När USA:s president George W Bush besökte Göteborg torsdagen den 14 juni 2001 för EU-toppmötet hände något speciellt, som kom att få rättsliga efterspel fram till våra dagar.
Det som jag tänker främst på är förre polismästaren Håkan Jaldung som blev frikänd i november 2004 i Svea Hovrätt. Då för att ha frihetsberövat demonstranter som maskerat sig och beväpnat sig med gatstenar i Hvitfeldtska gymnasiet. Hovrätten ansåg inte att Jaldung var tillräckligt påläst när det gällde praxisen av polislagen när han gav order. Hovrätten gav också JO rätt (DN 041123) i sina riktade anklagelser mot Jaldung ifråga om olaga frihetsberövning. Dessutom gav hovrätten politikerna bakläxa för att stifta begripligare lagar.
En annan händelse som dyker upp i mina tankar är journalisten Janne Josefssons yttrande "ett direkt dödligt skott" i Uppdrag granskning (011002). Då blir en ung stenkastande man skjuten av en kravallpolis på Reclaim the Streets gatufest vid Vasaplatsen. När väl SVT:s granskningsnämnd fäller Josefsson för partiskhet skriver Roger Fjellström, doktor i filosofi, att man försöker "tysta en obekväm kritiker" (SvD 020226). Fjellström befarar att domen har politiska rötter.
En annan sidohändelse som är relaterad till Göteborgskravallerna är domen från HD (040601) där en 26-årig man sommaren 2001 kallar polisen i Varberg för "gris" och "svin". Då efter att ha protesterat mot den påstådda fortkörningen, motvilligt gått ur bilen och kastats med ansiktet neråt mot motorhuven. I några sekunder utspelar sig en konversation som kastar ett särskilt ljus över det fria ordet. 26-åringen förolämpar moralens väktare i ett affektliknande tillstånd: Gris. Svin.
Det må vara storm i ett vattenglas när Sourze låter ögonbindlarna falla i forumet för kommentarer. Några kritiker har låtit det kallas för censur när maskeraden är över och stenkastningen avslöjad. Samtidigt så blir jag upprörd. Är det verkligen censur när det fria ordet kräver en avsändare? Vad hade hänt om spökskrivarna hade fått ge order istället för polismästaren, gjort yttranden om den skjutne stenkastaren istället för Josefsson, kritiserat politikerna istället för Fjellström, och dessutom förolämpat polisen istället för 26-åringen. Mitt svar är en mördare utan ansikte, eftersom det fria ordet förutsätter en gemensam respekt för rättvisan. Det är då det fria ordet får en mening. Jag anser också att det inte går att föra en diskussion med en människa som inte begriper sig på att skillnaden mellan rätt och orätt - mellan åsikt och kränkning. Särskilt när trenden övergår till att systematiskt ge sig på människors självkänsla, som är själva centrumet för upplevelsen av ett samvete.
Nu far mina tankar tillbaka i tiden. Till den, historiskt, ryktbare Torgny Segerstedt (1876-1945) som var chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). När han i en artikel avslutar med orden "Herr Hitler är en förolämpning", och om den tyske riksministern Hermann Görings hotelser: "det förefaller, som herr Göring trodde, att Sverige vore något slags annex till det tyska riket" (GHT 330208) och vidare "den som har ögon att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland". Segerstedt var också djupt kristen. Så jag tror inte för ett ögonblick att kristendom är ett hot mot det fria ordet. Tvärtom. Att sedan SÄPO och regeringens hemligstämplar är inblandad i scenariot kring det fria ordet under andra världskriget kastar historiska mörka skuggor mot dåvarande statsminister Tage Erlander. I likhet med dagens utvisning av egyptierna.
Nåväl, efter andra världskriget diskuterades skyddet mot minoriteter, efter att judar systematiskt mördats. Det diskuterades också om det fria ordet. En av dessa var biskopen för Göteborgs stift Bo Giertz (1905-1998). Även om han inte var teologiskt korrekt i allting och stod för en del märkliga uppfattningar i trosfrågor så menade han att samhället gör bäst i att bevara Guds ljus i "lag och rätt" (Giertz; Kampen om människan, 1947:71) där rätten handlar om det mänskliga samvetets makt och förhållande till lagen, som också är makten över sinnena. Ty tyskarna betedde sig som moraliska robotar under krigstiden.
Vid riksdagsvalet 2006 har den socialdemokratiska staten styrt Sverige 88 procent av tiden sedan 1932. Det kanske inte finns några andra mentala utsikter? Kanske ett samvete?
Nåd allena.
Peter Soilander, samhällsprofet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna Linusson
