SVT och jämställdhetsmatematiken

Så här efteråt konstaterar de involverade i valdebatten skamset att "det blev för lite prat om jämställdhet". Trots eller kanske tack vare Fi? Och med tanke på att kvinnorna utgör drygt halva befolkningen borde kanske åtminstone hälften av valdebatten ha handlat om "kvinnofrågorjämställdhet", eller? Att sedan dylika debatter aldrig behandlar mäns specifika problem eller mansfrågor, detta har som bekant ingenting med svensk jämställdhet att göra! För trots att mannen ständigt är på debatt-tapeten, som "manssamhälle, manschauvinism, mansvåld och som "samhällets problembarn", eller som djur, gris, gorilla, dinosaurie m.fl., så avhandlas absolut ingenting i den påstådda "jämställdhetsdebatten" om det manliga könet på hans villkor! Annat än som det avskräckande exemplet längst upp eller längst ner på samhällsskalan!

Denna odemokratiska slagsida har våra fega journalister och politiker aldrig vågat göra något åt! Om mansfrågor finns det i Sverige fortfarande inget facit utanför feminismens fördömande diktat. Men politiker är visst som de är, som vi gjort dem till. Det är deras dilemma, ja det är väl snarast en politisk skyldighet av i dag att komma med lögnaktiga påståenden, att förvanska sanningen till det egna partiets, eller "det andra könets", fördel. Annars tar de feministiska partikamraterna en i örat!

Värre är det, på sätt och vis, med våra media, särskilt då vårt statskontrollerade "Public Service"-media Sveriges Television. Här följer deras personliga tankar om könsfördelningen bland årets riskdagsledamöter, med citat från SVT text: "Antalet kvinnor i den nya riksdagen ökar från 158 till 164. Det visar siffror som SVT tagit fram. Bäst är vänsterpartiet, vars andel kvinnor nu är hela 64, en ökning från 46 från 2002. I botten ligger kristdemokraterna och centerpartiet med 38 kvinnor. För kristdemokraterna är det dock en ökning från 30 2002. Centern, vars partiledare Maud Olofsson kräver varannan damernas i regeringen, är det enda parti som tappar kvinnliga ledamöter. 2002 var andelen hela 54.." Maud O och C-partiet har därmed lanserat jämställdhetens "centerextremism", tidigare en vit fläck på den politiska kartan! Således, menar tydligen STV: Ett parti som har 64 av ett kön "är bäst" i könsfördelning/jämställdhet, medan ett annat parti som har 62 av ett annat kön i detta fall är sämst, "i botten"! Hur hänger nu denna matematiska diskrepans ihop? Jo, i det första fallet handlar det om kvinnor, men i det andra fallet om män. Och det är skillnad det, även om nu 64 kvinnor ligger längre från 50 rimlig "jämställdhet" än 62 män!

Nu har väl ett V-parti, som inte lyckats skaka av sig arvet och konkurrensen från varken V-eller Fi-Schyman, så har det väl kanske rätt att bli ett kvinno- eller feministparti? Medan motsatsen, ett mansparti, i dag skulle framkalla ramaskrin.. Men skall hela folkets skattefinansierade SVT komma och applådera sådant, och påstå att nära 2/3 kvinnlig könsdominans, "är bäst", särskilt när den inträffar i vår högsta demokratiska församling? Fast dylik genusopportunism är förstås inget nytt från SVT!

Så här lät det nämligen redan strax efter valet-98, i Aktuellt, Sveriges antagligen viktigaste enskilda källa för nyhetsinformation till medborgarna: Den manlige programledaren: "Siffrorna över de valda ombudens könstillhörighet i riksdagen är nu klara. Det visar sig att Centerpartiet blev mest jämställda parti, med 55 kvinnliga ledamöter. Socialdemokraterna och Miljöpartiet uppnådde 50 vardera.".

Undertecknad skrev till Aktuellt, och anmälde därefter till Granskningsnämnden. Det följde en utdragen brevväxling med flera stycken manliga tjänstemän. I det sista brevet försökte jag med enkla räkneexempel visa hur detta med procenträkning fungerar, att man delar med hundra. Men nej, det gick inte in. De kunde eller ville inte förstå! Eller kanske snarare: Dom var väl rädda om jobben!

Det är nog knappast så, att feminism och en ökande offentlig diskriminering mot mannen kan skyllas på bristande matematiska kunskaper. Utan kanske snarare på att även män i den oftast kvinnodominerade samhällssektorn håller på att feminiseras. 55 kvinnor skulle alltså vara mer jämställt än 50 kvinnor i landets viktigaste institution, riksdagen!

Men då måste naturligtvis 75 kvinnor vara ännu mer jämställt? Och helt jämställt blir det därmed först när riksdagen har 100 kvinnliga ledamöter!? Såsom det i viss mån redan är i rikets huvudstad, bland Sthlms stadfullmäktiges partiledare vilka samtliga är kvinnor!
Som Orwell "1984" skriver i "Djurfarmen": "Alla äro jämlika, men vissa äro mer jämlika än andra".
Nu i jan -06 anmälde jag också den feministiska TV-serien "Jobba jämt". Ett plågsamt enfaldigt program med sedvanlig och totalt vinklad "jämställdhet". Det enda jämställda var möjligen könen på de två mot övriga medverkande rent oförskämt feministiska programledarna! Ett program som också fick ett dåligt mottagande hos både företag och tittare.

