Fredag den 10 februari 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!

Melodifestivalen 2010
Artikel av Pia Isaksson publicerad 9 feb 2010 kl. 06.00:

Salem Al Fakir
Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Salem Al Fakir är en världsstjärna!

"Behållningen för mig, var Salem Al Fakir vid pianot. Hans ödmjuka gestalt fylld med värme och glädje, dröjer sig kvar långt efter att kvällen tagit slut."
Man säger att Salem Al Fakir åkte in på en gräddfil till Globen, bara för att ha var sist i tävlingen och att de sista artisterna brukar ha tur. Men min åsikt är att hans finalplats inte hade någonting med gräddfil att göra, han skulle ha kommit till final i alla fall. Den talangen kan man bara inte missa!

Anders Ekborg är konfunderad över varför folk inte röstade på honom. De kanske är trötta på musikalopera, tror han, även om han gjorde ett utmärkt nummer av sin låt i festivalen. Man kan ju jämföra med Malena Ernman. Många trodde hon skulle vinna hela Melodifestivalen förra året, men hon kom nästan sist. Det får inte vara för finkulturellt, säger jag hela tiden, men ingen tror mig.

Problemet är, att en del låtar passar och en del låtar passar inte i Melodifestivalen. Det förstår man bäst när man lyssnar på låtarna. Ta till exempel Linda Pritchard. Hon framförde sitt tävlingsbidrag i Shakira-stil, och låten var fartig och bra genomförd. Jag röstade på henne faktiskt, tills jag fick se Salem Al Fakir. Linda åkte ut ur tävlingen till mångas förvåning. Där ser man, att det som är äkta har större chans att komma långt i en tävling, än det som efterhärmar och liknar andra kända artister.

Den som kom sist i tävlingen var Jenny Silver. Hennes Beyonce-inspirerade, loja och konstiga låt, hade ingen framgång, tvärtemot vad hon väntat sig. Hennes konstiga kostymering, med de bara benen och den lilla dräkten, som nästan hade formen av en blöjbyxa, motverkade det egentliga syftet. Det är nog bara Beyonce som klarar av den utstyrseln. Jenny är ju duktig men byter stil stup i kvarten, vilket hon inte tjänar ett dugg på. Hon ska aldrig mer delta i Melodifestivalen, sa hon efteråt.

Behållningen för mig, var Salem Al Fakir vid pianot. Hans ödmjuka gestalt fylld med värme och glädje, dröjer sig kvar långt efter att kvällen tagit slut.

Hoppas han vinner hela klabbet! Salem Al Fakir är en världsstjärna!



Bookmark and Share

Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Carl Lender (BY CC 2.0)

Rocktåget gick - utan mig
Det gick inte att skylla på någon eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.

 Leif E Ström

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Neuland Concerts (BY CC 2.0)

First Aid Kit har talang och egensinne
Det är gott att se att musikbranschen inte bara består av wailande struntsångerskor och konceptade Idoler.

 Leif-Arne Undvall

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/nSeika (BY CC 2.0)

Det är saligare att skriva än att läsa
Att läsa böcker kan kanske vara bra och uppiggande ibland. Men man blir genast en bättre människa av att skriva själv.

 Lennart Karlsson

Filmrecension

Amber Heard som Chenault och Johnny Depp som Paul Kemp
Foto: Peter Mountain

The Rum Diary - spännande men konventionell
Johnny Depp gör som alltid en utmärkt insats i denna välregisserade berättelse om den vänstersinnade amerikanen som kämpar för sin journalistiska heder i ett exotiskt och korrupt latinamerikanskt land.

 Marie Ericsson

Filmrecension

The Girl With the Dragon Tattoo
"Den amerikanska versionen kompletterar den svenska."

Bokrecension


Även tystnaden har ett slut - Ingrid Betancourt
Ingrid Betancourts egen berättelse om sin tid som fånge hos Farc-gerillan. En bok som räcker länge och som är gastkramande på riktigt.

 Mikael Vasara
 Mikael Vasara

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Dave 79 (BY CC 2.0)

Nytt uppsving för 80-talets hitmakare
Brittiska låtskrivarna och producenterna Stock, Aitken och Waterman, har med tiden fått erkännande för sina starka melodier och välkända ljudbild.

 Mikael Björnfot

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Pia Isaksson

Publicerad:
9 feb 2010 kl. 06.00

Skriv ut artikel


1312 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 4 / 1 röst

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
Melodifestivalen 2010
Bättre kunde det inte bli, Norge!
Pia Isaksson

Rätt låt vann, men det fanns flera rätta
William Butt

Därför gick inte Sverige till final
William Butt

'This is my life' speglar den svenska självgodheten
Pia Isaksson

Norge - bättre kan ni!
William Butt

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Vägrade ta chefen i hand - fick 60 000 i skadestånd
Göran Langevi

Christer Björkmans mord på svensk schlager
Billy Butt

Pauline skulle ha gått till globen
Billy Butt

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Rocktåget gick - utan mig
Leif E Ström

First Aid Kit har talang och egensinne
Leif-Arne Undvall

Det är saligare att skriva än att läsa
Lennart Karlsson

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Vi har det så bra men vi har det så jobbigt
Pia Isaksson

Thorsten Flincks stjärtklapp - ett friskhetstecken
Pia Isaksson

Äventyr i underjorden
Pia Isaksson






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR