Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Daniel Ekman
publicerad 15 aug 2003 kl. 09.51:
Skäms ta mej fan!
Jag är trött på alla rörelser som tror sig sitta inne på "sanningar" som ingen får kritisera. Den politiska korrektheten tar sig ibland nästan absurda former.
Jag är en ganska tolerant, fördomsfri och öppen människa. I alla fall försöker jag intala mig det. Jag tror på alla människors lika värde. Jag anser att män och kvinnor givetvis ska vara jämställda och ingen ska diskrimeras, särbehandlas eller värderas utifrån sitt kön, sin sexuella läggning eller sitt etniska ursprung. Jag är för invandring och byggandet av ett mångkulturellt samhälle. Jag anser att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Jag tycker att varje människa ska få leva på det sätt de själva vill. Inget kontroversiellt där alltså.
Jämställdhet, invandring och homosexuellas rättigheter är känsliga frågor. Väldigt känsliga. Tydligen så känsliga att ingen får ha någon åsikt om det som avviker från den politiskt korrekta normen eller "sanningen". Och detta gör mig så förbannat uppgiven. Jag har svårt att sympatisera eller engagera mig i rörelser som är så totalt intoleranta mot de med avvikande åsikter. Rörelser som anser sig ha rätten att smutskasta, förtala och fullkomligen krossa de som inte till 100 procent har samma åsikter eller beter sig som "man ska".
Inom den feministiska rörelsen finns det problemet. Det har vi om inte annat märkt av här på Sourze, eller i Linda Skugges omtalade artikel om BB-Linda (http://www.nyheter.no/go/http://www.expressen.se/ expressen/jsp/polopoly.jsp?d=202&a=45939). När blev det legitimt att trycka ner en kvinna för hur hon ser ut eller vad hon gör? Om du som kvinna väljer att klä dig sexigt, vara hemma med barnen längre än nödvändigt, baka bullar etc. Då vet du inte ditt eget bästa. I bästa fall kallas du för "offer för det patriarkaliska förtrycket" och i värsta fall blir du grovt påhoppad och förolämpad. Och offentligt dessutom. Och gudnåde dig om du är man och råkar försvara dessa kvinnors fria val. Ja då är du minsann en förtryckare, snuskgubbe eller mansgris. Offentlig kastrering väntar.
Sen när började feminismen att handla om att stöpa folk i samma mall och att krossa de som vågar gå emot mallen och göra egna val? När började feminismen tro att man genom att förnedra och förolämpa de med andra val ökar jämställdheten i samhället? När började feminismen tro att denna åsiktsfacism hjälper lågavlönade kvinnor i offentlig sektor att få högre lön? När blev feminismen en så intolerant rörelse? Om det är det som dagens feminism handlar om, ja då håller de på att spåra ur fullständigt.
Gayrörelsen och de som kämpar för homosexuellas rättigheter har också samma problem. De predikar tolerans men visar upp skrämmande drag av intolerans. När moderaternas blivande partiledare, Fredrik Reinfeldt, skulle öppningstala på Pride-festivalen hotade flera kända homosexuella debattörer att bojkotta arrangemanget. Varför då? Jo för det kändes "obehagligt" att en ledande moderat skulle tala. Reinfeldt och moderaterna ställer sig nämligen inte helt oreserverat bakom homosexuellas rätt att adoptera. Och gör man inte det så är man en "persona non grata" inom rörelsen för homosexuellas rättigheter. Du är intolerant och troligen homofob också. Det kvittar om du hävdar att du sätter barnens rätt i centrum. Det kvittar om 28 av 40 olika remissinstanser i frågan ställer sig för närvaranade tveksamma och det är därför du har fattat ditt beslut.
Tänk om du dessutom har lite svårt för den glitter- och glamourkult som många inom gayrörelsen vurmar för. Ja, då har du det mindre smickrande priset "Årets Homofob" som i en liten ask. Detta öde har bland annat drabbat den före detta skolministern Ingegerd Wärnersson som fick utmärkelsen år 2000. Hennes "brott" var att skolans kursplan gjorts om. Så i stället för att frågan om homosexualitet ingick i ämnet Biologi så ändrades det så man istället diskuterade frågan i flertalet andra ämnen. Till saken bör nämnas att Wärnersson är partnerskapsförrättare för homosexuella och var en av de första att lägga en riksdagsmotion som föreslog partnerskap. Så visst verkar hon vara en intolerant och homofobisk människa?
