 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Mats Hägglöf
publicerad 8 apr 2009 kl. 16.04:
Samer utnyttjar ersättning för rivna djur
"Inom Sveriges renbetesområde finns cirka 230 000 heliga kor, även kallade renar. Sedan ett tiotal år får samebyarna årligen en (1) miljon kronor för BEFINTLIGHETEN av kungsörnar, utan att uppvisa minsta bevis för att de faktiskt har dödat."
Gotland har flera utegångsfår än gotlänningar - 62 670 stycken enligt senaste statistik. Gotland har också Sveriges tätaste bestånd av kungsörn, cirka 40 häckande par plus ungfåglar, samtliga befinner sig under noggrann uppsikt av ornitologerna. Enligt Thomas Johansson utbetalar Länsstyrelsen i Gotland cirka dussinet ersättningar årligen per får/lam, rivna av kungsörn. Det är placentorna dessa i huvudsak asätande fåglar suktar efter, där de sitter på stolpar mitt bland de tämligen oberörda fåren och väntar på att få hugga in.
Inom Sveriges renbetesområde finns cirka 230 000 heliga kor, även kallade renar. Det vill säga fyra gånger fler än de gotländska utegångsfåren. Sedan ett tiotal år får samebyarna årligen en (1) miljon kronor för BEFINTLIGHETEN av kungsörnar, utan att uppvisa minsta bevis för att defaktiskt har dödat. Fårägarna på Gotland däremot, måste inför jakvårdskonsulent uppvisa varje rivet får/lamm de vill ha ersättning för. Ersättningen till samebyarna fördelas på basis av hur stort barmarksbete de har och ej på hur många örnar det finns inom respektive område - vilket varierar kraftigt.
Här har renägarna/renskötarna verkligen lyckats dupera samhället ordentligt, som vanligt. Samma sak gäller för trafikdödade renar - som tillsammans med ersättningen för renar/kalvar som förmodats dödads av örn, utgör en utomordentligt bekväm inkomst. Kungsörnen är en lat jägare och i huvudsak asätare, och de drygt 4 500 trafikdödade renarna årligen torde utgöra en mycket väsentlig födkrok inte bara för korp - som drar örnen till sig - utan även för den för renskötarna så förhatliga kungsörnen.
Nutida beräkningsgrunder för ersättning till renskötarna/renägarna för övriga stora rovdjur, järv, varg, björn och lo, bygger sedan lång tid på befintligheten av dessa rovdjur och inte på faktiskt antal rivna renar. I huvudsak genomförs rovdjursinventeringarna av renskötarna själva. I praktiken innebär detta att en sameby inte behöver äga en enda ren, de får i alla fall ersättning för rivna djur bara det finns rovdjur inom betesområdet!
Praktexempel: Tossåsens sameby i Jämtland, med framstående miljöpartiledamoten och sametingsdito Olof Trotyl Johansson, fick ett år pengar motsvarande 4 446 renar, men ägde totalt 3 996. Året därpå fick de ersättning för 4 510 renar, men ägde 4 626. Till råga på allt uppvisade denna sameby påföljande år en renökning!
Jag har idag talat med sametinget och fått beskedet, att renköttsproduktionen utgör cirka två hekto per person och år i Sverige. Detta ger cirka 70 miljoner i slaktpengar per år. Samtidigt vill jag påpeka, att renarna enlig en SLU-rapport från Umeå, (rapport Samuel Rotuien 2:2007) skadas åtta procent av tallplantorna inom renbetesområdet till följd av renarnas framfart, en kostnad på 480 miljoner kronor per år som skogsägarna får stå för.
Så kommer bomben: Sametinget och flera av de cirka 150 tjänstemännen i länsstyrelser, SLU, Nordiska Samerådet och så vidare kräver nu en höjning av rovdjursersättningen från nuvarande cirka 61 till 227 miljoner kronor årligen, via din skattsedel! Och köttförsäljningen stannar som sagt vid cirka 70 miljoner svenska kronor!
Enligt min mening borde det vara beklämmande att varje dag gå till sitt arbete och veta att det till mer än 100 % är skattesubventionerat. Vilket människovärde ger det? Observera, jag talar hela tiden om de endast cirka 150 renskötare/renägare, som på heltid ägnar sig åt rennäring. Alla de som har under 50 renar, som de ej sköter själva och ej skattar för, men som ger dem rätt att köra scooter i naturskyddsområden och nationalparker är en sak för sig.
Jag vill i sammanhanget påpeka, att jag många år och född i Lappland samt levt nära samer, stundom i lappkåta, inte har något som helst mot samer, jag har flera nära vänner bland dem, även i Sametinget. Tilläggas bör för ordningens skull att jag blivit JO-anmäld för rasism efter mina debattinlägg i hithörande frågor. Samernas privilegier (gäller ej flertalet som bor i Mälardalen) får ej ifrågasättas.
Jag behöver hjälp av dig Sourze-läsare: Fixa en enda riksdagsledamot som har kurage, vilja, kraft och energi att våga höja sina röster och få slut på denna orimlighet! Tack!
|
