Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
MEDIA
Artikel
av Michael Karnerfors
publicerad 9 maj 2011 kl. 19.12:
Senkommen ungdomsrevolt ger 9/11-fantasier?
När man ser nonsens i stilen "9/11 iscensattes av presidenten" är det inte utan att man undrar: varför?! Hur kan människor säga så dumma saker? Svaret är måhända enkelt...
Alla människor fantiserar i någon utsträckning, större eller mindre. Vissa gör sig ett gott levebröd på att dela med sig av fantasierna i nedpräntad form, som böcker eller manus. Andra gör det för sitt och de andra deltagarnas höga nöjes skull. För det mesta är fantasier och att dela med sig av dem en sund och berikande verksamhet.
Ibland är det dock inte så... ibland är fantiserande destruktivt. Detta är när människor insisterar på att fantasierna är verklighet. Sådant fantiserande är väsensskilt från sund och befogad kritik eller utveckling i det att den som fantiserar helt förnekar allt som motsäger fantasin, även om det råkar vara verkligheten man förnekar. Fantasi-skaparen argumenterar utifrån en uppdiktad världsbild istället för verkligheten, och försvarar dessutom enträget fantasin.
Saker som då brukar dyka upp:
- 9/11 attackerna iscensattes av USA's president - USA har en jordbävningsmaskin (HAARP) - Världen styrs "egentligen" av annat än regeringar
...bara för att nämna ett axplock.
Varför? Varför diktar vissa människor upp en verklighetsfrämmande fantasi och försöker få andra att tro på den? Tja... det finns faktiskt en del enkla anledningar till detta som var för sig eller i kombination kan ge en förklaring till varför vissa människor marknadsför fantasier som vore de verklighet.
1) Profit och personliga investeringar. 2) Sjukdom. 3) Ogillande. 4) Senkommen ungdomsrevolt. 5) Oförmåga att hantera verkligheten.
1. Profit och personliga investeringar. Personen i fråga gör det helt enkelt för att tjäna på det. Reda pengar kan tjänas genom att sälja böcker, föreläsningstid, reklamplats på sin hemsida och liknande. I det läget behöver det man säger inte vara sant därför att är det bara tillräckligt facinerande så kommer folk att köpa produkten.
Alternativt tjänas uppmärksamhet omkring den egna personen för att nå framgång i arbetet, för att det är kul att stå i rampljuset, eller för att undvika pinsamheter som kan förstöra karriären. Speciellt bland forskare är den personliga uppmärksamheten en vanligt förekommande anledning till att någon går ut med påståenden går på tvärs mot konsensus.
Att säga "Jag hade fel" är något som svider väldigt mycket för de allra flesta människor, speciellt de som under en längre tid hävdat att något är sanning. Till och med en del framstående forskare har helt förstört sina karriärer just på grund av att deras personliga prestige inte klarat av att hantera nesan över att ha blivit bevisade att de gjort fel. Självklart kan då vem som helst drabbas av denna svaghet, det vill säga oviljan eller till och med oförmågan att erkänna att man haft fel i frågan.
2. Sjukdom. Alla som sett filmen "A Beautiful Mind" med Russell Crowe som den briljante men sjukligt paranoide matematikern John Forbes Nash Jr har fått en glimt om vad en människa kan drabbas av på detta område. Jag frågade en läkare om det inte var så att filmen var något överdriven... hon svarade rakt ut "Nej". Man kan alltså vara så sjuk att man rent bokstavligt talat ser saker som inte finns. I "mildare" varianter av den typen av sjukdomar är det extremt vanligt förekommande att tro att mäktiga krafter är ute efter att skada och/eller styra människor.
Själv har jag träffat en god väns släkting som lider av paranoid schizofreni eller en liknande sjukdom. Det var en mycket sorglig och uppslitande upplevelse. För den som lider av en sådan sjukdom är fantasierna helt verkliga, och patienten blir därför så gott som alltid fientligt inställd mot omgivningen som hela tiden talar om för patienten att denne har fel. För de närstående blir det också väldigt påfrestande då det ofta medföljer anklagelser från patienten att denne skulle ha skadats eller motarbetas av nära och kära. Alla inblandade känner sig väldigt hjälplösa när dessa fruktansvärda sjukdomar slår till.
3. Ogillande. I hela världshistorien har det förekommit att människor snackar skit om den eller de som man ogillar. Rena falsarier är vanligt förekommande när det handlar om att dra ned det man inte gillar i smutsen.
