 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Torbjörn Sassersson
publicerad 25 mar 2002 kl. 12.24:
Samsara var som Woodstock -68
Jag besökte i lördags kväll den nystartade Samsara Danceclub på Kolingsborg i Stockholm och det var som att kliva tillbaka till 80-talets "new age", eller var det rakt in i 60-talets "Flower power"?
Redan i kön in mötte jag många som var på väg ut med rynkade näsor. Det visste uppenbarligen inte vad de gett sig in på och gav tummen ned efter två och en halv minut på stället. Ok, tänkte jag. Jag ska ge stället en chans i allafall och jag har ju lovat att träffa folk jag känner.
VILKA VAR DÄR?
Dansklubben var dock fylld av besökare och många verkar tillhöra generationerna efter den första "new age" vågen på 80-talet. Det var "healers", mediala konsulter, schamaner, kroppsterapeuter, "sanyassins", men även "pop-wannabees", magdansöser och många, många helt "normala" svenssons som absolut inte ville lämna stället i förtid. Jag träffade vänner jag inte sett på många år och bekantingar som brukade figurera på Samsaras föregångare, Yahoo Danceclub.
SÅ VAD ÄR SAMSARA?
Jag hittade en del broschyrmaterial och tydligen är det så att Ängsbacka, en kursgård någonstans i Jämtland, som sysslar med alternativa kropps- och själsutvecklande aktiviteter är något slags permanentat Woodstock med filosofiska inslag från den avlidna indiska gurun Baghwans tankegångar. Ni vet Bahgwan - den idag avlidne gurun som hade 100 stycken Rolls Royce på sitt retreatcenter i USA. Denna kursgård arrangerar Samsara Danceclub och det verkar som om det hela, åtminstone delvis, kan betecknas som ett slags PR-jippo för deras verksamhet. Nere i Stockholm finns ju förmodligen en stor del av kundklientelet. Nu undrar du säkert hur mycket gräs som röktes i lokalerna. Inget alls faktiskt, inte ens vanlig rökning var tillåtet och i barerna kunde man köpa hälsodrycken Guarana och piggelinburken Battery som alternativ till öl och drinkar. Något måste ha hänt. Man kan nå nirvana utan meskalin!
HUR VAR MUSIKEN?
Musiken var ojämn. Ibland riktigt bra och ibland inte. De etniska musikinslagen är positiva och när latinorytmerna kommer blir det fart på de flesta. Det fanns ett något malplacerat nöjesinslag och det var en kille som höll en enmans show, som mest verkade vara en karaoke-ego-tripp utan dess like inför några hundra förvånade besökare. Vem var artisten, hur kom han in på scenen - var han drogad - han sjöng ju så falskt?
HADE JAG KUL?
Man har inte roligare än vad man gör det till, i vanlig ordning. Om jag är rolig - har jag roligt, eller hur? Nere på det andra dansgolvet bjöd jag upp en donna och när fattade henne om midjan var det en tango som spelades. Problemet var att jag inte kan tango och damen var självaste baldrottningen som minuterna senare skulle upp på scenen och dansa arabisk solomagdans. Jag kunde inte ha varit mer "fel-timad". I ett misslyckat casanova-försök förde jag denna stackars dam med en katts självständiga integritet och med tankarna i magdansförberedelser över golvet som Steve Martin i filmen "Rivierans guldgossar".
Det var som en favorit i repris på ett sätt. Helgen innan åkte jag med Viking Lines latinokryssning med 2000 fulla finnar. Jag dansade då samba - fast jag inte kan det - med sambadrottningen från Stockholmskarnevalen år 2001. Så med andra ord, jag är killen som fått dansa med två baldrottningar två helger på raken. Jag chansade och hade absolut kul utan Absolut vodka.
|
