 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Sjunnesson
publicerad 21 aug 2003 kl. 17.23:
Sexdebatt, del 2
Fortsättning.
PROSTITUTION
I avsnitt 9:3 i vänsterpartiets partiprogram står det att "samhället markerar sin syn på könsköp". Men vad innebär det om samhället inte kan använda lagen för att markera om den drabbar just de som vi vill skydda, de utsatta kvinnor som säljer sexuella tjänster? Omfattande protester från forskare och prostituerades organisationer till den svenska regeringen innan lagen trädde ikraft vid årsskiftet 1998/99 vittnar just om att repressiva jurdiska metoder inte löser de sociala problem som en illegal könshandel innebär:
"Kriminalisering innebär att kvinnor måste förhandla med nervösa klienter vilket gör arbetet svårare. Enda sättet att skydda prostituerade är att ge dem rättigheter, samma rättigeheter som varje annan medborgare har" (De Rode Draad i Holland, organiserar prostituerade), vidare att kriminalisering "fråntar kvinnor kontakt med legala instrument för att skydda sig själva mot våld och misshandel [...] och det är vår erfarenhet av organiserad internationell handel med prostituerade att kunder kan spela en viktig roll för kvinnor genom att de är en av få kontakter med världen utanför och kan vara en väg ut ur sexhandeln, genom att till exempel ta kontakt med en organisation som Foundation Against Trafficking in Women (Holland 1998).
Könsköpslagen har inte varit någon framgång men våra riksdagsledamöters slutsats nyligen är att den måste bli effektivare, in på hemsidorna dit många flyttat sina kontakter, mera socialarbetare och så vidare. Det är lätt för vårt parti att moralisera med lag på ett säkert ställe medan de mest utsatta sexarbetarna får betala ett högt pris i form av ökad kontroll, ökad risk för kriminella kontakter, våldtäkt och rån när den lilla tryggheten på gatan byts ut mot instängda lägenheter, hallickar och nervösa torskar.
Majoriteten av all prostitution finns inte på gatan. Därför är alla svenska undersökningar hittills inte representativa vilket framgår av utredningen Könshandel 1995. Svensk policy fokuserar i synnerhet på gatuprostitution, där unga ofta missbrukande kvinnor förnedras och tvingas till ett fruktansvärt arbete.
Denna osynliga mer (eller mindre) frivilliga försäljningen av sexuella tjänster leder inte till missbruk, tvång och förtryck i samma utsträckning. De största problemen är inte våldsamma sexistiska män, utan polisens och myndigheternas ständiga kontroll menar prostituerade i studier från Europa och USA. Värst enligt kvinnorna själva är samhällets, och inte minst andra kvinnors, nedsättande syn på yrket.
Men förlorar inte dessa kvinnor sin egen sexualitet? Svaren är olika, men till yrket hör att kunna dra en gräns mellan jobb och fritid, mellan sex och kärlek. Många klarar det, andra inte och slutar. Vad sexarbetarna vill är att själva känna efter utan att bli pådyvlade uppfattningen att de måste bli sexuellt utschasade, flippa ut och droga ned sig. De vill kunna leva normalt, berätta för sina barn och sin familj hur de lever, betala skatt, få sjuk- och a-kassa med mera. Vid kvinnokonferensen i Peking avvisades förslag på att motverka all prostitution till förmån för förslaget att bara bekämpa " påtvingad prostitution" (se Final Draft Platform For Action, nr114 b, se http://www.bayswan.org/penet.html). Den riksdagsmotion som nyligen lämnades in av våra riksdagsledamöter ang. att följa upp Peking konferensens handlingsplan bör alltså enbart bekämpa påtvingad prostitution.
Prostitution är lika komplicerat fenomen som pornografi och att med trubbigalagverktyg som könsköpslagen eller porrcensur i mild form, vilket programförslaget föreslår, bekämpa dessa båda fenomen bygger på felaktig analys.
Jag anser att det inte är samhällets uppgift att uppvärdera någon typ av samlevnad, sexuell läggning eller sexuell praktik framför någon annan, utan istället att uppmuntra individens egna livsval på dessa områden, att det är upp till varje vuxen individ att få tillägna sig sexuellt upphetsande alster och att det inte är samhällets uppgift att lägga någon värdering i det, under förutsättning att ingen människa skadas eller kränks, att aktivister och sexarbetare ska verka för att könsköpslagen rivs upp och ersätts med ett uttalat stöd för sexarbetare att själva formulera sin behov och att partiet agerar för att de ges möjligheter till rimliga sociala villkor.
|
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
Kajsa Kallio
