 |
Artikel
av Bente Wikman
publicerad 29 jun 2010 kl. 06.00:
Foto: Sandrew Metronome
Sex and the City i Hua Hin
Högst upp i det nya shoppingcentret Market i Hua Hin har det öppnat en biograf. Där är fler salonger och de visar minst tre filmer parallellt. Där visades "Sex and the city 2" på engelska så vi bestämde oss för att se den.
Vi var uppe i lördags och såg då att det var halva priset på onsdagar, så på onsdagen gick vi dit. Vi var där tidigt, två timmar innan för biljettköp, så att vi skulle glömma. "Två biljetter tack", sa jag i kassan, men kassörskan log lite, skakade på huvudet och sade att de kanske inte ville visa filmen idag. De hade inte sålt några biljetter, så ifall hon inte säljer oss biljetter slipper de visa filmen - thaitänket i ett nötskal.
"Ni kan se film imorgon" sade hon och log brett. "Jaha, går den imorgon också?" frågade jag. "Nej, idag är sista dagen den går" svarade hon. Ibland är det svårt att förstå sig på dem. Vi stod på oss och fick till slut köpa biljetter. De verkar ha sålt några fler efter oss också, men salongen var i stort sett tom.
Vi sjunker ner i underbart mjuka fåtöljer med svikt i ryggen, lutar oss tillbaka och låter oss underhållas. Först så kommer kungens film, den kommer alltid före huvudfilmen, en liten snutt på kanske fem minuter för att hedra kungahuset och då reser sig alla och står upp under tiden.
När själva filmen börjar är Carrie gift med sina drömmars mr Big. Samantha är en framgångsrik publicist som lyckas hantera sina klimakteriebesvär lika elegant som sina kunder (med rätt hormondoser), Charlotte är tvåbarnsmamma och Miranda har ett superjobb som advokat. Men att säga att någon av dem är nöjda och glada, tja, du får se själv. Här bäddas i alla fall för lite äventyr, kläder och flärd. Gaybröllopet som inleder filmen var som "Tusen och en natt", smyckat i vitt och med levande svanar, det var tjusigt!
Filmen var lite kul och framför allt underhållande - färgsprakande med massor att titta på. Den är sprängfylld med detaljer och kreationer, kul kläder och lite dråpliga vulgära historier här och där. Musik, dans, Liza Minelli. Vi hade en underhållande trevlig stund, det var vi överrens om både sonen och jag. Det är väl ingen film som ger något långvarigt bestående intryck, som jag kommer att längta efter att se igen, men som en kvälls förströelse är den efter min smak helt godkänd, lättsam underhållning. Man bjuds på lyx, flärd, snygga människor, musik - ja, underhållning helt enkelt.
|
