 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Johan Seige
publicerad 29 apr 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/Clicksy (BY CC 2.0)
Seiges söndagspredikan: Tionde budet
-Alltså, jag tycker ju liksom om tjejer och så. Men oxar...
Guds bud nummer 10. "Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa."
Hur tolkade lärjungarna och följeslagarna det här budet? Visste de direkt vad det handlade om eller var de tvungna att prata igenom det innan de gick ut och förmedlade?
-Jaha hörni, hur gör vi med tian? Jag menar sexan och de andra är ju ganska klara, men det här sista känns lite otydligt, diffust på något vis!
-Jag tycker, sa en, att vi kan rösta om hur det ska tolkas.
-Bra idé, sa en annan, vi röstar.
-Nix, sa förste talaren, vi kan inte rösta om det här. Han har ju redan bestämt sig för vad det betyder eller hur? Han skrev ju inte bara en massa bestämmelser hipp som happ!
-Tror du inte... alltså jag menar, tror du inte att han skrev det med lite... hur ska vi säga... öppet sinne, sa någon.
-Nej det tror jag inte. Hur skulle det se ut om vi gick runt och tolkade hur som helst och hur vi ville! Det skulle ju bli religiöst kaos överallt!
En fundersam tystnad. Hakor rafsades, huvuden kliades.
-Det är just det där ordet, sa en, begärelse? Vilken typ menar han tror ni? Hakor rafsades igen.
-Vi får väl fråga honom, sa en ung ny spoling, plötsligt och oförskräckt!
Det drogs chockat efter andan! En djup tystnad spred sig över lägerplatsen. Sandaler skrapade i gruset. Imaginära hårstrån plockades från kaftaner och kåpslag. Blickar vändes upp mot skyn, desperat sökande efter något att iaktta. Gamar, änglar, häxor... vad som helst!
-Varför kan vi inte fråga honom, undrade det uppenbart socialt fullständigt oduglige ynglet än en gång.
Sandaler grävde gropar. Nackar bröts nästan i försök att finna något i himlen att fokusera på. Trådar revs från kläder, i brist på damm att borsta bort. Tystnaden bestod.
-Kan inte du fråga, sa han igen och nickade mot en gestalt som satt lojt tillbakalutad mot ett olivträd och smaskade på nötter och oliver.
-Du känner ju honom bäst, du är ju hans son och allt?
Sandalskrapandet slutade tvärt. Plockarna hejdade sig mitt i sina rörelser, med fingrarna fortfarande formade i det berömda pincettgreppet. Det var så tyst att man skulle kunnat höra en ängel falla. Den våghalsige lille ski... spolingen hade frågat - "Honom!"
De flesta tyckte nog egentligen att frågan var ganska rättvis. Rent av berättigad! "Han" borde gjort något mycket tidigare. "Han" var ju ändå, som spolingen sa, "Sonen", och borde ta sitt ansvar och ta reda på vad buden betydde! Till och med när diskussionerna om de olika betydelserna blivit så hetsiga att de nästan lett till handgemäng, hade han inte gjort något! Varken lyft ett finger eller ögonbryn!
Alla väntade nu spännt på hans reaktion.
"Han" slutade tugga och spottade ut en olivkärna som seglade iväg riktigt ordentligt långt. En spontan applåd bröt ut då det faktiskt såg ut som att han slagit gängets rekord på 11 meter från sittande. Efter att man mätt och bekräftat, dunkat rygg och gratulerat, vände han sig sakta mot spolingen, blinkade ett par gånger och sa:
-Visst.
Lite senare.
-Far, vi... eh, jag har lite problem med ditt bud nummer 10. Skulle du kunna hjälpa mig att bena ut det lite sir, om du har tid och så?
-Givetvis min son. Nummer 10 sa du, hm, då ska vi se vart jag... det är så mycket jag sagt... så det kan vara svårt att hitta, här! Okej min son, vad är det du inte förstår i det budet?
-Tja, det är väl egentligen ordet Begärelse, sir. Fast kanske också hela alltet så att säga.
-Mhm, då ska vi se... Jag läser det så stoppar du mig där du har problem, okej?
-Tack sir.
-Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru!
-Uppfattat sir, den är solklar!
-Ej heller till hans tjänare eller tjänarinna!
-Nix sir, klockren!
-Ej heller till hans oxe!
-Eh, sir, det är här som... jag har ju inte riktigt...
-Eller hans åsna!
- Okej.. sir... jag tror inte att... jag menar Far, att jag nog inte är lagd åt...
-Ej heller till något annat som tillhör din nästa!
-Menar du saker då sir?
-Nja saker och saker, hur menar du min son?
-Alltså, jag tycker ju liksom om tjejer och så. Men oxar...
-Hm, okej min son, jag vet inte riktigt hur...
-Och åsnor?
-Vi ska se här bara vad jag kan ha menat... med...
Det bläddras bland papper.
-Mhm, då ska vi se... det var ju ett tag sen jag skrev... det här... Här! Här har jag det min son! Nu ska vi se hur jag tänkte. Bud nummer 10. Du skall... bla bla bla, här har jag antecknat förklaringen. Jaha, det jag menar med begärelse min son var tydligen helt enkelt att du skall icke... eh... icke... tja, du ska vara nöjd med det du har och ge fa... tusan i andras grejer helt enkelt. Förstår du?
-Okej sir.Jag ska alltså bara helt enkelt inte önska att jag också hade en oxe till exempel.
- Just så min son.
-Fast kanske lite kraftigare än önska?
-Önska får man alltid, som tomten säger, ha ha ha!
-Så önska är okej sir?
-Ja det tycker jag. Men ta det inte längre än så.
-Men vad kan man mer än önska om man inte...
-Nu tycker jag nog att den här lektionen är slut, och att det är dags för lite kaffe. Eller vad säger du=
Budet igen. 10. "Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa."
Tänkte gott folk, eftersom Guds 10 nu är avklarade, att jag skulle ta och kolla in tolkningsmöjligheterna och vilka idéer som skapas i mitt huvud när jag läser De 7 dygderna! Eller De 7 dödssynderna! För det vet ni väl va, att ett ord säger mer än 1000 bilder? Kan det vara något månne, för herrskapet, i framtida Söndagspredikningar?
Fridens /JS
|
