 |
NÄRINGSLIV
Artikel
av  Lars Nilsson
publicerad 19 feb 2009 kl. 18.06:
Saab-krisen: GM bör prisas inte risas
SAAB hade varit nedlagt redan 1989 om inte GM gått in. Bara under perioden 2001 -2008 har man skjutit till 22,5 miljarder. Utan GM hade SAAB gått i konkurs flera gånger om.
Maud Olofssons prat om att GM inte tagit sitt ansvar är därför inte grundat på fakta. Det är bara det vanliga politiska snömostugget. Möjligen kan man anklaga GM för att ha hållit förlustmaskinen i gång alltför länge. Så kortsiktig kvartalskapitalism är inte precis det som kännetecknat ägandet av SAAB.
Inget svenskt företag, har mig veterligt, hållit ett så gedigen förlustmaskin, i gång under så många år. SAAB har för GM varit ett gigantiskt AMS-projekt.
Forskare som studerat bilindustrin i Sverige är övertygande om att SAAB varit en förlustaffär från i princip dag ett även om man några enstaka år redovisat blygsamma vinster. Inte undra på att Wallenbergarna var glada att bli av med företaget.
SAAB: s personbilstillverkning startade som en följd av att produktionen av stridsflygplan störtdök efter kriget. Därför behövdes en ny affärsidé. En grupp om sexton flygplansingenjörer sattes samman för att bygga en bil. Ingen hade någon tidigare erfarenhet. Några saknade till och med körkort.
Under 50- och 60-talen hölls verksamheten under armarna först av flygplanstillverkningen och efter att SAAB slog sig samman med Scania 1969 så var det lastbilstillverkningen som betalde kalaset. SAAB-chefernas oro för flygplansmarknaden, och särskilt då den militära sidan, visade sig i efterhand vara ogrundad. Det blev istället rena guldgruvan och den övriga koncernen fick betala för personbilarnas förluster.
Att i det läget lägga ned SAAB, samtidigt som bolaget var beroende av försvarets beställningar, bedömde ledningen vara politiskt omöjligt. Istället tog man igen på gungorna vad man förlorade på karusellen. Men 1989 fick det vara nog. Då kom GM in som hälftenägare och har sedan 1999 ägt hela bolaget.
Under perioden 1989 till 2008 har bolaget en (eller med lite god vilja två gånger) visat blygsam vinst. Bara under 90-talet var förlusten 12 miljarder. Lägg därtill förlusterna perioden 2001 -2008 så kommer man upp i närmare 33 miljarder. Det motsvarar i 2008 års penningvärde minst 40 miljarder i samlade förluster.
Efter varje års förlust har ledningen framhållit att nästa år minsann, blir det vinst. Samma entoniga budskap hörs även idag.
Själv var jag orolig när regeringen i höstas fattande beslut om ev kreditgarantier till SAAB. Tack och lov var den oron obefogad.
Regeringen gör naturligtvis helt rätt i att inte ge SAAB en krona i ytterligare stöd. Självklart anser kommunisten Ohly att tiden nu är inne för att förstatliga SAAB. Hellre producera något som ingen vill köpa än att folk blir av med jobbet är hans budskap. Mona Sahlin har det besvärligare. Hon tycker numera egentligen samma sak som regeringen, dvs inte en spänn till SAAB, men kan inte säga det. Därför blir hennes kritik mot regeringen rätt patetisk och krystad.
Det märks så tydligt när man lyssnar på intervjuer och debatter där hon medverkat. Något alternativ till regeringens hållning är det svårt att pressa ur Mona Sahlin. Bara att regeringen skall göra något. Oklart vad.
Den 29 november 2008 förklarade Sahlin i Ekots lördagsintervju att staten, åtminstone temporärt, kunde vara ägare i bilindustrin. Men redan i den 18 februari 2009, i programmet Studio ett, var det ett uselt förlag. Sanningen är väl att (S) i det uppkomna läget, på alla möjliga och omöjliga sätt, försöker distansera sig från regeringen och få det att låta som man själva sitter inne med en lösning. Problemet är att man inte gör det. Utan bara låter. Lyssna här på hennes svammel. http://www.youtube.com/watch?v=KebhmHJrdkk
IF Metalls ordförande Stefan Löven säger sig stenhårt tro på att SAAB har en lysande ekonomisk framtid som biltillverkare och att staten därför borde pumpa in miljarder i konkursboet. Kanske borde Löven ta fasta på förslaget om att IF Metall, som har tillgångar på 6,5 miljarder, köper hela klabbet. Man torde få SAAB för max 4-5 miljarder. Kanske ett passande objekt för IF Metalls eget riskkapitalbolag (!) AB Metallica, som hitintills inte glatt medlemmarna med några vinster.
|
