 |
LITTERATUR & POESI Artikel av Anna-Carin Collin publicerad 8 jan 2003 kl. 11.56: Sanning och konsekvens (manus)- Du tar mig med på egen risk, sa hon. Jag för olycka med mig. Handling: Det är sen decemberkväll. Bengt, åkare i 60-årsåldern, är på väg söderut genom Norrland. På en ensligt belägen vägkrog får han resesällskap, Andrea, en ung kvinna som levt i kappsäck i ett år. Bengt samlar på berättelser och Andrea får åka med till Stockholm om hon berättar en sann historia hon varit med om. Hon säger att det är på egen risk han tar henne med, hon för olycka med sig. Det är därför hon hållit sig borta från familj och vänner, men nu vill hon hem. De gör ett byte. - - - INTERIÖR - VÄGKROG - SEN DECEMBERKVÄLL Bakgrundsmusik i radion - "Flowers on the wall" , Statler Brothers Vägkrog med murrig inredning. Virkade gardinkappor och färgade julljusslingor i fönstren. Utmed väggarna finns bås med soffbänkar och bord. Lågt över borden hänger oranga lampskärmar. Den enda gästen är en ensam kvinna vid ett av borden. Framför henne står en urdrucken kaffekopp. På golvet intill står en stor bag. En servitris stökar bakom serveringsdisken. Hon förbereder stängning och plockar undan kaffebröd och smörgåsar. Hon nynnar till musiken från radion. Det snöar utanför. Entredörren i bortre änden av lokalen öppnas. Bengt kommer in, stampar av sig snön och tar av sig sina handskar. Han närmar sig serveringsdisken och servitrisen hejdar sig när hon ska tömma kaffekannan. SERVITRISEN Men hej Bengt. Nu hade du tur. Jag stänger strax. BENGT (tar en bricka) Jag vet väl att du väntar på mig, Barbro. Har du en kopp kaffe? En räksmörgås skulle sitta fint också. SERVITRISEN (häller upp kaffe, sträcker fram koppen över disken) Då får du den sista. Jag hade tänkt ta med den hem till Gunnar. BENGT (skrattar) Vilken tur att jag kom då. Hur har du haft det här ikväll? Det är ett jäkla busväder. SERVITRISEN (nickar mot den ensamma kvinnan och säger med låg röst) Inte ett liv på flera timmar. Bara hon därborta. Hon har suttit där sen sextiden och bara druckit två koppar kaffe. Det är nåt konstigt. Det stannade till en långtradare som bara släppte av henne. BENGT (tittar bort mot kvinnan) Väntar hon på nån? Det går väl inte att ta sig härifrån vid den här tiden? SERVITRISEN Du kanske kan ta henne med? Jag måste stänga snart, hon kan inte vara kvar här. BENGT Jag ska prata med henne. Vad blir jag skyldig? Ge mig en kvällstidning också, och en trisslott. Vinner jag inte får jag väl fortsätta ha tur i kärlek. (Blinkar till Barbro). BÅDA skrattar Bengt betalar, stoppar trisslotten i bröstfickan och tidningen under armen. Han tar brickan och går i riktning mot kvinnan, saktar ner stegen när han närmar sig. - - - NÄRBILD PÅ BÅSET DÄR KVINNAN SITTER BENGT Hejsan. Har du något emot om jag slår mig ner? ANDREA (överraskad) Öh... va? Nej, sätt dig. BENGT (sätter sig) Jag heter Bengt. Jag hörde av Barbro att du suttit här ett tag. ANDREA Ja, jag har väl det. Andrea heter jag. (Tyst i några sekunder, tittar sedan bort mot servitrisen) Känner du henne? BENGT Jag brukar köra förbi här ett par gånger i veckan. Jag har varit i Härnösand. Ska ner till Stockholm nu. ANDREA (tittar sorgset ut genom fönstret) Det snöar. BENGT (tittar också ut genom fönstret medan han äter sin smörgås) Ja, det är ett jäkla busväder. Tur att folk håller sig borta från vägarna. Du kan få åka med mig en