Redan som barn var jag naiv. Som smågrabb varken visste eller ville man veta något om det där. I efterhand fattar jag ju givetvis att min egen och min farbrors familj sysslade med rena rama orgierna av sex och kröken. Jag fick se en del. Aldrig själva pokulerandet, men närapå. Moster sprang omkring naken i tid och otid, med sinnena väl förankrade i förvissningen att vi ungar var för små för att fatta.
Hon glömde förankra det faktum att det finns något som kallas minne. Barndomsminnen, ja... Det är skillnad på minnen om sköna stränder med sandslottbygge, äventyr i landsbygdens skogar, lekkamrater och minnen om sex- och spritorgier inom familjen.
En gång låg jag på golvet i kusinens rum och målade i ett målarblock. Moster öppnade dörren och frågade om vi ville ha läsk och pop-corn. Frågan i sig torde vara välmenad och enkel. Moster var spritt språngande naken och jag la genast märke till den tätbevuxna murvan. Jag ömsom fortsatte måla, ömsom tittade upp på henne, medan kusinen förde min och lillbrorsans talan angående förfriskningarna.
Jag låtsades att jag målade av henne. Moster.
"Målar du av mig?" frågade moster. "Mmm..." svarade jag. "Får jag tittada?" sa hon och tog ett naket kliv in i rummet. "Nej!" sa jag och smällde igen boken och kände inte alls för att visa att jag målade Bamses mössa blå.
Senare låste de vuxna in sig i sovrummet. Då var det ingen av oss som fattade vad de höll på med därinne. Det kom senare. Långt senare, när jag hittade fotografierna som låg gömda i mängder i ett dolt fack i bokhyllan hemmavid. Då började jag förstå betydelsen av begreppet "knulla".
De knullade. Nästan varje gång vi hälsade på kusinerna - så som jag och lillbrorsan såg på saken, alltså - så festades det och knullades det till sent på natten. De brydde sig egentligen inte så mycket om oss barn när spriten och vinet kom på bordet. Det gjorde inte oss någonting alls, eftersom vi fick vara uppe och ute hur länge vi ville.
Vi fattade ju ändå ingenting. En gång när jag kom in i vardagsrummet satt moster i knät på farsan och morsan satt i farbrors. "Vi skojar bara. Gå ut och lek ni!" sa moster.
Hon hade inte behövt säga någonting. Att sitta i knät på någon var väl inget märkvärdigt? Men med minnet av att moster sa just så kom senare förvissningen. Förvissning om vad de egentligen sysslade med. De knullade.
Kusinen fick nog se mer av sånt där tror jag. En tid senare när vi återigen var på besök över helgen vill kusinen leka mamma-pappa-barn. Det var riktigt spännande. Men det tyckte inte lillbrorsan. Han ville inte vara barn. Han ville leka med bilar.
Kusinen ville ligga under täcket och GÖRA barn istället. Hon förklarade att vi knullade. Så jag förstod då att man gjorde det med byxorna på och att man liksom juckade mot varandra. På något vis var det otroligt spännande att göra så. Det hörde liksom till vuxenlivet. Men samtidigt tyckte jag inte att det var särskilt lustfyllt. Jag var för liten för att knulla. Men det sa jag inte, förstås. Vi lekte ju mamma-pappa-barn. Fast utan-barn. Lillbrorsan lekte bara med bilar. Han la alla småbilar upp och ner för att "kolla bjomsana och laga jost på ljuddämpana".
Några år senare var det nära att vi knullade på riktigt, jag och kusinen. Då var det på min hemmaplan och de hade hälsat på oss över några dagar. Vi lekte doktor och plötsligt frågade kusinen om vi skulle knulla på riktigt.
Vi la oss under mitt överkast mitt på golvet och drog ner våra byxor. Jag var tillräckligt stor för att få stånd och med "stången" framme vid henne var vi så nära att jag kunde känna hennes mynning.
Mitt i alltihop stegade moster in i rummet. Hon hade kläder på sig och tittade på oss där vi låg spända under överkastet. "Vad gör ni? Ni hittar väl inte på några dumheter? "Nej" sa vi och svalde fnissande.
När moster lämnade rummet ångrade kusinen sig och vi fortsatte istället med doktorsavhandlingarna.
Knulla fick jag inte göra förrän jag var sjutton. Då först förstod jag vad det i PRAKTIKEN innebär och hur skönt det kan vara.
Det hade inget med Bamses mössa att göra.
Lars Aland,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Lundahl