Artikel av Stefan Whilde publicerad 3 dec 2011 kl. 11.25:

Så fel det kan bli

Socionomen och legitimerade psykoterapeuten Inger Ekbom menar väl. Men jag känner mest bara obehag.
Inger Ekbom
Zanna söker svar - en bok om stora frågor
Gothia förlag
Utgivning: Hösten 2011

Att vara barn är att vara en öppen dörr och ett öppet sår. När man blir vuxen stänger sig dörren och såret sys igen, men möblemanget och infektionen finns kvar. Tänker jag ibland och menar att allt, eller i varje fall det mesta, avgörs under de första 4-6 åren i livet. Det är då som präglingen sätter klorna i oss. Det är då vi drejas, formas och stukas.

Jag är av den uppfattningen att vi föds med en personlighet. Så egentligen är rummet möblerat redan från början. Men dörren står öppen och folk och fä tar sig in och slår sönder stolar och bord, de möblerar om, de målar väggar och tak i helt fel färger och spikar upp tavlor som de vill se hänga där, utan att fråga rummets ägare. Utan att fråga barnet.

Inger Ekbom är socionom och legitimerad psykoterapeut. Hon har skrivit bok om Zanna. Zanna är en flicka som flyttat till en annan stad med sin mamma. Mamma och pappa har skilt sig. Allting känns konstigt. Zanna har många tankar och går lite för sig själv. Hon undrar: "Hur lång tid tar det att vänja sig?"

Det är läskigt att börja ny skola, men mamma och Zanna går dit redan på lördagen så att Zanna hittar och får se hur det ser ut, i varje fall utifrån. Det är mitt i terminen, men Zanna tänker redan på sommarlovet och på att mamma inte har så mycket pengar. Pappa har nog, men mamma vill inte fråga. Mamma och pappa har bråkat ganska mycket.

Ekbom skriver pedagogiskt, nästan sävligt och eftertänksamt. Illustrationerna är också pedagogiska och lite livlösa, vemodiga. Varje kapitel avslutas med en fråga och varje fråga är relevant och tankeväckande. Bokens ansats är beundransvärd och viktig, för det är många barn i vårt samhälle som känner utanförskap, tvivel och vilsenhet.

Men genom läsningen plågas jag av en obehagskänsla. Ekbom målar upp en bild där mamman är ett gråtande offer som Zanna måste tycka synd om, medan pappan tecknas endimensionellt och som i förbifarten med en förnimmelse av att han bor "någon annanstans" och att allt är hans fel. Att inte ens Zanna är särskilt intresserad av honom. Dessutom försöker författaren klämma in så många relevanta livsvåndor och existentiella funderingar som möjligt, i den mån att berättelsen blir en stereotyp, en schablon. Tanken är som sagt god. Här finns en välvilja. Men perspektivet är skevt och oroväckande.

Boken vänder sig till barn i åldern 8-12.

Gå till Whildes bokhörna