bit. Barbro stänger här snart. Vart är du på väg? ANDREA Jag vet inte. BENGT Vart bor du då? ANDREA Jag har rest runt ett tag. Hållit mig borta hemifrån (paus). Du vill inte ha mig med. Jag skulle vara försiktig om jag vore du, jag för otur med mig. BENGT Du, jag har haft körningar långt ut i ryska obygden. Jag har tjafsat med polska tullare och spanjacker. Jag har gått på sjön i min ungdom. Skulle jag vara rädd att ta med dig ner till Stockholm? (Paus) Och här kan du inte sitta. ANDREA (funderar, säger tvekande) Men. jag kan inte betala nåt. BENGT Jodå, det kan du. Jag vill höra din berättelse. Jag samlar på berättelser. Och så håller det mig vaken när jag kör. Kom nu. Bengt reser sig och lyfter upp hennes bag från golvet. När de passerar serveringsdisken vinkar Bengt till Barbro som vinkar tillbaka. - - - INTERIÖR - LASTBILSHYTT - SEN DECEMBERKVÄLL Bengt svänger ut från vägkrogen. Argentisk tango spelas på låg volym i radion. (Tema från "12 apornas armé" - Astor Piazzola) BENGT Fryser du? ANDREA Nej, det är ingen fara. Det är fint här, bekvämt. BENGT Få höra nu. Berätta din historia. Varför hamnade du här? Var kommer du ifrån förresten? ANDREA Mina föräldrar är från Argentina, jag har bott här sedan jag var liten. BENGT Varför har du hållit dig hemifrån? ANDREA (suckar) En släkting gick bort. Jag fick ärva nånting av henne. Nu så här i efterhand önskar jag slapp. - - - HORISONTELL SVEPANDE NÄRBILD AV MÖNSTRAD FILT Bakgrundsmusiken från radion ökar. ANDREA VO Jag ärvde en släktklenod. Med den följde en hälsning. Min släkting skrev att jag var den enda som var lämplig att ta hand om den. Det var ett stort ansvar. Om jag misslyckades skulle jag märka det. Och det gjorde jag. INTERIÖR - VIT LUFTIG LÄGENHET - TIDIG MORGON En man kliver ur en dubbelsäng, en kvinna (Andrea) ligger kvar. Mannen huttrar till, drar på sig sina byxor och en tunn tröja. På en stol i ett hörn ligger filten ihopvikt. Mannen tar den och sveper den om sig. Går ut i vardagsrummet, ställer sig vid fönstret och tittar ut. Vi ser kvinnans rygg när hon står i dörröppningen och tittar på mannen. Han vänder sig om mot henne. ANDREA VO Han sa att han inte älskade mig längre. Det kom helt oväntat. Han hade en annan. - - - INTERIÖR - VARDAGSRUMMET - KVÄLL Andrea och en annan kvinna sitter i soffan i vardagsrummet. Det står två vinglas och tända ljus på bordet. Andrea lämnar rummet för att hämta något. Kvinnan ser filten som ligger på soffans ryggstöd, hon sträcker sig efter den och lägger den över axlarna. Andrea kommer in med en vinflaska. ANDREA VO Min äldre syster och jag har alltid varit bästa vänner. Nu sa hon saker som jag aldrig hört henne säga. Hon beskyllde mig för en massa saker. Kanske hade hon rätt på sätt och vis, men jag blev ledsen. Systern är upprörd. Gestikulerar. Kastar av sig filten, reser sig. Står kvar, lugnar sig, tittar förvånat på Andrea, sedan på filten. ANDREA VO Det var som om det rann av henne. Hon bad om förlåtelse. - - - NÄRBILD PÅ EN HAND SOM STRYKER ÖVER FILTEN ANDREA VO Så mindes jag en historia min släkting brukade berätta när jag var liten, om La Manta de Verdad. Det var den jag hade ärvt och med den följde ett ansvar. Tyvärr mindes jag inte då vad som skulle hända om man missbrukade den. - - - NÄRBILD PÅ ETT NAKET MANSBRÖST En naken kvinna ställer sig framför mannen. Hon lägger filten över hans axlar, ställer sig tätt intill och