vid hamnen och ett praktfullt hus en bit in på ön. Dag efter dag väntade han på att Marie Louise skulle komma med deras son. Det hade hon inga planer på.
Att vara kejsarinna av Frankrike och ta den lille fete gubben på köpet: Ja. Men en kärlekskrank gubbe på en liten ö? Sonen, som kallades Örnungen nu, lämnades hos morfar i Wien. Han var troligen den man i Europa som hatade Napoleon mest. Pojken fick tidigt lära sig att hans pappa var ett monster och att hans namn inte fick nämnas. Ändå var pojkens existens ett politiskt hot.
Det finns en berättelse om att det en dag skymtade en båt vid Elbas horisont där Napoleon såg en kvinna med en liten pojke i fören. Han trodde att det var Marie Louise och sonen. Men det var Marie Walewska som faktiskt älskade Napoleon och erbjöd sig att dela exilen med honom och deras son. Napoleon blev rörd men sände dem tillbaka: Han väntade på Marie Louise.
Elba ligger inte långt ut från kusten. Så Napoleon gjorde ett sista försök. Överallt gick soldaterna över till hans sida. Han lyckade inta Paris och avsätta kungen under det vi talar om som De hundra dagrarna. Nu måste alla motståndarna mobilisera sina yttersta krafter och vi är framme vid Waterloo. Det slutade som det alltid slutar förr eller senare, för en Napoleon liksom för en Hitler eller en Stalin. De ödelägger så mycket att de ödelägger sig själva.
Sunny Börjesson, rik!!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
POLITIK & SAMHÄLLE Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor Foto: flickr/monika.monika (BY CC 2.0)
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
