jag reciterar poesi för din klocka som du glömt på mitt nattduksbord
så att varje sekund för resten av klockans livstid ska fylla dina handleder med min beundran av dig och varje minut passerad är timmar förlorade utan varandras sällskap
jag reciterar poesi för kudden ditt huvud vilade på i natt för ett kvarglömt hårstrå berättar jag hur mycket mitt hjärta väger av dig varför mitt blod alltid skyndar till insidan av dina händer när du rör mig
jag reciterar poesi till den stora tystnaden så att du i de mest krävande av avstånd ska möta en luft som vibrerar så kraftigt att jorden skakar och den här transparenta floden du och jag skapat ska rinna tillbaka in mellan sprickorna
Catherine Danell, i rörelse
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