Det är synd att en rörelse som predikar tolerans och förståelse har så svårt att själva leva upp till de begreppen. Att de mer eller mindre förföljer eller förlöjligar alla som på någon enstaka punkt avviker från deras egna åsikter.
Marie Söderqvist har skrivit en intressant krönika i Expressen (http://www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=202&a=51130) som behandlar intoleransen inom gayrörelsen. Hon skriver bland annat om fotografen Elisabeth Ohlson-Wallins inställning till Reinfeldt och drar paralleler till Ohlosn-Wallins omtalade Ecce Homo-utställning:
"Sveriges kristna har däremot fått bita ihop och tugga i sig att Elisabeth Ohlson Wallins bilder har hängts upp i riksdag, kristna samlingslokaler och domkyrkor. De har helt enkelt inte haft något val. Och de som har haft åsikter om att dessa bilder varken är bra, spännande eller har något att göra i kyrkor har anklagats för intolerans. Men hon själv klarar inte ens av att lyssna på ett inledningstal av en person vars åsikter avviker en del från hennes."
Den sista "rörelsen" jag tänker ta upp här är de som kämpar mot rasism och fördomar mot invandrare. Precis som i de två ovanstående rörelserna så visar även den här upp en pinsam intolerans. Om du vågar kritisera den stora invandringen eller säga att invandring inte bara är positivt då är du främlingsfientlig och rasist och inte värd ett ruttet lingon. Dina åsikter ska fördrivas eller tystas ner.
När Folkpartiet, som kanske är Sveriges mest invandrings- och invandrarvänliga parti (med öppna gränser som vision), förra året tyckte att man nog borde kunna lite svenska om man var svensk medborgare så blev kritiken inte nådig. De blev genast stämplade som ett rasistparti. De anklagades för att ha gått från mitten till yttersta högern. Att partiets nya integrationsprogram handlade om att underlätta för invandrare och minska segreationen spelade ingen roll.
Den politiska korrektheten inom den känsliga invandrings- och invandrarpolitiken har tagit sig många absurda utryck genom åren. Du får till exempel inte kritisera den rätt otäcka kvinnosynen och andra missförhållanden som finns i många muslimska länder. Gör du det är du både rasist och islamofob.
Om du diskuterar brott som har begåtts av unga invandrare så måste du samtidigt visa sympati och förståelse för förövarna (att både infödda svenskar och invandrade svenskar faktisk kan begå brott helt enkelt för att de är skitstövlar är ingen åsikt man vågar yttra högt).
Risken är att denna enorma rädsla för debatt i invandringsfrågan leder till en motsatt effekt än den tänkta. Risken finns att rasismen och främlingsfientligheten gror i stugorna och det öppnar dörren vidöppen för extremistpartier.
Det är oehört viktiga frågor jag berör. Sexism, homofobi och rasism ska helt klart bekämpas. Men när de mest aktiva inom rörelserna har attitydproblem, är intoleranta och ser sina egna åsikter som absoluta sanningar som inte får ifrågasättas eller debatteras så skrämmer de bort många som egentligen skulle ha mycket att tillföra. De lägger ner mer tid och energi på att bekämpa människor som faktiskt delar deras grundsyn än att ta tag i de riktiga problemen. Att anklaga dessa människor för att vara sexister, homofober eller rasister devalverar ordens verkliga betydelser och underlättar knappast kampen för att göra Sverige till ett bättre land att leva i för människor av olika kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung.
Jag avslutar med ett citat från Marie Söderqvists krönika om gayrörelsen (som jag hänvisar till ovan):
"Tolerans, i den mån man nu ska predika det, är en tvåvägskommunikation. Om man själv vill möta tolerans för åsikter, livsstil och religion måste man faktiskt visa andra det."
Daniel Ekman, Humanist
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna Linusson
