Det är en skrämmande upplevelse att gå runt i våra köptempel och se hur folk viftar med plastkort och sedelhögar. Med eller utan pockande och skrikande barn.
Han och hon förser sig med var sin kundvagn och far runt mellan hyllorna i den arenastora butiken. Ibland möts deras vagnar och de gör upp om att mötas utanför om en timme. Vagnarna fylls till brädden med allt de behöver och allt de inte behöver. Hon köper ätliga grejer och han oätliga. Det syns tydligt.
Där ute samlas de bakom den stora bilen och fyller den från tre håll. Det är ingen Opel Kadett de fyller utan det är vans och stadsjeepar. Folks inkomster tycks vara så enorma, att under en alldeles vanlig affärsrunda, så fyller de en stor bil från golv till tak. Var gör de av alla sakerna när de kommer hem? Är det staplat till taken hemma också?
En del av det de släpar hem kan de äta upp, så det försvinner efter några dygn den naturliga vägen. Men mycket i deras vagnar är oätbara prylar som kräver utrymmer där hemma. Därför säljer alla varuhus geniala förvaringshyllor, boxar, krokar till väggen mm. För det köpta måste ju få plats. Men ibland eller ofta blir det för fullt.Även det heliga garaget.
Då kör man ett varv till Myrorna, Lions eller kyrkornas second hands med flera lådor kläder m.m. som man skänker dit. Ofta saker, kläder som ser helt obegagnade ut. Så där kan jag köpa nya läderstövlar för mindre än 100 kr. Tack så mycket alla goda gåvors givare.. Bibeln talar om smulor som faller från den rike mannens bord. Hade aposteln Petrus varit på Jerusalems Basar tro?
Kommunismen är nästan död och det verkar den vettiga kommersialismen vara också. Nu massproduceras ett överskott av de verkligt fattiga för de verkligt rika. De som har för höga månadslöner! Det är de som drar runt på alla slags marknader, de med för hög lön. De verkliga kapitalisterna som äger bolag och fabriker står inte i IKEAS köer eller andra köer. De har organiserat livet på annat sätt. I går avgick en direktör med 17 miljoner kronor på fickan. Han åker inte till Ullared i dag.
Vi möts av en massiv reklam som säger åt oss att köpa, köpa, köpa för vi är värda det efter allt slit. Vi förförs av leende människor med vackra saker i händerna. Men vi möts aldrig av reklam som uppmanar oss att odla själen utom på Bokmässan i Göteborg. Ingen säger åt oss att satsa på familjen och släkten. GE BARNEN TID säger de kanske i radions P1, men ingen annan stans. TA HAND OM ERA GAMLA säger endast socialstyrelsen. Ja möjligen då kyrkorna också!
Sjukt billiga varor säljs, enligt annonsörerna. De som tillverkar dem i Uland sitter i sjuka miljöer och blir allt sjukare. Vi som köper sitter i allt mer blänkande rena miljöer. Det verkar så i vart fall. Men sanningen kryper fram om att vi köper oss till giftiga hemmamiljöer.
Vi ville bli kloka medborgare men blev hämningslösa konsumenter. Vilka orkar stå emot utom den grupp som saknar pengar, vi som hör till den fattigaste tredjedelen. Jag går runt i min tvåa och slänger bort saker som jag hade nytta av för 20 år sedan, för ingen vill ha dem.
Jag grämer mig inte över att mina gamla apparater och böcker etc. blivit värdelösa. Men jag är ledsen över att se tusen personer i ett varuhus som tror sig köpa lycka, harmoni, tillfredsställelse för att reklamen lovat dem det. De borde lägga sin tid och sina pengar på att utveckla sina relationer, ta hand om sina barn och gamla, söka efter kvalité i stället för kvantitet.
Folk som har jobb har ökat sin köpkraft med ca 30 % på 10 år sa radion i morse. Med resultat att sopbergen växer och det värsta avfallet exporteras till Kongo. SVT visade i förra veckan en återvinningsanläggning där oanvända elgrejer kom raka vägen från lager, affärer. De skulle mosas efter att de tillverkats i Asien för en månad sedan.
Är det endast en ekonomisk kris med lönesänkningar som kan skapa besinning i köphysterin?
Nu börjar visst ett radioprogram på mitt tema. De börjar med hemelektronik.
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
