RESOR
Artikel av Mikael Björnfot publicerad 6 okt 2011 kl. 10.43:

San Marino - litet men kvalitativt

"Något som jag tycker man ska satsa på, för att imponera på sina vänner, är att köpa lokalproducerad choklad, limoncello, grappa, muscatviner samt det exklusiva och goda röda Tessano-vinet, speciellt Riservan från 2007..."
San Marino är vad geografer kallar för en "enklav", nämligen ett litet suveränt land omgivet av ett annat land. Detta är rätt ovanligt, och än mer ovanligt är landet San Marino, vars 61 kvadratkilometer ligger inbäddade i Italien. Det som dock gör San Marino ovanligt är att landet är en av Europas och världens äldsta suveräna stater, bildad år 301. Landets officiella namn är för övrigt Repubblica di San Marino.

Landet har inga tågförbindelser och ingen egen flygplats, men delar flygplats med närliggande Rimini. Det är dock lätt att ta sig till San Marino med Ryan Airs direktlinje från Skavsta till Rimini som bara tar drygt två timmar. Flygbolaget har flertalet avgångar i veckan men det gäller att snabba på, rutten tar snart "semester" och återkommer förhoppningsvis (inget är dock klart än) till nästa vår. Från flygplatsen är det sedan bara en kvarts resa med lokalbuss till Rimini centrum med buss nummer 9 (10 kronor för enkel resa). Gå sedan av vid järnvägsstationen och byt till San Marino-bussen som avgår från en egen hållplats mitt emot stationen. Det går åtta bussar dagligen i båda riktningar och en tur och retur-biljett går på cirka 80 svenska kronor. Restiden till San Marino är en timme.

Väl framme vid slutstationen är det sedan endast några få minuters promenad till det mysiga, trestjärniga familjeägda hotellet Joli, som byggdes på 1960-talet men som sedan dess genomgått ett par genomgripande renoveringar. Hotellet erbjuder flera alternativ när det gäller bekvämlighet och rumstyp, modernt eller vintage. Den trevliga receptionisten talar utmärkt engelska, vilket man som turist inte alltid kan räkna med. Landet var tidigare vad man kallar för "skatteparadis" men i och med att omvärldens krav ökar på transparens inom banksektorn minskar också San Marinos betydelse som skatteparadis.

Landet har få invånare; endast drygt 32 000, varav några tusen lever utomlands, bland annat i USA, Kanada samt Italien. Landet kan också stoltsera med att invånarnas livslängd är bland den längsta i världen (landets kvinnor blir i genomsnitt 84 år) och att det är en av Europas starkaste ekonomier med en BNP på över 50 000 US Dollar. San Marino har inte heller någon statsskuld. Sjukvården är fri och skulle en invånare behöva opereras utomlands, står staten för hela notan. Det är dock enligt uppgift inte helt lätt att bli invånare med tillgång till flera generösa förmåner, däribland låga inkomstskatter. Det krävs tydligen att man bor i landet i trettio år, och då helst även är gift med en invånare, innan man ens kan tänka tanken.

Vad lockar då miljoner turister (3 miljoner 2010) årligen till detta land? Tax Free-shopping kanske? Efter att även besökt Andorra (läs mer i kommande artikel) så kan man konstatera att lillebror San Marino inte håller särskilt låga priser på parfymer, sprit samt cigaretter om man jämför med Andorra. Det är visserligen cirka 10-20 procent billigare än Italien, men det är inget man hoppar jämfota av glädje över precis. Något som jag tycker man ska satsa på istället, för att imponera på sina vänner, är att köpa lokalproducerad choklad, limoncello, grappa, muscatviner samt det exklusiva och goda röda Tessano-vinet, speciellt Riservan från 2007, en limiterad årgång på endast 8 500 flaskor för ynka 100 kronor flaskan. En rolig affär hittar man på Via Basilicus som är en av huvudgatorna. Här hittar man en alkoholbutik som både heter Systembolaget och Alko (den finska motsvarigheten till Systembolaget) vilket vittnar om många nordeuropeiska turister.

Det som verkligen lockar många turister att handla är landets vackra frimärken (observera dock att dessa frimärken endast kan användas inom landet). Man betalar med Euro i San Marino och landet har fått tillstånd att prägla egna baksidor till sina mynt, vilket givetvis lockar samlare. Jag hade själv turen att få ett fint San Marino-präglat Euro-mynt vid en växling i en butik. Köper du ett set med alla dessa mynt, vilket man hittar i alla turistbutiker, får du betala minst 4-5 gånger värdet, vilket självklart genererar landet såväl butiksägaren stora vinster. Här går det även att köpa allt från armborst och soft air guns till samurajsvärd, vilka troligen packas ner i huvudbagaget när man reser hem, för som handbagage lär det inte gå att ta ombord på flyget.

San Marino stad är fint stad belägen på en hög klippa med en fantastisk utsikt över Italien från alla håll. Maten i San Marino är givetvis italiensk och det finns flera fina restauranger, klart prisvärda, att välja emellan. Observera dock att öppettiderna inte är som i Italien, utan de flesta stänger rätt tidigt, då sista turistbussen åkt tillbaka till Rimini. Därför passar det utmärkt att enbart sova över en eller två nätter och sedan resa vidare. Jag besökte restaurang Righi, centralt belägen mitt i staden på Piazza de Liberta, där jag åt en utsökt rostbiff stekt i lergryta med härlig god sås som jag valde att ta pasta till. Tillsammans med ett glas av det tidigare nämnda lokala vinet Tessano och en Limoncello som digestivo var middagen fulländad. I likhet med Italien, och vid det här laget många andra länder i Europa, har San Marino en strikt rökpolicy som man faktiskt antog sex månader före Sverige och detta bidrar självfallet till att göra restaurangbesöken njutbara, i varje fall för ickerökaren.

San Marino och intilliggande staden Rimini har många kvaliteter men erbjuder kanske inte så många kulturella attraktioner. Rimini, lockar dock med sina långa sandstrandsremsor som attraherar många ryssar. De flesta turistbutiker och restauranger har rysktalande personal och skyltar med kyrilliska bokstäver finns överallt. Det är troligen dessa turister som räddar ekonomin när västeuropéer på grund av lågkonjunkturen skär ner på resor och shopping.

Besökare som även vill få i sig något kulturellt rekommenderar jag att bege sig till intilliggande Bologna med sina berömda arkader och vackra arkitektur. Här hittar man allt, inklusive en tallrik med den klassiska Spagetti Bolognese, som ju kommer härifrån. Bologna ligger bara cirka en timme med tåg från Rimini och en tur och retur-biljett kostar cirka 180 svenska kronor.

San Marino avnjuts, som ett gott glas vin - i små klunkar.

Mikael Björnfot är Sourzes resereporter. Läs mer om honom om hans reportage här.