Sverige är för mig världens mest eftertraktansvärda land att bo i idag. Det är ett land där jag kan gå till mataffären och rösta och veta att min röst räknas och betyder något.
Framför mig när jag skulle rösta stod ett afrikanskt par, av deras hudfärg och språk att döma. Jag log inombords åt den komiskt övertydliga symboliken i köbildningen. Runtomkring mig i en mataffär i Geneta i Södertälje fanns nämligen människor från hela världen med uppenbart olika uppväxter, språkkunskaper och utseenden. Där i kön tårades mina ögon en kort sekund. Jag lämnade mina kuvert till en piffig tant i färgglad stickad kofta. "Tack, tack" sade jag.
Samma dag åkte mina vänner och jag till en väninnas föräldrars hus. Det var redan till hälften fyllt med släkt och vänner fastän vi var tidiga. Senare på kvällen gick jag på mitt livs andra assyriska bröllop, men först kom brudgummens släkt för att enligt traditionen be om brudens hand.
I världens för stunden vackraste vardagsrum var alla kvinnor klädda i eleganta långklänningar och musiken hördes ända ut på gatan. Med skimrande smycken och fantastiska håruppsättningar ställde de sig i en ring runt bruden som dansade leende i mitten. Vi dansade och dansade, ropade då och då en traditionell ramsa på arabiska. Fascinerad av musiken, kvinnornas skönhet och min väninnas utstrålning kände jag också en obeskrivlig stolthet över allt från mig själv till det assyriska folket, till Sverige som land och mina vänners starka tro på sin identitet. Inte minst kände jag stolthet över Södertälje, du glädjerika sköna, du inte så tysta, du älskade stad.
Plötsligt hördes ljudet av en trumma komma närmare och in efter trumslagaren kom hela brudgummens släkt. En av männen spelade flöjt och stämningen i rummet liknade ingenting jag dittills upplevt. Efter dansen fick brudens väninnor äran att gå runt och bjuda gästerna på sötsaker som låg upplagda på fat. "Towdi" sade de till mig.
Efter ceremonin i kyrkan var det fest i Geneta. Mezerätter stod uppdukade på bordet och i väntan på brudparet åt vi av rörorna, osten och brödet. När de väl anlände stod alla femhundra gäster på dansgolvet och hälsade dem välkomna. Hela kvällen och natten fortsatte dansandet, ätandet och drickandet. Efter midnatt fick vi in ett dignande fruktfat och var sin bit av den magnifika bröllopstårtan. Klockan två på natten, hand i hand, dansade vi fortfarande khazade så att svetten lackade.
Bruden var så otroligt vacker och jag är evigt tacksam för en av de finaste stunderna i mitt liv. Mitt hjärta så lätt att det var tungt och det fanns inte någon annanstans på jorden jag hellre skulle ha velat vara än just i den festlokalen i Geneta i Södertälje.
Jag bor i en stad där att stå upp för invandring och allas lika värde innebär lite mer än att sätta dit en symbol på profilbilden på Facebook. I vår stad där alla är välkomna och där vi skapar det bästa utifrån förutsättningarna, ett föredöme för hela världen! Tack Södertälje för en fin, lärorik och mycket rolig uppväxt. Var stolt över dig själv!
Linda Thilén,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
