 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif E Ström
publicerad 1 aug 2011 kl. 06.00:
Skolbarnen får lösa vårt största problem
Det är dags att sammanfatta landets mentala tillstånd och inte bara det ekonomiska. Den nationella uppfattningen om landet är helt diametral i jämförelse med den internationella.
Torbjörn Sassersson frågar i sin artikel på Sourze, Efter Oslodådet - alla kan vara terrorister
, hur kan vi slappna av i samhällskroppen? Ja, vilken kropp menar då Sassersson? Menar han den som formar sig fogligt efter det samhälle individens lekamen befinner sig i, eller menar Sasserson vår gemensamma samhälleliga vardagskropp som aldrig får någon ro. Bara Sasserson vet. Under tiden kan ni fundera på följande: finns det någon oro inom det parlament som skapar oron utanför.
Upprätthåller stat och kommun någon seriös verksamhet för individer utan fysiska åkommor, men med bara social oro? Enligt undertecknad så gott som inga. Nämnda myndigheter, varken vill eller får företräda just dig. De företräder bara "allmänhetens intressen" och får inte ens hjälpa dig med tolkningsföreträde.
Skyldigheterna reduceras alltmer då Sveriges regeringar på senare år strävat efter att förstärka överstatligheten både inom landet och i beslutsfattandet för EU. Samtidigt som full ansvarsfrihet för parlamentets medlemmar uteslutande beviljas. Mig veterligt finns det utrymme för krav på ansvar vid val av EU-frågor, men har inte åberopats, eller ens ifrågasatts.
I brist på statliga botgörare, hur många vardagsfilosofer som kan vägleda själen möter den lilla människan i sina dagliga gärningar? Inga alls längre. Dessa kloka gubbar och gummor som såg igenom ideologier och dolda agendor innan de ens förts på tal, dessa har teknikstressen utrotat för länge sen.
Däremot möter vi i medierna, en icke oroad elit som är allt annat än filosofiska. Vi frontas av skrivande liberaler som tolererar allt, men tror på intet, och är till och med beredda att tolerera intoleransen. Vi ser företrädare för en sexuell frigörelse som också inkluderar allt, men exkluderar egna barn. De enda alternativen då vi röstar är egentligen två. Svensken tror något annat då man anser att han eller hon åsiktsröstar till 51%. Men resultaten visar att mellan 85-95% enbart gör ett blockval.
Detta val möjliggör för politikerna att underordna sig block-kollegorna i första hand, och därmed frångå stora delar av partiprogrammet. Vi har inte längre stora partier i Sverige, men det regerande i blocket uppträder som om egna partiet vore i majoritet.
Denna inställning tydliggörs i det parlamentariska vardagsarbetet genom en överlägsen slapp hållning vid bland annat debatter. Alla liberalistiska färgskalor åberopas för att undvika personliga ställningstaganden. Allt utom rasism är OK. De få gånger "det bränner" till i övriga frågor finns en inbyggd social begränsning som omöjliggör ett fullskaligt engagemang för de människor och åsikter som ligger under egen nivå. I synnerhet om problematiken hämtats från individer med samma språkliga bakgrund.
Politikerna tror likaledes att helhetsteorierna, och dess språkbruk, kan ersätta vardagsspråkets uttal och funktion. Tydligen är detta också en nivåtaktik. 99% av alla de som utpekas som ett hot mot demokratin kan skilja på främlingsrädsla och fientlighet. Men det uppfattar inte politikerna, de förväntar sig att eftersom de har gjort det jobbigt för oss att leva i landet, varför skall vi då förvärra situationen genom att göra det jobbigt även för dem.
Apropå oro, ånger och sjukliga tillstånd. Är vi det enda landet i EU, där verksläkarna för ledamöterna, hjälper patienterna att omvandla allvarliga nationella sjukdomstillstånd till möjligheter, i stället för att bota den. Är det makten som är vaccinet? Det kommer ändå inte fungera i längden.
Undertecknad brukar inte råda någon men i det här fallet blir det ett undantag. Skippa doktorn, låt departementet köra en grundkurs i analytisk psykologi, kanske vi därefter får debatter som vilar på vardagsspråkets uttal och funktion.
Om inte den enskilde medvetet förstår hur han eller hon fungerar i talarstolen, så kanske det ändå blir lättare att förstå hur omgivningen och samhället agerar och mår.
Jag söker själv både ro och tro, men vill vara utan den som byggs av retorikens lögnare. Under den tid då friheten ännu finns kvar för att ha olika syn på staten, kommer Sourzes läsare att plågas framledes. Men betänk att det är den enda ofinansierade mångkulturen i det här landet med full frihet.
Min konklusion blir att det inte finns någon uppriktig oro inom etablissemanget för hur de förvaltar uppdraget, så om du har någon sådan privat så bör du nog lösa problemet själv.
För de läsare som tycker att våra politiker gör så gott de kan, så är det tyvärr sant. Kanske borde de kunnat lite mer än att lägga över ansvaret på våra skolbarn för att lösa delar av de problem som migrationspolitiken skapat. Vuxenansvar borde gälla för politiker även i komplexa frågor.
|
