Inte för att inte tecknen funnits, men som den självcentrerade människa jag nu är, har jag valt att helt enkelt ignorera dom. Kommit med billiga, och ibland rent utav larviga, förklaringar och undanflykter.
"Äsch jag har inte iddas rakat benen, det är ju likaså för kallt att bära kjol i juli"
"Va? Nej, jag har inte färgat grå slingor och jag ska snart tona håret så dom försvinner. Jag kallar det: projekt "2008"
"Nähä, jag var väl visst sisten isäng på förra festen! Ojdå, jomen det var nog bara för att jag hade ätit så lite till middag"
Dessutom har jag sett det som en personlig triumf att jag - olikt resten av samhällets kvinnliga innevånare - lyckats undvika att tatuera mig. Så snart 30-streckets passerats har nämligen alla, med ett undantag - jag då - blivit alldeles tossiga och rusat iväg till närmsta skinngraverare för att pryda sina kroppar med allehanda små figurer och symboler. Kinesiska mönster runt överarmen eller änglar på axlarna. Stolt har jag deklarerat att dom bara lurar sig själva när dom tror att en tatuering drar av ett par år på deras födelseattester.
Allt har med andra ord varit frid och fröjd och lyckligtvis har jag varit förskonad från denna åldersnoja och inte krisat en enda gång. Tills idag. Det är när jag står där i köket med aviet i handen som det slår ned som en bomb i min gråslingsbetäckta knopp. "Helvete, Lena, du har faktiskt blivit en kärring. Hjälp!"
Och min motståndskraft rinner av mig, helt. Jag böjer mig inför det faktumet, bara så där utan vidare. Inser att det inte spelar någon som helst roll att jag laddat hem 50 cent och kan nästan hela texten utantill. Att det inte spelar någon som helst roll att jag nyss inhandlat såna där moderna vita brallor som man drar ihop benen på och att det inte spelar någon som helst roll att jag använder läppglans igen. Spelar ingen roll. Jag har blivit en kärring i alla fall.
Aviet väger 4 ton i min hand och när jag överräcker det till Lisen på posten så flinar hon glatt och säger "Hahaha, nu har du allt trillat i fällan, Lena" Moloket nickar jag mitt medhåll och lusgår hemöver. Bärandes på AB-DOer; Den enklaste och snabbaste vägen till platt mage, finns bara att köpa på TV-shop! 1000 spänn fattigare och med krossade illussioner.
Lena Vikberg,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Magdalena Klinga