 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Kasia Narkowicz
publicerad 4 maj 2001 kl. 10.56:
Skoluniformer - bot mot mobbning?
Det gäller att ha de "rätta" kläderna på sig, för att kunna bli accepterad av sina så kallade kompisar i skolan. Men vad skulle hända om alla såg likadana ut?
Den börjar redan från ettan, mobbningen, när man som rädd sjuåring nervöst trampar runt i grundskolans farliga korridorer.
Javisst är de farliga. De äldre barnen mobbar småttingarna mer än man kan föreställa sig, de försöker visa småttingarna vem det är som bestämmer. Egentligen är det bara hämnd för mobbningen de själva utsetts för av de äldre barnen. Det blir onda cirklar och det slutar inte förrän i gymnasiet, då man någorlunda har utvecklat sin stil och är någorlunda medveten om vem man är och vad man pysslar med. Men värst blir det nog i mellan- och högstadiet, tiden då man utvecklas som mest.
Jag personligen upplevde det mesta under högstadiets tre hemska år. Den var en enda stil som härskade i min förortsskola och man fick inte klä sig annorlunda. Inte om man ville komma på alla de roliga festerna och snacka skit om andra med de tuffaste tjejerna och killarna i alla fall. Eller helt enkelt, om man inte ville att alla skulle snacka skit om en själv.
Skoluniformer borde införas. De behövs. I varje fall i grundskolan. Mobbningen kommer antagligen inte att upphöra, barnen kommer bara hitta på andra grejer att reta sig på hos kamraterna, om inte det är kläderna, kommer det bli håret eller skorna. Men den kan minska, mobbningen. Och inte bara det. Det kan dessutom skapas någon sorts samhörighet bland eleverna. Det kommer att vara lättare för barnen att "komma in" i omgivningen, ingen kommer frysas ut direkt, för att de har en gul tröja, fast det är grönt som är inne.
Det kan bli lite knepigt att "övertala" de äldre barnen, fjortisarna, att ha på sig uniformer. Speciellt när deras livsmål är att se bra ut och de ägnar hela dagarna åt att tänka ut vad de ska ha på sig för kläder till skolan nästa dag och vilken attityd som då matchar till outfiten.
Jag kommer ihåg att jag hellre ville dö, än ha en uniform på mig i högstadiet. Kanske berodde det på att jag redan var less på den efter att ha burit den i tre år. I polska skolor, var det nämligen tvång att ha uniformer på sig från ettan till trean.
Det var nog mina bästa år i skolan, när jag tänker tillbaka på de nio långa grundskoleåren. Jag såg ut som ett hemlöst barn visserligen, men ingen mobbning förekom, alls. Det skulle vara bra med uniformer i skolorna, men för Guds skull, låt inte barnen se ut som om de vore överlevande från andra världskriget.
Om det ska vara uniformer ska de vara snygga och moderna (att vara trendig är ju de ungas a och o idag), så att barnen och ungdomar verkligen trivs i det de har på sig! Känner man sig obekväm och ful, rasar självförtroendet. Och meningen med uniformer är väl att självförtroendet ska höjas! Man kan nå det målet, om det sköts på rätt sätt.
Uniformerna ska symbolisera sammanhållning och gemenskap, men det kan lätt bli en symbol för dålig självkänsla. Vi måste ju anpassa uniformen efter dagens ungdomar, istället för att bara tvinga på dem någonting de starkt är emot.
Skoluniformer kan göra en skillnad i dagens skolor. De kan förändra barnens syn på sina jämnåriga, minska mobbningen och öka sammanhållningen.
Det kan också bli en plåga för unga och en anledning att inte vilja gå till skolan - man vill inte se ful ut. Men sköts det hela på ett pedagogiskt sätt tillsammans med eleverna, tror jag att det bara kan bli positivt i längden...
|
