Hur fördomsfria och vidsynta vi än påstår oss vara så har vi förutfattade meningar om saker och ting. Jag fick vatten på min kvarn häromdan när jag läste en artikel i Dagens Nyheter, "Manligt nätverk viktigast för kvinnlig karriär" (DN 040202, Anna Koblanck och Margareta Björklund).
Artikelförfattarna menar att du, kvinna, som har ambitioner att nå toppen i näringslivet inte ska ödsla tid på kvinnliga nätverk. Styrelseproffset Marianne Nivert går så långt så att hon varnar och tycker att kvinnor är för kåta på att gadda ihop sig, även om hon inte uttryckte sig precis så.
Nivert rekommenderar formella, blandade nätverk* och menar att det inte är så svårt att få in en fot. Men det räcker inte med det. Hon uppmanar alla kvinnor som lyckats komma in i maskineriet att anstränga sig lite extra, göra kloka inlägg i diskussioner, våga synas och inte förlita sig på att andra ska föra deras talan.
Jag har aldrig varit mycket för kafferep och samkväm som kommit till stånd (!) för att det finns en gemensam nämnare, nämligen att alla i gruppen är av kvinnligt kön. Om syftet varit att stötta varandra, i vad det än må vara, så har jag alltid varit på min vakt. Tyvärr. Av någon anledning blir det alltid tjatter, skitprat och intrigerande. Det är bara att erkänna, vi är mästare på att älta och älta för ältandets skull. Anna-Lena Brundin har vitsat om det här: "Varför diskutera problem med män? De vill ju bara lösa dem!"
Jag har min egen personliga uppfattning om hur vi kvinnor kan bete oss mot varandra och det är inte alltid så vackert. Jag tror att det bottnar i dåligt självförtroende och det är orättvist att skylla det enbart på män, vi är rätt bra på att spänna upp vår egen snubbeltråd. Dyker det upp en stark, självsäker, begåvad kvinna upplevs hon som ett hot och anklagas genast för att vara manhaftig och kylig och/eller beräknande och falsk. Är hon snygg får uttrycket "fördelaktigt utseende" en dubbel betydelse.
(Annika Sörenstam kan varken anklagas för att vara vacker eller charmig, men väl kylig. Dock är hon en jävel på golf och naturligtvis har hon inte nöjt sig med att stå vid sidan om när männen spelar. Hon är en bra förebild för blandade nätverk. Go for it!)
Nätverket Ruter Dam:s grundare och VD Gunilla Arhén menar i nämnda DN-artikel att män har ett försprång. De fostras från början att vara lagspelare, skaffar kontakter tidigt. Vad minns du själv från småskolan? Var inte det viktigaste för oss tjejer att ha en bästis som man kunde lita på i alla väder? Om en tredje tjej aspirerade på en plats i tvåsamheten gällde det att behålla sin position för att inte bli övergiven, ratad. Det här växer vi tack och lov ifrån...eller?
Mona Sahlin och regeringen har ställt som krav att börsbolagen ska ha minst tjugofem procent kvinnor i sina styrelser före sommaren, annars blir det lagstiftning. Marianne Nivert, igen, tror inte att det blir så svårt att vaska fram tvåhundra kompetenta kvinnor, men tiden är för knapp. Dessutom måste man kicka ut redan kompetenta styrelseledamöter, män, för att ge plats åt kvinnorna. Om det är tufft och ensamt att vara kvinna och lyckas i karriären, blir det lättare efter att ha nått sin position tack vare kvotering? Tiden får utvisa.
Agneta Dreber menar att de slutna manliga nätverken är ett problem för att de inte släpper in kvinnor alls. Är de slutna av tradition eller finns verkligen en könsdiskriminerande anledning? Är män alltid säkra kort och kvinnorna "dark horses"?
Dreber spinner vidare:
- Det är samma sak som med bastubad som man brukar skämta om, jag tror absolut att det har betydelse.
Den här med bastubadens betydelse verkar vara en seglivad myt. Är det inte dags att göra något åt det?
I förra veckan hade ledningsgruppen i en svensk storbank en tvådagars-konferens utanför Stockholm. Fem män och tre kvinnor. En av männen tänkte överraska de andra med att boka bastun före middagen. Han hörde sig för med personalen på anläggningen om det fanns något rum i anslutning där kvinnorna kunde "värma" med varsin öl så att de inte skulle känna sig så utanför. Jodå, det fanns det, inga problem. Det visade sig vara en liten skranglig bänk i ett sunkigt omklädningsrum. Med hänsyn till kvinnorna och för att undvika risken att anklagas för manligt nätverkande blev det blev s a s en snabbis i bastun.
Om vi ska söka oss till blandade nätverk är det kanske dags att vi slutar pjoska oss och inför en ny bastukultur när vi ändå håller på? Kanske Finlands kvinnliga president Tarja Halonen kan ge lite tips? Eller så öppnar vi upp för kommunikation mellan hetluften där inne och svalkan utanför. Ja, det gör vi.
: : :
* Dreber, Nivert och Ahrén rekommenderar: Studieförbundet svenskt näringsliv (SNS), Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien och Stockholms köpmannaklubb.
Anna-Carin Collin, ledarskribent på Sourze.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Sandra Lundgren
