KULTUR & NÖJE
Artikel av Daniel Onaca publicerad 24 maj 2011 kl. 06.00:

Porträtt av Salvador Dali på Maurice Hotel i Paris.
Foto: Av Allan Warren (CC-BY-SA-3.0) via Wikimedia Commons

Salvador Dalís realistiska sida

När jag hörde att en utställning med Salvador Dalís skulpturer skulle öppnas på Borgen, det anrika kulturhuset i centrala Gislaved, undrade jag vad hans tredimensionella verk skulle kunna tillföra hans konstnärskap. Kan de mäta sig med hans tavlor?
Expositionen innehåller både skulptur och grafik och är gjord i samarbete med Art Now Gallery i Göteborg. Efter att ha sett den fick jag svar på mina frågor, men gick därifrån grubblande över nya.

Att vandra bland socklarna med de små skulpturerna på, att kunna gå runt var och en och beskåda dem från olika vinklar gav en speciell upplevelse. Detta är säkert. Att se alla de där formerna, omsvepta av det starka middagsljuset eller när de kastade mystiska skuggor på lokalens golv när dagens ljus försvagades fram emot kvällen, detta kunde väcka en underlig känsla hos betraktaren. Ändå saknade jag mycket av den mystiska stämning som jag är van att känna sippra fram ur Dalís tavlor. Några av de viktigaste orsakerna var att det karga landskapet och den klarblåa, vida himlen, väsentliga delar av hans måleri, var borta. Dessa "detaljer" som brukade utgöra sceneriet för hans måleriska element kunde knappt ersättas av den nya miljön i utställningslokalen.

På katalogutställningens första sida står det att Dalís mål var att "exponera sitt undermedvetna, för att bidra med nya föreställningsvärldar". På följande sidor hittar man sju-åta färgfoton av några konstverk som ställs ut, var och en följda av en kort förklaring. Här hittar vi Eva som bjuder Adam den förbjuda frukten, medan ormen reser sig mellan dem och intar formen av ett människohjärta. Här ser vi den välkända mjuka klockan, hängande på en trädstubbe. På toppen bär den en krona "som symboliserar tidens makt över människan", blir vi undervisade. Och förklaringen fortsätter: "Dalí visar oss att tiden är överordnad både konsten och människans verklighet". Lite längre fram i katalogen upptäcker vi bilden av en snigel bärandes en liten ängel med en krycka i högsta hugg. Textförklaringen lyder: "Snigeln är symbolen för tidens långsamma flykt. Ängel som innehar andens krafter besöker här snigeln för att skänka den gåvan av obegränsad fart." Och så vidare. Besökaren som vankar mellan konstverken, med sin lilla broschyr i handen, riskerar inte att lämnas ensamt i sin ovisshet. Allt står där, pedagogiskt förklarat. Alla figurernas symbolik är tydliggjorda. Tolkningarnas noggrannhet rivaliserar nästan med den obarmhärtiga skarpsinnigheten i Dalís fotografiskt avbildade detaljer. Jag vet inte hur mycket de motsvarar konstnärens intentioner, men, om detta är sant utröner jag här en viss inkongruens.

Hur kan en surrealist målare, inställd på att utforska det undermedvetna, bli så tydligt när det gäller att förmedla budskapet i sina verk? Han ter sig nästan dogmatiskt, när han levererar produkter som verkar vara konst sprungen ur ett program. Det är inte tal om några irrationella kopplingar frambringade i ljuset, utan det som erbjuds liknar didaktiskt material, hur originellt den än är. Långt ifrån de nedskrivna intentionerna i André Bretons manifest för surrealismen. I den redan nämnda katalogen finner jag ytterligare en bild. Det är foton av en skulptur kallad Fågelmannen, föreställande en människokropp med hägerhuvud. Texten som följer upplyser: "Människan är inte alltid vad han verkar vara. Här leker Dalí med oss och vill lämna oss i tvivel." Tvivlet, ja! Är inte just denna känsla som är kärnan i HELA hans konst?

Ytterligare en fundering infinner sig. Om man bortser från det konsthistoriska perspektivet, är jag inte säkert att Dalís småskulpturer mäktar väcka samma känsla av förundran som de gjorde i sin samtid. Dagens konstälskare beundrar konstnärens skicklighet att behärska tekniken och snarare avnjuter formernas klassiska harmoni, skönheten i kropparnas utformning (även när det gäller en elefants spindelliknande fötter), än förfäras av dem. Känner man igen dessa element från hans tavlor är även överraskningseffekten reducerad. Då blir det inte mycket kvar av den revolutionära sprängkraften som surrealisterna ville sprida via sina konstverk.

I gengäld blir man överraskad av möjligheten som erbjuds på orten att få smaka på ett originell bakverk. Den är resultatet av en tävling mellan kommunens konditorier, organiserad speciellt för detta konstevenemang, och den kallas... "Dalí"! Inget fel på driften att skapa nya föreställningsvärldar via våghalsiga associationer. Det visar sig att Dalís egna paranoiiskt-kritiska metod (att gå in och ut ur galenskapen med vilje) fortfarande är gångbar.

Utställningen på Borgen pågår ända till 28 maj. Den är värd ett besök, oavsett vad man tycker om mästarens uppsåt. "Till dags dato har mer än 2 000 besökare sett utställningen, vilket gör den till en av de mest välbesökta utställningarna i Kulturhusets historia", läser jag på kommunens webbsidan. Den räknas som en av årets höjdpunkter i traktens kulturliv. Den andra var invigningen av Vandalorummuséet nära Värnamo, men om detta en annan gång.