Detta kallas demonisering och används främst av de som inte kan förklara sitt ogillande med rationella skäl, men som ändå inte vill släpa taget om åsikten på grund av ren tjurskallighet.
Ovanstående är tre väletablerade anledningar till varför en del människor går ut med helt tokiga påståenden. Till detta vill jag lägga ett par personliga spekulationer...
4. Senkommen ungdomsrevolt. Trots mot auktoriteter är ett ständigt återkommande tema hos de som hävdar att konspirationer eller andra fantasier är verklighet. Det är som ungdomsrevolten, den fas i alla människors liv då man frigör sig från föräldrarna och börjar stå på egna ben. Under den tiden tycker den mognande att alla som har någon som helst auktoritet har fel.
Jag undrar om det inte är så att det finns ett inslag av detta hos de som gärna hävdar att regeringar, ledare, myndigheter, media eller liknande auktoriteter ingår i konspirationer. Det handlar inte om att dessa auktoriteter faktiskt har fel så ofta som vill hävdas, utan mer en önskan om att så är fallet. Detta görs - undermedvetet - för att få leva ut sin trots och på så sätt äntligen få den där frigörelsen som hittills inte infunnit sig. Det är ett sätt skapa självförtroende genom att hävda att man vet bättre än de som är mäktiga i världen.
5. Oförmåga att hantera verkligheten. Närbesläktat med ovanstående är detta. Säga vad man vill om livet i all dess härlighet, men ibland suger det. Och även om man inte har full kontroll över livet är det ändå ofta ens eget fel att man blir besviken på livet och dess skeenden. Sådana besvikelser kan grunda sig i att man inte har förstått vad som händer, förväntat sig för mycket, agerat fel och/eller inte agerat alls.
I det läget är det skönt att ha något annat att skylla på, någon stor och mäktig kraft som du ändå inte kan göra något åt. Kvällspressen säljer stort på just detta: att sälja bilden av att allt trist som händer dig är någon annans fel och att du som vanlig Svensson inte kan göra något alls åt din situation. Att vara maktlös är lustigt nog rätt skönt ibland, speciellt om det avlastar dig ifrån ansvar.
Ibland är verkligheten också skrämmande. En sak som 9/11, att nitton snubbar med mattskärare helt plötsligt och utan förvarning dödade 3 000 människor, är extremt chockerande. Stora naturkatastrofer som jordbävningen på Haiti eller den asiatiska tsunamin 2004 är även det saker som är skrämmande och som den lilla människan känner sig maktlös inför.
I det läget känns det paradoxalt nog tryggare att tänka sig att det fanns en större plan bakom det hela. Konspirationsteorier om sådana stora händelser handlar helt enkelt om att skapa trygghet åt sig själv genom att göra sig en världsbild som man har kontroll över, och som ter sig mer logisk och ordnad än en verklighet där "Shit happens... in a big way".
Förr i tiden tröstade man sig med "God moves in a mysterious way" eller en liknande tro på att Gud (som för övrigt är den ultimata konspirationsteorin) har en plan som är för stor för oss människor att förstå. Nuförtiden, när vi blir allt mer sekulariserade och naturvetenskapligt orienterade så funkar inte den förklaringen längre, och då tar (andra) konspirationsteorier gudstrons plats för att skapa trygghet i det kaos som är verkligheten.
De två sista alternativen är som sagt spekulationer från min sida. Men ändå är det så att varhelst jag springer på människor som är maniska auktoritetstrotsare, woowoos, vaccinationsmotståndare, alternativmedicinare, elallergiker, lågdosstrålningsalarmister och konspirationsteoretiker så finns det väldigt mycket i deras beteende som är i överensstämmelse med dessa hypoteser.
Så när vi till slut kommer till Occams Rakkniv - vilket brukar hända när konspirationsteoretikerna bara står med indicierna kvar eftersom de direkta fysiska bevisen inte infinner sig - så har jag alltså att välja: antingen tror jag på att en fantastiskt komplicerad plan som trotsar all vad rim, reson och fysisk verklighet heter har iscensatts av mörka stora krafter... eller så tror jag att människor är människor, med de fel och brister som trots allt är vanligt förekommande.
Valet är lätt...
Michael Karnerfors,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Karnerfors
publicerad 9 maj 2011 kl. 19.12:
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
