 |
Artikel
av Eleni Schmidt
publicerad 23 mar 2006 kl. 11.33:
Salt och Pippar
Ful har Tourettes syndrom och brister ut i tics då hon skriker ut obsceniteter. Annars är hon en ganska vanlig tjej som gillar dokusåpor, godis och drömmer om kärleken.
Salt och Pippar
Ful: Malin Toverud
Snäll: Sara Hjalmarson
Kul: Victoria Bloom
Klok: Lukas Loughran
Tv-röst: Karin Carnrot
Tunnelbaneröst: Mina Lindbäck
Manus: Malin Toverud
Regi: Emil Kekonius
Spelplats: Barnens underjordiska scen Bondegatan !F Stockholm
Hon har förstås svårt att beålla ett arbete; det kan vara ganska svårt att ge bra service till kunderna om man ibland måste skrika "hora" till dem. Men hon har i alla fall Snäll, sin bästa vän. Snäll är just snäll, konflikträdd och konventionsbunden. Ful fascinerar henne med sitt chockerande språk. Ful och Snälls liv korsas av Klok och Kul, ett par som varit tillsammans till och från sedan gymnasiet. De är hemskt olika, Klok tror på värdet av utbildning medan Kul är nöjd med ett jobb på försäkringskassan. Kul älskar sin katt som hon skaffat trots att klok har pälsdjursallergi och nyser bara han tänker på en katt. De passar bara ihop i sängen men inte alltid där heller, klok kan ibland inte genomföra akten på grund av nysningar. Alla fyras liv är i behov av förändring, men är de redo?
Malin Toveruds debut är rolig, välskriven och på sina håll rörande. Hennes Ful blir rolig och gullig, särskilt när hon klänger i soffan och klagar på hur olycklig hon är, för att i nästa stund glatt fortsätta sin konversation med Snälll. Karaktären Snäll är den svaga punkten i pjäsen, vars funktion jag inte förstår. De fyra skådespelarna gör genomgående ett bra jobb, musiken är välplacerad och det finns en del kvicka repliker. En helt okej debut!
|
