NÄRINGSLIV
Artikel av Carl Olof Schlyter publicerad 27 jan kl. 12.42:

SAAB-anställda borde gått ner i lön

"Om det är så att vi har tappat de grundläggande förutsättningarna för att konkurrenskraftigt producera exportprodukter i Sverige, borde vi nog ändra på oss så att de förutsättningarna kommer tillbaka."
Jag måste försöka mig på en analys av hur bra det är att släppa våra traditionella industriföretag i händerna på utländska ägare. Ur ett företagsekonomiskt perspektiv har jag inga problem att förstå varför det kan behöva ske. Varje företag är ju som en liten demokrati som strävar efter välfärd och bör göra det helt oavsett geografi. Självklart ska man konstant, som företagsledning, försöka optimera verksamheten så att man, givet vissa kvalitetsmål vad gäller produkten och arbetsförhållandena för de anställda, håller kostnaderna så låga som möjligt och intäkterna så höga som möjligt. Detsamma gäller med den så kallade ägarbilden, ägarna måste vara de som har de bästa förutsättningarna att göra bolaget framgångrikt. Inga konstigheter, logiskt och klart.

Men – finns det inte vissa ologiska, irrationella faktorer att ta hänsyn till här också? Alltså, ur ett företagsekonomiskt globalt perspektiv, vad finns det som talar för att förlägga produktionen av varor och tjänster i Sverige? Det finns väl i huvudsak tre faktorer som skulle göra det: om vi jämförelsevis hade extra välutbildad arbetskraft, extra billig arbetskraft och/eller extra fördelaktig lagstiftning. Om Sverige inte sticker ut i något av de här tre avseendena är det förmodligen, ur ett globalt företagsekonomiskt perspektiv, bättre att förlägga produktionen till någon annan geografisk plats än Sverige.

Men – nu råkar det ju vara så att vi som bor i Sverige bor i Sverige. Oftast inte för att vi har gjort ett logiskt rationellt val att befinna oss just här, utan till största delen "bara f’ratt". Ja, vi råkade ju bara födas här och impulsen att ta första bästa chans att smita till en annan geografisk plats har helt enkelt inte infunnit sig. Och så var det väl med grundarna av alla våra gamla industriföretag också. De råkade bo i Sverige, så det var här de började verka.

Alltså, vi i Sverige har haft lite, typ tur, som på en ganska liten befolkning har åstadkommit en del internationellt framgångsrika industriföretag. Givet att det, idag i alla fall, inte finns något annat grundläggande skäl för företag att verka i Sverige, och givet att planen, för den svenska befolkningen, är att fortsätta att leva i detta gudsförgätna land, är det verkligen så fiffigt att släppa iväg våra internationella industriframgångar i händerna på ägare som råkar bo någon annanstans? De orden vi hör varje gång ett företag ska få nya utländska ägare, att "jo, de lovar att de ska fortsätta verksamheten i Sverige, precis som förut", känns alltid pinsamt naiva. Varför skulle någon lova något sådant?

Jag tror att vi måste tänka om. Om det är så att vi har tappat de grundläggande förutsättningarna för att konkurrenskraftigt producera exportprodukter i Sverige, borde vi nog ändra på oss så att de förutsättningarna kommer tillbaka. Som jag uppfattar det är inte lagstiftning ett problem, men däremot kanske utbildning och framför allt kostnadsläge. Varför är det för dyrt att tillverka en personbil i Sverige? Uppenbarligen för att vi har ett för högt löneläge. Vad beror det på? Troligen på att vi slösar med våra resurser. Vi köper för mycket och slänger för mycket. Eller?

Det är inte lätt att åstadkomma nya industrisuccéer motsvarande Ericsson, SKF, Volvo eller SAAB. Vi borde hålla hårt i dem, för de finns inte här på grund av några logiska företagsekonomiska skäl, utan på grund av det irrationella skälet att de råkar vara svenska. När till exempel Saab övergår till att vara ägt av holländare, faller helt det irrationella skälet. Givet att produkterna som företaget tillverkar har en framtid borde dess kostnader anpassas så att företaget blir konkurrenskraftigt. Ja, man får gå ner i lön, köpa en platt-tv mindre, äta köttfärs en dag till i veckan – och det måste gälla hela samhället eftersom vi pratar underleverantörer och underunderleverantörer. Visst, det är trist – men är det roligare att gå arbetslös och släppa våra arbetstillfällen till Holland eller Kina?

Jag är internationalist, jag bryr mig om var folk kommer ifrån och jag kan tänka mig att arbeta i andra länder – men jag råkar ha mina rötter i Sverige, jag bor här, har min familj här, ja, som den övervägande delen av resten av befolkningen, så då behövs det arbetstillfällen här. Det går inte att, som någon analytiker jag såg på TV i måndags tyckte, göra arbetskraft lika rörlig som kapital – för det finns viktiga irrationella skäl som talar emot det.