sveper in sig själv och honom i den. ANDREA VO Jag föll för frestelsen. Jag vågade inte lita på att han talade sanning. Utan att berätta om kraften utsatte jag mig själv och andra för den. Men jag var inte mogen för det. Jag fick betala. - - - SNABBA KLIPP: - EN YTTERDÖRR ÖPPNAS INIFRÅN EN HALL, UTANFÖR STÅR EN MAN MED EN DÖD HUND I FAMNEN - - NÄRBILD PÅ BILFRONT SOM BROMSAR IN KRAFTIGT - - ÖVERSIKTSBILD, EN MAN LIGGER PÅKÖRD PÅ GATAN FRAMFÖR BILEN - - EN FASAD, DET BRINNER INNANFÖR ETT FÖNSTER - - EN ÄLDRE KVINNA I EN SJUKHUSSÄNG, ANDREA SITTER BREDVID - ANDREA VO Det kanske var tillfälligheter. Men det var så mycket som hände på en gång. Små bagateller blev en katastrof tillsammans. Jag bestämde mig för att resa bort. Jag ville inte utsätta dom jag älskade för det här. Det är ett år sedan nu. - - - INTERIÖR - LASTBILSHYTT - SEN DECEMBERKVÄLL Bengt ser fundersam ut. Andrea tittar ut genom sidorutan. BENGT Så du menar att den där filten var magisk, att den som svepte in sig i den talade sanning. Och att du utnyttjade det och blev straffad med otur? ANDREA Ja, nåt sånt ja. BENGT (ruskar på huvudet) Du, det där har jag svårt att tro på.men jag har sett mycket konstigt. Var har du filten nu då? ANDREA (böjer sig ner och öppnar bagen på golvet och tar upp filten) Jag har den här. Jag har inte klarat av att göra mig av med den. - - - - DEN UPPLYSTA LANDSVÄGEN FRAMFÖR LASTBILEN - Ett rådjur springer upp på vägen i strålkastarskenet, fortsätter ner i diket på andra sidan. - - - BENGT (svänger till på ratten, bilen kränger till) JÄVLAR! Det där var nära ögat. (Håller handen mot bröstet). ANDREA (lägger filten på sätet mellan dem) Du får den. Jag vill inte ha den längre. Det är bara problem. BENGT Är du säker? Vi kan göra ett byte. (Handen ligger kvar på bröstet, tar fram trisslotten ur bröstfickan) Ta den här lotten. Så länge jag har dig med i bilen, och den där (nickar mot filten), så lär jag inte ha någon tur. Bengt skrattar och sträcker över lotten. Andrea tar den. - - - EXTERIÖR - LANDSVÄG - SEN DECEMBERKVÄLL Vi ser bakljusen på lastbilen försvinna bort i snöyran. - - - EXTERIÖR - VÄGKROGEN - FÖRMIDDAG Bengt kommer ut genom entrédörren. Vinkar inåt lokalen. BENGT (ropar) Hej och tack för fikat. Vi ses i nästa vecka. Bengt går mot sin lastbil. En ung man med ryggsäck kommer utspringande från vägkrogen. UNG MAN (ropar) Hallå, hallå! Ska du norrut? Kan jag få åka med en bit? BENGT (låser upp bildörren) Ja, på ett villkor. UNG MAN Ja, vad då? BENGT Att du berättar en riktigt bra historia. Sann. Jag samlar på historier. Och så somnar jag inte vid ratten. UNG MAN (småspringer runt till passagerarsidan) Visst, jag är bra på historier. - - - Vi ser i fågelperspektiv hur lastbilen kör ut och iväg på landsvägen. BENGT VO Undrar om du är lika bra på historier som den där tjejen som liftade med mig i förra veckan. Hon vann tio miljoner på trisslott förresten. UNG MAN VO Du skojar? BENGT VO En miljon var det kanske. Hon skrapade fram den just där du sitter. Fryser du förresten? Svep in dig i filten där. Så, berätta nu. Lastbilen kör iväg norrut på landsvägen. Bakgrundsmusik ("Flowers on the wall" - Statler Brothers) tonar upp och ut. (Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik) |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Anna-Carin Collin, skrockfull!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Anna-Carin Collin