Anmälan skedde till både Granskningsnämnden och till Tittarombudsmannen. Den förra lät meddela att handläggningstiden är ca 3 mån, och att anmälaren därefter kontaktas.

Ännu efter 9 månader har inget resultat synts till. Claes Elfsberg, som ny tittarombudsman, skulle "begrunda anmälan" lät han meddela. Men ingenting har hörts därifrån heller. Varför?

Att ifrågasätta ovannämnda utveckling, där kvinnodominans förvandlas till "jämställdhet", är det kverulans, är det att syssla med petitesser? Att måla fan, eller hondjävulen, på väggen? Visst, risken för ett matriarkat enligt vissa nyligen utmanövrerade riksdagsfeministers Winberg och Schyman önskemål är liten, särskilt om Centerpartiet får gå i spetsen! Liksom risken för Fp:s Birgitta Ohlsson ordförande i republikanska föreningen samt tydligen grisintresserad men ovetande om att hangris heter orne eller galt. som feministisk president. Men ingen kan sia om den politiska framtiden, det visar det förflutna. Och eftersom svenska män med makt tenderar att ställa sig på feminismens sida, åtminstone verbalt, för att behålla denna makt, så skrämmer utvecklingen, särskilt som så få protesterar mot den! Det råder numera kvinnodominans inom alltfler områden, media är ett, skolan ett annat, politiken kan bli nästa. Och resultaten av denna dominans är inte överväldigande!

"Men vi har ju haft mansdominans och patriarkat i 2000 år minst, är det inte dags för matriarkat nu?", kan man kanske tycka och framhäva? Fast gårdagens samhälle var ett uppdelat könsrollssamhälle, på gott och ont. Och nu med facit på hand, skall vi göra om samma sak igen, fast tvärtom? Ja, då bör man åtminstone säga detta öppet, och inte hymla om påstådd "jämställdhet" och liknande! Och även män bör då ha rätt att protestera offentligt, något som kvinnorna har haft monopol på de senaste 30 åren!
Könsgnället är alltså ojämställt fördelat, varför måste bara de stackars kvinnorna tvingas gnälla? Och hellre en gnällig manskverulant än att sitta som manlig politiker, eller som tjänsteman på ett statligt verk och fiffla och förfalska och ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet! Eller som i svenska media, de som faktiskt har gått i spetsen för feminismens verklighetsbeskrivning, inklusive då feministisk matematik. Hur kan det ha blivit så?

Jo, så här står det i Journalistförbundets egen tidning, "Journalisten". 2006.09.19.:
"Journalistförbundet arbetar för jämställdhet i mediebranschen. Men på förbundets eget kansli har jämställdhetsarbetet avstannat - samtliga chefer är kvinnor. En jämställdhetsplan finns och ska enligt beslut följas upp varje år. Detta har dock inte skett någon gång sedan planen upprättades 2003."

"De tre sektionscheferna på kansliet i Stockholm är i dag kvinnor. Ytterligare tre chefer är kvinnor, bland annat Maja Aase, chefredaktör för Journalisten… Eva-Maria Kollberg, chef för administrativa avdelningen, ser heller inte könsstrukturen bland cheferna som ett problem:
- Hela personalen domineras av kvinnor. Jag tycker att det är viktigare att sträva efter jämnare könsfördelning i personalen generellt än just bland cheferna." Slut citat.
Bla,bla bla…, och således precis tvärtom mot vad som hävdas om t.ex. företagens styrelser!

Kan man tänka sig följande? "Jag ser inte manlig dominans i styrelserna som ett problem. Det är viktigare att sträva efter jämnare könsfördelning bland industri- och gruvarbetare, eller bland väg- och husbyggare." Naturligtvis inte, för här handlar det alltså om politik, media och "jämställdhet", ja dvs. om feminism med dess falska matematik!

Men sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen, den är naturligtvis inte så enkel som att "kvinnor har problem och det problemet är männen", ungefär. Sanningen är, att även män är folk som både sliter och har känslor, men som dagligen förolämpas offentligt i våra media! Även män förtjänar respekt som kön, att få uppmärksammas som människor i könsdebatten, och inte bara pekas finger åt. Alternativt förklaras som det "privilegierade könet", vilka sägs besitta all makt i samhället. Varför det genom detta förenklade resonemang per automatik blir fullt legitimt med kvinnodominans, oavsett var!

Och makten i detta sammanhang, den har naturligtvis könsdebattens offentliga sanningsförvrängare i media! Av båda könen, varav säkerligen åtminstone 55-64 är kvinnor! Medan själva debatten skamligt nog sker på närmast 100 kvinnliga eller snarare feministiska villkor! Och läxan från X-pressen, en f.d. tidning som män slutade köpa, den läxan tycks ingen ha begripit!

Kvinnodominans skulle alltså vara "bäst" i riksdagen? Och hälften av hundra skulle alltså bli femtiofem? Enligt SVT! Frågan är: Leder feminism till ungefärlig och rimlig femtio/femtio-rättvisa? Eller till en femfemma, 5 kap. 5§? Och får man be om skärpning, SVT, granskningsnämnd m.fl.?

Tycker PRIX EUALIA

Av Joakim Steneberg 02 okt 2006 23:30