Taxinäringen står ofta i fokus, nästan dagligen kan man läsa både artiklar och insändare i våra mest lästa dagstidningar. Och inte helt oförståeligt när de flesta skriverier handlar om hur kunderna luras, blir dåligt bemötta av chaufförerna och sällan får rätt i sina klagomål.
Man läser ibland hur kunder blir lurade på tusentals kronor för en resa mellan Stockholm och Arlanda, en resa som normalt kostar ca 500 kronor, ett pris som de etablerade beställningscentralerna fastslagit för samtliga åkerier som är anslutna till beställningscentralerna.
Beställningscentralerna förutsätter givetvis att samtliga åkerier som är anslutna sköter sina bokföringar i enlighet med god bokföringssed samt att samtliga chaufförer får genomgå en omfattande utbildning i enlighet med Vägverkets normer, inklusive prov i lokalkännedom som för närvarande endast gäller Stockholms län, för erhållandet av sin taxilegitimation. Utöver detta har varje beställningscentral en egen utbildning som omfattar allt som chauffören kan komma i kontakt med under sin tjänsteutövning samt också ett tuffare lokalkännedomsprov innan man slutligen blir behörig att köra för beställningscentralen.
Det är därför med bestörtning man läser allt negativt i massmedia om taxibranchen utan att nämna något om alla de seriösa som faktiskt överväger med råge. Här skall erkännas att jag har absolut inget emot att det skrivs negativt om branschen om det är sakligt och det är ju också medias roll, en viss förhoppning om rättelse och förbättring kan bli resultatet av detta.
Men vi vet också att negativa skriverier påverkar människors syn på branchen generellt och insändare som den nedan återgivna inte gagnar någon annan än skribenten själv.
Denne insändare handlade om hur frustrerad skribenten var över chaufförernas dåliga lokalkännedom, skribenten tvingades "lotsa" chauffören till resmålet, hur deras ständiga "pillrande" på taxametern och GPS:en var upphov till ytterligare frustration samt att kunden fordrade att chauffören kände till den biograf han ämnade åka till och att detta skulle gå snabbt. Att chauffören också följde de fastlagna trafibestämmelserna var upphov till än mer frustration samt att chauffören uppenbarligen enligt skribenten stannade vid övergångsställen utan att veta om gångtrafikanten ens bestämt sig för att passera, man kan ana en viss siarförmåga hos denne skribent som han borde delat med sig av under resan.
Måhända detta var en specifik händelse men vad som till yttermera visso är brukligt är att många kunder sätter sig i taxin med utgångspunkt att de nu kommer att bli lurade på ett eller annat sätt.
Flertalet kunder har också ett genetiskt drag som så fort de satt sig i taxin minsann skall visa chauffören hur duktigt kunden hittar och att chauffören är en, i jämförelse med kunden, dålig chaufför. Sådana kunder kräver att taxichaufförer skall veta allt, de skall veta var i länet samtliga ca 80 000 gator och vägar finns, de skall veta var alla restauranger i Stockholm finns för att inte tala om alla kvarterskrogar och pubar finns, de skall utöver detta veta var alla biografer är belägna samt mycket mer naturligtvis.
Orimligt, inte ens den mest erfarne chaufför kan lära sig allt detta som många kunder kräver och frågan man ställer sig naturligt är om kunden kan allt detta som man kräver av chauffören.
Tyvärr är yrket ett genomgångsyrke villket blir på bekostnad av kvalitet i den mening att en nybörjare inte har tillnärmelsevis samma erfarenhet som en med lång tid i yrket, det tar tid att lära sig hitta rätt, det tar tid att lära sig alla de specifika avtal som innebär reducerade kostnader för vissa storkunder. Under tiden skall chauffören med jämna mellanrum frukta för sitt liv, frukta för att bli rånad, lämna kunder som inte vill betala, ta emot okvädingsord, bli bestulen på sin taxi och allt detta får chauffören betala för ur egen kassa.
Det är dags för en sanering inom branchen så att de som arbetar seriöst med kunden i fokus får sin rättmätiga upprättelse, och denna sanering måste initieras av myndigheterna då branschen själva inte klarat detta sedan avregleringens tid. Först då kan yrket få sin rättmätiga status, först då får vi kunder som till övervägande del känner sig trygga med sin resa, därmed inte sagt att det redan nu finns många som känner sig nöjda och trygga med taxi, men målet måste vara 100% naturligtvis.
Björn Alvebrand, Sjöbefäl med stort samhällsengagemang.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
