 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 8 aug 2011 kl. 09.26:
Ska du bryta av måste du kunna stå för det!
"Med allt motstånd som bjuds för de människor som vågar stå för vad de gör, är det inte särskilt lätt att lyckas vara den man är. Det såg vi ju sist nu i det tragiska terrordådet i Norge."
"If you're looking for trouble, I´m here!" lyder en strof i en av ACDS:s låtar. Ja, ACDC är ju ett hårdrockband och en del kanske undrar vad jag har med dem att göra i min ålder. Men jag gillar hårdrock. Metallica (ett annat hårdrockband) frågade publiken, på en av sina konserter: "Do you feel alive?!" JAAAA!! Ropade publiken tillbaka! Precis därför gillar jag den sortens musik och även punken; den får en att känna att man lever, att man är "alive!"
Jag tror inte att någon musiksmak är åldersbunden. Det tror däremot många andra, kan jag föreställa mig även om jag hoppas att jag har fel. Jag tycker egentligen inte att någonting är åldersbundet. Man kan ha vilken frisyr som helst, gilla vilken musik som helst, äta vilken mat man vill (så länge det inte är människor - där går gränsen) eller gilla vem man vill, utan att åldern måste spela någon roll. Men i realiteten passar sig inte vad som helst. Jag har försökt. Ska du bryta av, måste du kunna stå för det!
Jag har alltid försökt stå för det jag tror på. Vad ska jag annars göra? Ska jag gå efter andra människors tycke och smak, för att få vara med i gänget? Jag kan säga så mycket, som att man märker vem som är ens vänner, när man ska bedömas och rannsakas av andra människor! "Varför har du rosa färg i håret?" kan man få höra av någon vuxen person, som inte gillar de rosa slingorna i mitt vita hår. "Mina kompisar tycker du är jättehäftig!" kan man få höra av ett barnbarn, alltså precis tvärt om. "Vad bra ni passar ihop!" säger någon uppskattande, varvid en annan utbrister: "Du kan få nåt mycket bättre!"
Som det där med att klippa sig. Hur många barn har inte tvingats att klippa sig? Inte mina, I´m proud to say. De fick välja själva efter många strider med barnens pappa. Han tyckte absolut, att de skulle klippa sig, vilket gav resultatet att de vill ha längst hår i hela bostadsområdet! Min pappa, som bodde i ett bostadsområde utanför stan med egen villa och stor tomt, längst upp på gatan, sa till mig: " Kan du inte be henne att hon klipper sig och köper kläder som inte är hål i?" Det kunde jag inte. Hon var faktiskt rätt snygg ändå!
Ska du bryta av, måste du kunna stå för det! Jag har försökt hela tiden, men i vissa fall har jag försökt att anpassa mig. Det har inte hjälpt tyvärr på grund av förutfattade meningar som människor har eller på grund av deras rädsla för det som är olika. De skulle så gärna vilja bryta av själva, men väljer då de dyraste märkena, för att uppnå respekt och uppmärksamhet.
Mina barn har lyckats bra, men de tror inte att det beror på mig, som tänkte varje dag på deras utveckling när de växte upp. De tror att det beror på dem själva. De förstår inte, att om man ska kunna gå vidare, måste man kunna gå steget längre. Måste man våga bryta av, vara den man är. Man måste få lov att vara den man är. Inte bli pådyvlad alla åsikter jag har som förälder. Något av det svåraste som finns, är att vara förälder. Den djupt rotade tron att föräldrar ska var på ett visst sätt, sitter som berget. Det är hårt just på det området. Tur att det finns ljusglimtar även här!
Med allt motstånd som bjuds för de människor som vågar stå för vad de gör, är det inte särskilt lätt att lyckas vara den man är. Det såg vi ju sist nu i det tragiska terrordådet i Norge.
Man ska hålla med de rädda, de som inte vågar bryta av, då går det säkert bättre! De som hänger med i karusellen i sina flotta kåkar som banken äger, de som inte tror på högre makter, de som bara utesluter människor ur sina liv, trots att de vet att de lider. De totalt känslokalla människor, som tror på ingenting utom sina egna tillgångar, som trampar över lik.
Ska du bryta av, måste du kunna stå för det! Det är blodigt allvar, för tappar du greppet, känner du att du inte är "alive", då är faran stor att du går under... tyvärr!
Med denna enorma press att passa in, den ensamhet det innebär att inte passa in, med allt detta får du kämpa, om du vill vara dig själv, om du vill våga säga din mening, om du vill det bästa, men ingen vill förstå dig.
Kämpa på! Det gör jag!
|
